Så den stora frågan(läs rubriken) som dök upp i en annan tråd men där blev det off-topic så vi skapar en ny tråd som behandlar ämnet.
Så är all anarkism socialistisk? Jag startar med att kopiera in en diskussion.
Anarkism som jag ser det så är det individens totala frihet. För att på något vis kunna uppnå detta så ska staten och hierarkier avskaffas. Sedan för att man ska kunna ha ett samhälle efter det så anser jag att någon form av socialism är ett måste om man inte vill återvända till att leva som grottmänniskor.
I för att bygga ett samhälle med en modern standard som innefattar all teknologi, infrastruktur och så vidare så behöver individer organisera sig kollektivt för att uppnå detta. En enskild person skulle ju t.ex. inte klara av sköta en järnväg utan för att en järnväg ska fungera så behövs det ett flertal individer som tar han om alla uppgifter som behövs för att sköta järnvägen.
Exemplet men en person på en öde ö skapar ju många frågor. Jag anser ju att anarkism är kollektivism därav behövs det från allra första början ett kollektiv för att det ska var en anarki. Samtidigt så fyller dock personen alla andra anarkistiska kriterier med att leva ett liv utan stat, tvång, hierarkier och så vidare. Dock som slutsats är ju att det behövs ett kollektiv och därav anser jag snarare exemplet var en hårdare form av individualism snarare än den är anarkism. Samtidigt så ser jag det som en omöjlighet att ha en högre levnadsstandard som enskild person och för att den höga levnadsstandarden så krävs det socialism och folk som organiserar sig.
Självklart är det ju fritt för en individ att stå utanför samhället när det råder anarki. Däremot anser jag detta snarare också vara individualism i stil med Max Stirner som ofta felaktigt benämns som anarkist. (Stirner var t.ex. inte för något avskaffande av staten så därför anser jag att han inte är anarkist)
Självklart som ovan nämnt så är det fritt fram för folk att stå utanför samhället. Samtidigt så anser jag dina exempel inte vara anarko-individualism utan som sagt individualism. Sedan anser jag inte dina exempel på att leva utanför samhället levde helt utanför samhället för en guldletare lär ju utan tvekan ha grävt guld för att sälja det och därav idkat handel vilket gjort hen till en del av samhället.
Att organisera sig är är inget krav, måste eller tvång utan snarare ser jag det så som att det är det enda rimliga sättet för att behålla en hög levnadsstandard. Organisera sig på arbetsplatsen, organisera sig i bostadsförening och organisera sig i ett odlings- och slaktkooperativ. Det är tre olika sätt att organisera sig och väljer man att avstå dem så får man ju helt plötsligt se till att skapa sin egen arbetsplats, bygga sitt eget hem från grunden och fixa all sin egen mat helt själv. Personligen ser jag inget problem med att inte organisera sig men jag anser att det enbart finns nackdelar med att inte göra det.
För mig handlar det om att anarki inte kan fungera i praktiken utan socialism. Att organisera sig kollektivt anser jag alltid kommer gynna en individ allra mest då ett kollektiv kan åstadkomma mycket mer än vad en enskild individ utanför samhället skulle kunna åstadkomma själv.
Så är all anarkism socialistisk? Jag startar med att kopiera in en diskussion.
Citat:
Jag håller inte med om att all anarkism är socialistisk.
Men jag har inget emot att andra anser att det är så och i det här fallet fungerar det ju utmärkt att ha olika definitioner (TS anser till exempel att socialism definieras genom klasskamp.).
Som jag ser det så är det skillnad mellan socialism och anarkism och då inte bara baserat på benämningarnas semantiska ursprung (Socialism kommer ju ur social som rör förhållandet i ett kollektiv en grupp, medan Anarki kommer ur ett begrepp som visar på avsaknad av ledning/härskare [Vilket egentligen är absurt att förutsätta att allt och alla behöver en ledare/härskare. Nästan som att behöva säga att man "ickeäter glass" så fort man inte äter glass; det är för mig lika självklart att alla och allt behöver en ledare/härskare som att alla äter glass hela tiden...] och inget annat.); anarki förutsätter inte socialism.
Socialism handlar alltså, som jag ser det, om kollektivet/gruppen och anarkism om överhet. Det ena förutsätter inte det andra och båda fungerar var för sig (Även om de också fungerar gemensamt.) vilket gör att jag inte ser dem som absoluta parhästar där anarkism förutsätter socialism.
Föreställ dig att du befinner dig helt isolerad på en ö mitt i havet du har ingen som bestämmer över dig och ditt liv utan lever i total anarki. På vilket sätt är den tillvaron då även socialistisk?
Du har ju ingen annan att förhålla dig till och socialt anpassa dig efter...
ndividen är på sätt och vis gruppens motpol (Även om gruppen består av individer så utplånas individen som definition så fort den befinner sig i en grupp [Även om den inte fysiskt utplånas.].) och när jag avser individen så avser jag alltså den fysiska individen i sin position utanför gruppen.
Ursprungligen postat av Allaballawalla
Citat:
All anarkism är socialistisk. Det fanns en gammal ordlista som brukade användas lite förr här på forumet. Den är tyvärr väldigt kompromissande men den duger som kortfattad ordlista.
(FB) Ordlista för diskussioner om socialism
(FB) Ordlista för diskussioner om socialism
Jag håller inte med om att all anarkism är socialistisk.
Men jag har inget emot att andra anser att det är så och i det här fallet fungerar det ju utmärkt att ha olika definitioner (TS anser till exempel att socialism definieras genom klasskamp.).
Som jag ser det så är det skillnad mellan socialism och anarkism och då inte bara baserat på benämningarnas semantiska ursprung (Socialism kommer ju ur social som rör förhållandet i ett kollektiv en grupp, medan Anarki kommer ur ett begrepp som visar på avsaknad av ledning/härskare [Vilket egentligen är absurt att förutsätta att allt och alla behöver en ledare/härskare. Nästan som att behöva säga att man "ickeäter glass" så fort man inte äter glass; det är för mig lika självklart att alla och allt behöver en ledare/härskare som att alla äter glass hela tiden...] och inget annat.); anarki förutsätter inte socialism.
Socialism handlar alltså, som jag ser det, om kollektivet/gruppen och anarkism om överhet. Det ena förutsätter inte det andra och båda fungerar var för sig (Även om de också fungerar gemensamt.) vilket gör att jag inte ser dem som absoluta parhästar där anarkism förutsätter socialism.
Föreställ dig att du befinner dig helt isolerad på en ö mitt i havet du har ingen som bestämmer över dig och ditt liv utan lever i total anarki. På vilket sätt är den tillvaron då även socialistisk?
Du har ju ingen annan att förhålla dig till och socialt anpassa dig efter...
ndividen är på sätt och vis gruppens motpol (Även om gruppen består av individer så utplånas individen som definition så fort den befinner sig i en grupp [Även om den inte fysiskt utplånas.].) och när jag avser individen så avser jag alltså den fysiska individen i sin position utanför gruppen.
Anarkism som jag ser det så är det individens totala frihet. För att på något vis kunna uppnå detta så ska staten och hierarkier avskaffas. Sedan för att man ska kunna ha ett samhälle efter det så anser jag att någon form av socialism är ett måste om man inte vill återvända till att leva som grottmänniskor.
I för att bygga ett samhälle med en modern standard som innefattar all teknologi, infrastruktur och så vidare så behöver individer organisera sig kollektivt för att uppnå detta. En enskild person skulle ju t.ex. inte klara av sköta en järnväg utan för att en järnväg ska fungera så behövs det ett flertal individer som tar han om alla uppgifter som behövs för att sköta järnvägen.
Exemplet men en person på en öde ö skapar ju många frågor. Jag anser ju att anarkism är kollektivism därav behövs det från allra första början ett kollektiv för att det ska var en anarki. Samtidigt så fyller dock personen alla andra anarkistiska kriterier med att leva ett liv utan stat, tvång, hierarkier och så vidare. Dock som slutsats är ju att det behövs ett kollektiv och därav anser jag snarare exemplet var en hårdare form av individualism snarare än den är anarkism. Samtidigt så ser jag det som en omöjlighet att ha en högre levnadsstandard som enskild person och för att den höga levnadsstandarden så krävs det socialism och folk som organiserar sig.
Citat:
En enskild individ behöver nödvändigtvis inte befinna sig i en grupp vilket socialism förutsätter.
Lite kort beskrivet med det klassiska: "Sköt dig själv och skit i andra..."
Om man vill bry sig om andra ska alltså vara valfritt och inte ett krav, även om de flesta förhoppningsvis skulle bry sig om andra.
Ursprungligen postat av Allaballawalla
Citat:
En enskild individ behöver nödvändigtvis inte befinna sig i en grupp vilket socialism förutsätter.
Lite kort beskrivet med det klassiska: "Sköt dig själv och skit i andra..."
Om man vill bry sig om andra ska alltså vara valfritt och inte ett krav, även om de flesta förhoppningsvis skulle bry sig om andra.
Självklart är det ju fritt för en individ att stå utanför samhället när det råder anarki. Däremot anser jag detta snarare också vara individualism i stil med Max Stirner som ofta felaktigt benämns som anarkist. (Stirner var t.ex. inte för något avskaffande av staten så därför anser jag att han inte är anarkist)
Citat:
Nej, jag har inte hakat upp mig på statssocialism...
Jag förutsätter bara inte att alla individer behöver befinna sig i en grupp utan frivilligt kan välja att ställa sig utanför. Om så inte skulle vara fallet (Att man kunde ställa sig utanför.) försvinner hela den anarkistiska grundförutsättningen eftersom individen då skulle vara utsatt för tvång från någon (Gruppen/kollektivet.) att vara en del i denne.
Helst av allt vill jag inte befinna mig i ett samhälle över huvud taget, men jag har inget emot att interagera med ett samhälle ibland. Förenklat: Se det ungefär som det fungerade under nybyggartiden i det som idag är USA och Australien... Man kunde leva "utanför samhället" (Pälsjägare, självhushållare, guldletare och allsköns eremiter gjorde det större delen av sina liv.) och ändå ta del av det när/om så behövdes.
Ursprungligen postat av Allaballawalla
Citat:
Nej, jag har inte hakat upp mig på statssocialism...
Jag förutsätter bara inte att alla individer behöver befinna sig i en grupp utan frivilligt kan välja att ställa sig utanför. Om så inte skulle vara fallet (Att man kunde ställa sig utanför.) försvinner hela den anarkistiska grundförutsättningen eftersom individen då skulle vara utsatt för tvång från någon (Gruppen/kollektivet.) att vara en del i denne.
Helst av allt vill jag inte befinna mig i ett samhälle över huvud taget, men jag har inget emot att interagera med ett samhälle ibland. Förenklat: Se det ungefär som det fungerade under nybyggartiden i det som idag är USA och Australien... Man kunde leva "utanför samhället" (Pälsjägare, självhushållare, guldletare och allsköns eremiter gjorde det större delen av sina liv.) och ändå ta del av det när/om så behövdes.
Självklart som ovan nämnt så är det fritt fram för folk att stå utanför samhället. Samtidigt så anser jag dina exempel inte vara anarko-individualism utan som sagt individualism. Sedan anser jag inte dina exempel på att leva utanför samhället levde helt utanför samhället för en guldletare lär ju utan tvekan ha grävt guld för att sälja det och därav idkat handel vilket gjort hen till en del av samhället.
Citat:
Det är möjligt att det är simpelt men var ligger felet?
Om det bara är ett alternativ, vilka är alternativen till det då enligt dig?
Varför "måste" man organisera sig?
Handlar inte "kravet på" att organisera sig om tvång?
Ursprungligen postat av Allaballawalla
Citat:
Fast det där är lite för simpelt och blir fel då. Den anarkistiska federalismen är endast ett alternativ och inget tvång på hur man kan organisera t.ex. järnvägar och annan infrastruktur. Det är ju självklart helt frivilligt för en individ att inte behöva underställa sig någon majoritet. Har man en annan modell som man anser att det är bättre att organisera sig med så är det ju också fritt fram så länge det inte innebär tvång.
Det är möjligt att det är simpelt men var ligger felet?
Om det bara är ett alternativ, vilka är alternativen till det då enligt dig?
Varför "måste" man organisera sig?
Handlar inte "kravet på" att organisera sig om tvång?
Att organisera sig är är inget krav, måste eller tvång utan snarare ser jag det så som att det är det enda rimliga sättet för att behålla en hög levnadsstandard. Organisera sig på arbetsplatsen, organisera sig i bostadsförening och organisera sig i ett odlings- och slaktkooperativ. Det är tre olika sätt att organisera sig och väljer man att avstå dem så får man ju helt plötsligt se till att skapa sin egen arbetsplats, bygga sitt eget hem från grunden och fixa all sin egen mat helt själv. Personligen ser jag inget problem med att inte organisera sig men jag anser att det enbart finns nackdelar med att inte göra det.
Citat:
Ursprungligen postat av Allaballawalla
Här fortsätter det hela...
Fast det är nog lite mer än bara avskaffandet av klassamhället som ingår i socialism, det är ju liksom en politisk ideologi som i grunden förutsätter en grupp/ett kollektiv och då kommer gruppen/kollektivet alltid att vara viktigare än individen...
Jag vet inte heller hur ett samhälle av den typ jag skulle vilja leva i skulle fungera i praktiken, men för mig handlar det om en strävan efter ett "samhälle" (I brist på bättre ord just nu.) med maximal individuell frihet där alla tar ansvar för sig och sina handlingar och respekterar andra och deras val/frihet/liv.
Jag har inget direkt emot socialism, men jag är övertygad om att det som är bäst för gruppen/kollektivet (Eller egentligen det gruppen/kollektivet helst vill göra oavsett hur viktigt det än är.) inte alltid kommer att vara det som är bäst för mig och mitt liv (Oavsett vad det än må handla om.) och då hamnar jag automatiskt i en sits där jag måste välja om jag vill gå min egen väg eller någon annans...
Citat:
Socialism handlar egentligen bara om att avskaffa klassamhället vilket anarkister vill därav är de också socialister. Rent praktiskt så kan jag inte föreställa mig hur ett samhälle utan stat ska byggas utan socialismen men du får gärna förklara vad det är du förespråkar antingen här eller pm så vi inte halkar för långt off-topic.
Fast det är nog lite mer än bara avskaffandet av klassamhället som ingår i socialism, det är ju liksom en politisk ideologi som i grunden förutsätter en grupp/ett kollektiv och då kommer gruppen/kollektivet alltid att vara viktigare än individen...
Jag vet inte heller hur ett samhälle av den typ jag skulle vilja leva i skulle fungera i praktiken, men för mig handlar det om en strävan efter ett "samhälle" (I brist på bättre ord just nu.) med maximal individuell frihet där alla tar ansvar för sig och sina handlingar och respekterar andra och deras val/frihet/liv.
Jag har inget direkt emot socialism, men jag är övertygad om att det som är bäst för gruppen/kollektivet (Eller egentligen det gruppen/kollektivet helst vill göra oavsett hur viktigt det än är.) inte alltid kommer att vara det som är bäst för mig och mitt liv (Oavsett vad det än må handla om.) och då hamnar jag automatiskt i en sits där jag måste välja om jag vill gå min egen väg eller någon annans...
För mig handlar det om att anarki inte kan fungera i praktiken utan socialism. Att organisera sig kollektivt anser jag alltid kommer gynna en individ allra mest då ett kollektiv kan åstadkomma mycket mer än vad en enskild individ utanför samhället skulle kunna åstadkomma själv.