Den stora tråden om djurplågaren i Lerum !

Gott folk!

Genom de senaste inläggen på denna tråd så råder det uppenbarligen ett enat samförstånd om vem jag, Darius83, är ”in real life”. Och jag släppte på censuren och gav upp mina avsikter att dölja min identitet för många inlägg sedan. Jag väljer att lägga korten på bordet och erkänna rakt ut att jag är personen tråden handlar om, vilket i princip alla redan vet om, som sagt.

Varför gick jag in och skrev på den här tråden? Förnuftet sade att det mest rationella vore att låta bli att blanda mig i diskussionerna, släppa det och gå vidare. Men känslan sade annorlunda. Det är ändå mig som tråden handlar om, och det är mina domar som läggs ut på tråden. Så jag valde att gå in och skriva här, i början under anonymitet, dels för att se om jag kunde komma någon vart genom att resonera med mina hatare och dels för att jag är en person som vill föra min talan.

Anledningen till att jag inte avslöjade min identitet redan från första början var för att jag var orolig för att det skulle riva upp gamla sår, och få negativa effekter så att min familj skulle få ta emot hot och bli trakasserade igen. Men efter att min bror gått in här på tråden och svarat på frågor så märkte jag att det inte verkade ge en sådan negativ effekt, varför jag började släppa lite på censuren, vilket så småningom ledde till att folk här på tråden förstod vem Darius83 var IRL.

Jag skulle nu kunna göra samma sak som min bror, och svara på frågor från användarna här på tråden. Men eftersom det inte gjorde någon större skillnad när han gjorde det, varken positiv eller negativ, så tänker jag inte göra det. För att ungefärligen citera Neromecha: ”Det går inte att föra sin talan bland arga högaffelbönder.” Och det stämmer bra. Oavsett vad jag skriver så kan det inte ändra folks uppfattningar om mig här på tråden. De känner mig genom mina brott. Och jag tror att det är så de vill känna mig. Och jag kräver inte att ni ska ändra era uppfattningar om mig. Det var därför ogynnsamt av mig att gå in och skriva på den här tråden.

Jag vill också be om ursäkt för att jag skrev oseriösa och cyniska inlägg här på tråden. Jag medger att mina känslor gick över styr. Jag försökte att hålla en god nivå på diskussionen, men det är svårt när det skrivs så negativa saker om en själv, trots att det folk skriver här har sina anledningar.

Men jag ber om ursäkt till er, Retarius1, Superkissekatten, Pattayarules och Iamqueensblvd. Jag poängterade själv vikten i ett av mina inlägg att hålla diskussionen på tråden på en acceptabel nivå, men jag kunde inte leva upp till det själv i flera av mina inlägg. Och det står jag för.

Samtidigt vill jag visa min uppskattning till Neromecha, som höll en mycket god nivå på sina inlägg i tråden. Han skrev objektivt, samlat och sunt, något som är en förutsättning för att en diskussion på FB ska kunna hålla god standard.

Jag uppskattar inte att Iamgodsbitch lade ut mitt testintyg på nätet utan min tillåtelse. Jag uppskattar dock att han följde FB:s rekommendation och mörklade lite av personuppgifterna. Och sedan får jag väl skylla mig själv lite när jag skickade i väg privata bilder till en person som jag uppenbarligen inte känner lika väl som jag trodde.

Vad kan jag säga om mina vedervärdiga gärningar för fem år sedan? Jag har känt, och känner fortfarande, ånger och sorg över att jag gjorde det jag gjorde, tro det eller ej. Jag skapade ett sådant lidande för ägarna och djuren samt min familj, som aldrig hade någon aning om vad jag höll på med.

Jag leker ofta med tanken att jag kunde backa tillbaka klockan och handla annorlunda eller att jag kunde prata med den omogna och sinnesförvirrade grabb jag var då, och få lite vett i skallen på honom. Jag önskar att jag haft insikten att envist söka hjälp för mina psykiska problem innan jag påbörjade mina vansinnesdåd, så att jag kunde ha valt en annan bana. Men tidslinjen är rak. Och det som är gjort är gjort. Hur mycket jag än önskar att jag kunde ta tillbaka mina brott så är det inte möjligt.

Det jag kan göra är att ta ansvar för mina handlingar, möta konsekvenserna av dem samt dra lärdom av mina misstag och se till att det aldrig händer igen. Ansvaret ligger på mig. Och en början till detta är att jag har tagit alla mina sparpengar, samt sparat ihop pengar från min inkomst, och betalat av alla mina skadestånd på sammanlagt 230 000 kr. De brottsoffer som inte gjorde anspråk på sina pengar via Kronofogden tog jag personligen kontakt med och betalade. Att ha betalat av skadestånden till alla brottsoffer fullbordar givetvis inte gottgörelsen för mina brott. Men det är som sagt en början, och åtminstone ett sonade på det ekonomiska planet, i enlighet med Tingsrättens dom. Sedan har jag sonat, och fortsätter att sona, för mina brott socialt genom att sitta frihetsberövad. Och jag fortsätter att sona för mina brott. Gottgörelsen tar inte heller slut när jag en dag har kommit utanför dessa murar.

Jag är å andra sidan medveten om att vissa tycker att jag aldrig kan gottgöra fullkomligt för mina vidriga handlingar. Och det må vara sant. Men jag försöker ändå ställa saker och ting till rätta så gott det går, och jag gör vad jag kan och förmår för att sona för mina brott.

Utan att gå in på detaljer om min vård och behandling så kan jag säga att jag har mognat under mina år på rättspsyk. Med hjälp av den kompetens som finns på kliniken, samt min egen vilja att förändras, så görs bedömningen att jag har vuxit ifrån de brottsliga begär som ledde till mitt frihetsberövande för fem år sedan. Den mångåriga beteendeterapin har varit till stor hjälp och läkarna gör nu bedömningen att risken för återfall i allvarlig brottslighet är låg. Jag är fast besluten att hålla mig på lagens sida under resten av mitt liv, och nu har jag endast sunda planer för framtiden. Dock så har jag fortfarande en hel del att arbeta med angående min psykiska hälsa. Och dessutom är Förvaltningsrätten här hårdast i Sverige. Därför så har jag troligtvis fortfarande en lång väg att gå innan jag blir utskriven.

Angående mina hatare så har jag nu kommit till en punkt då jag inte längre orkar klandra er för er inställning gentemot mig. Om jag, innan jag hamnade i min nedåtgående spiral och flera år innan jag begick mina brott, hade hört talas om någon som hade begått de brott jag är skyldig till så hade troligtvis jag också varit fördomsfull och reagerat med hat gentemot denne.

Hat föder hat. Och hos vissa människor så framgår det tydligt att deras hat gentemot mig är oåterkalleligt. Men hat och ilska är några av de tyngsta bördor en människa kan bära. Det besudlar själen och varseblivningen. Livet är för kort för ilska och hat. Det får en att glömma vad som verkligen är värt att lägga sin fokus på här i livet. Jag kan inte svara för andra, men jag är trött på att bära bördan av ilska och hat. Jag vet vad dessa bördor kan göra med en. Så därför tänker jag nu släppa taget om det som skrivs om mig och gå vidare. Hädanefter skriver jag inte mer på den här tråden. Det gör att jag drar åt mig negativ energi, och jag är trött på sådant i mitt liv.

/Joel

Och det var det mest träffsäkra och begåvade inlägget i den här tråden.
Om du trots allt läser det här, J.A.: Lycka till med din rehabilitering!
Du och din familj har lidit så oändligt mycket mer än vad vi som drabbades har gjort.
Till er andra: Sluta ösa galla nu och låt tråden få ett avslut.

Tack. Krya på dig.

oj då, nu fattar ja vad saruman menade med i de blindas rike är den enögde kung

bra skrivet darius, tycker de låter sunt. låt den onda cirkeln av hat slutas å förbli sluten

Om någon får för sig att skicka det du skrivit till Växjö så kan du vänta dig flera år instängd.

Ännu en gång visar du vad du går för. Du har skrivit i tidigare inlägg att du skulle kunna döda utan att blinka. Och nu dyker detta upp där du i stort sett försöker övertala oss att du är "normal"

lol idiot, undrar vad din läkare kommer tycka om din aktivitet i den här tråden.

Först vill jag bara säga, att oavsett om du är fittander eller bara en patetisk rollspelare så spelar det ingen roll men om vi förutsätter att du är fittander som du påstår vilket jag själv misstänkt sen du börja spy galla i tråden så kan jag bara säga att av att döma av dina inlägg i tråden så har du inte kommit ett steg närmare friheten, du manipulerar och när folk inte köper det du säger blir du obalanserad direkt, typiskt för din sort. Du gråter nu om att folk dömt dig för dina brott hit o dit, förstår du verkligen inte vad i dina handlingar som gör att folk ser dig som en halt gris? Jag undrar vad som får dig att hoppas att du någonsin ska få ett normalt liv? Du borde tänka om och försöka stanna kvar där du är så länge du bara kan för på utsidan väntar bara mer lidande, kan jag i stort sett garantera dig. Dina handlingar är inget som folk nånsin kommer förlåta, man kan likställa dig med barnamördare som ger sig på de svagaste i samhället, folket o lagen går inte hand i hand, att tro att bara för att du satt av ditt straff så kommer folk förlåta dig så har du jävligt fel, du har inget normalt liv att se fram emot, på sin höjd får du en etta ute i nån förort som soc betalar för dig, o när folk i området får veta vem du är för de kommer dem så kommer det bara bli värre. Det är vad du har att se fram emot, så för din egen skull jobba inte för att bli fri, jobba för att få stanna kvar.

Hat skriver du. Ett starkt ord, fyllt av kraft och mörker. Jag förstår att en liten narcissist som du gärna vill tro att människor hatar dig. Då fylls ditt trasiga ego av viss tillfredsställelse, och du upplever din inspärrade tillvaro som något mer uthärdlig. Du tänker: "Någon hatar mig, alltså är jag lite betydelsefull, trots att jag sitter inspärrad på dårhus".

Du misstar dig. Du är inte värd att att hatas i de flesta människors ögon. Man "hatar" inte ett värdelöst missfoster som du.

Nej, jag skulle nog säga att ord som äckel och förakt landar betydligt närmare sanningen. När jag läser om dig och dina gärningar känner jag lite samma känsla som när jag av misstag trampat i en hundskit, när man ser en spya från ett uteliggare på trottoaren, eller när man plötsligt ser en fet fluga sätta sig i maten man precis ska börja äta. Man hatar inte hundskiten, alko-spyan eller den feta gröna flugan. Att känna att något är starkt motbjudande är inte samma sak som att känna hat.

Om en vuxen person vistas i offentliga lokaler och plötsligt bajsar i byxorna är det inte hat man känner för den människan. Nej, man vill bara att personen ska vara på avstånd, för man äcklas av lukten och utsöndringen.

Lite så, fast givetvis värre, är det med dig. Man äcklas av din uppenbarelse. Du är som hundskiten, uteliggarspyan eller den feta gröna flugan. Man känner inte hat, men man äcklas och rynkar på näsan och vill tvätta sig. Man kan nog säga att du är evigt täckt av skit. Skiten och skitlukten är tatuerad i din hud och du lär inte bli av med den under din livstid. Denna stank kommer att följa dig tills du dör. Som någon skrev tidigare: Du sitter oerhört bra där du sitter. Ingen vill ha dig ute. Själv njuter jag oerhört av att vara ute i det fria i det fantastiska sommarvädret. En känsla du just nu inte kan uppleva till fullo. Det du gjort kommer för alltid att förfölja dig, vare sig du kommer ut i samhället eller som nu, sitter inspärrad på dårhus. Bra så. Mycket bra.

Nej, släpp det där med hat. Så mycket behöver du inte blåsa upp dig själv. Tänk på dig själv som en spya, en insekt eller en bajsklutt i stället. Då hamnar du betydligt närmare sanningen och behöver inte framleva dina dagar inne på dårhuset insnärjd i en lögn.

Ynkliga människa.

Jäklar vad bra skrivet. Heder till dig! Dessa självömkande, "missförstådda" stackare som vill känna sig hatade så fort man berättar att de har fler fel än bultarna i ölandsbron. Allt för att lyfta upp sig själva och få en diskussion att vridas till att diskutera hat eller inte när själva grundfrågan är; dina argument och din uppfattning är helt åt helvete fel.

Djurplågaren i Lerum är sjuk i huvudet, han behöver hållas kort och helst inte släppas ut. Den dag han släpps ut kommer jag med flera vänta på hans återfallsbrott. När det händer kommer vi att säga; vad var det vi sa...

Han är reggad 04 -28 i år och har tagit användarnicket från en mördare som sitter i Växsjö nu som heter Dariusz Ledzion.

Joel skriver att läkarna bedömer att chansen är liten att han återfallet i brott.
Utifrån användarnicket och vad Joel har skrivit här dom senaste veckorna så är jag inte så säker på detta.

Alltså detta ämne slutar aldrig att förvåna mig..

Inte nog med att han gjorde alla dessa sjuka gärningar med brevskrivning till djurägarna om hur han dödade deras djur, nu har han också suttit och skrivit om sig själv i tredje person för att fiska goodwill om sig själv..

Känner mig tvungen att ladda upp brevet igen, detta hoppas jag aldrig försvinner från internet.
Detta visar vilken hänsynslöshet & grymhet denna Joel Ander sitter på.

http://oi61.tinypic.com/j6tlir.jpg

http://i.imgur.com/5JQb57O.jpg

Han börjar nog fundera på vad som kommer att hända när (om han kommer ut)
Lugn Joel, ingen har glömt dig... Det riktiga straffet börjar när du kommer ut!