Hur blir man av med pundar stämpeln? omöjligt?

Nu är är det dags för mig med o dumpa droger och drogvänner


För 3 år sen var ja den gladaste skönaste snubben me brudar o framtidsplaner.

På 3 år har gått till o va Kända som "va går han på idag då när han e ute snubben" Verkligen alla vet att ja knarkar o alla i piss stället ja bor på vet va ja håller på med,

Började me cannabis i 1 år varjedag typ, Fick så klart panikångets, Deprission, o allmän ångest jämt,Så började ta ALLT ja kunde få tag på för o "kunna fungera" Öl sprit varje fre-lör, tjack, ladd,benzo,mdma,svamp,lsd har nog tagit allt under denna period o direkt de finns så är ja först i kön o köper så mkt ja kan, 100 tusen hade ja jobbat ihop innan denna perioden, ALLT brännt på knark blivit av me lägenheten, Fick diagnosen Utbränd/utmattnings deprission o blev av me jobbet, mitt liv är under botten, har inga kompisar ingen vill ens snacka med mig vänder sig om när ja kommer, Mina syskon blir äcklade av mig, Kan inte prata me folk för inte gjort de utan substanser på 3 år nu,


Ni som vänt på steken o går raka i ryggen och känner självförtroende o självkänsla o allmänt tycker om livet, hur gjorde ni ?

tack på förhand

Det absolut viktigaste för dig just nu är att vara drogfri. Får du svårt att hålla det tycker jag du ska vända dig till vården för en sk avgiftning. Det är mycket svårt att sluta om man börjar medicinera sig själv. Det blir en tung och jobbig tid framöver men så småningom vänder det. Du behöver träffa andra drogfria människor att umgås/prata med. Lättare sagt än gjort, särskillt när du går igenom abstinensen jag vet.
Du behöver inte känna dig skamsen, många går igenom det du har börjat. Inget att skämmas för tvärtom ska du vara stolt över dig själv för att du tar tag i problemet.
Beroende på var du bor finns AA och NA. Tycker du ska ge det ett ärligt försök. I ditt fall kanske NA är att föredra. Där finns drogfria människor som tagit sig igenom det du försöker. Det är ganska avgörande att få stöd och prata med andra som har samma erfarenheter.
På en del platser finns också YPAA, som är för missbrukare som är yngre. Sedan är det ju beroendecentrum i din kommun.
/Lycka till!

tålamod min vän! Vad är det man säger, lika länge som du har varit inne i skogen å snurrat lika lång tid tar det att ta sig ur den.. Jag gjorde en geografisk flykt, funnit mig en kvinna.
Men ibland kommer tankarna ändå på pund å kriminalitet.. Har dock bara varit ren i 15 månader å snurra i ca 10år innan

Du har en jobbig tid framför dig. Men om du orkar ta dig igenom den, så är ditt tidigare missbruk och före detta psykiska ohälsa till stor del socialt meriterande och inte stigmatiserande.

Folk föraktar missbrukare, men beundrar människor som har tagit sig ur ett tidigare missbruk. Samhället har samma syn på psykisk ohälsa, såsom depression, utmattningssyndrom och social fobi. Det är inte coolt att ha personliga problem, men det är ascoolt att ha övervunnit sina personliga problem.

Alla negativa livserfarenheter kan jämföras med otäcka köttsår. Ett köttsår är vidrigt att titta på och man vill inte komma nära det. Men när det väl har läkt så återstår bara ett ärr, som bär vittne om att ägaren har haft styrka att överleva i en situation där många andra förmodligen hade gått under.

Flytta till en ny stad och börja om på nytt

Behandlingshem+lägenhetsprogram är helt klart optimalast, det är inte många som klarar av att bryta ett missbruk själva. Flytta till en annan stad och börja om på ny kula. Den där äckliga stämpeln försvinner aldrig. Polare växer man ifrån.

tack för alla svar, kul o se att det finns folk som gått igenom "destruktiva perioder" fast endå lever bra nu idag efter, motiverande, ja man får ju tänka som du skrev här o tänka att det gör en starkare i slutändan, en dag kanske man står där frisk i skallen och tänker tillbaka o skrattar åt vad fan man hållt på med

Hur var det o flytta till ett nytt ställe? var flytten din "lösning" att komma ifrån skiten?

Har inte flyttat själv, men hört många andra. Vad dom flesta sagt är att dom först blivit stabilt drogfria först. Man ska inte ta stora beslut när man mår dåligt, flytta är väl ett stort beslut. På tal om det; hur mår du? Är du helt drogfri?

jag missbrukade i typ 8 år dagligen med cannabis, tramadol o amfetamin. (inte allt samtidigt men alltid något) men missbrukade igentligen allt men dom tre var dom ja tog flitigast.

efter dom åren flyttade jag o det var skönt för slapp alla människor. men psyket tar tid dock tills det kommer tbx. men det gör det tillslut. sök efter jesus så får du självkänsla också. han är sann och ingen låtsasgubbe.

Nja det är inte riktigt någonting man skrattar åt precis. Dra på behandling, flytta, gör något produktivt, fixa en tös och drogfria polare att träna och fika med. Det tar tid och oftast återfall innan man bestämmer sig, den är en resa man helt enkelt måste genomgå om man inte vill sluta upp likblå på någon offentlig toalett eller flytta hem till mamma och pappa när man är 50 för att man rökt bort skallen. Ju längre tid det går i pundandet, återfallandet desto svårare är det att få grepp om situationen. Nu är jag väldigt ung men jag är glad för att jag inte vaknade upp vid 30 årsåldern på någon barkbänk och ser barndomspolaren med Volvo, tjej, barn och hela köret.

Yepp drog fri sen söndag, förra veckan blev de dock gräs, ladd i i stora lass, fylla 3 dar, o tjack 2 dar, Mår ok och är motiverad till o fixa nån plan ur träsket, Känns som flytt är de bästa även om ja igentligen skiter i va folk tycker så äre så jävla törligt o se gamla kompisars föräldrar o gamla klass kamrater på orten för dem föraktar en nått så vedärvärdigt, kriget fortsätter