Citat:
Ursprungligen postat av
MonkeysOnParole
Detta kommer bara göra deltagarna ännu mer övertygade om sin sak: "jag har minsann fått mobilen stulen av tattare, men är ändå inte rasist!"
Jag tror du har helt rätt. Första gången jag noterade fenomenet var hos en känd antirasist i...Sundsvall, tror jag det var. Många år sedan. Han ledde "fem i tolv"-rörelsen, som skulle sätta stopp för det växande hotet mot Sverige (rasismen alltså, om nu någon trodde något annat). Hans dotter blev mördad av sin asylsökande pojkvän. Inga slutsatser drogs av detta. Kampen för ökad invandring från tredje världen fortsatte med oförminskad glöd.
Jag har svårt att förstå det rent psykologiskt, men jag tror det är nyckeln till den svenska migrationspolitiken. Ju mer kaos, sorg och smärta man skapar, desto tydligare visar man att man är villig att offra allt för den goda saken. En bieffekt är förstås att även övriga medborgare, med en annan syn på migrationspolitiken, drabbas av den storsinta generositetens effekter...men det kan de gott ha, eftersom de är onda och hårdhjärtade människor.
Namnet Cyklopen är för övrigt sällsynt väl valt. Cykloper är som bekant helt enögda, och den mest kända (Polyfemos) fick dessutom sitt enda öga utstucket av inresta främlingar.