Citat:
Fullständigt irrelevant infoprmation.Fast om man läser in sig på ämnet islamisk juridik så får man veta dels att korantexter inte är den enda rättskällan, och dels att Koranen som den ser ut idag (och som den såg ut efter att kalif Uthman sammanställt surorna) inte nödvändigtvis motsvarar Koranen som Gud har (vilket givetvis är den som muslimer anses vara skyldiga att följa). Noteras kan i och för sig att det inte är alla teologer/rättsvetenskapare/vad-man-nu-skall-kalla-dem som går med på tanken om en ofullständig världslig Koran.
Mer specifikt är det så att verserna du nämner anses vara ersatta (hur olika koranverser ersätter varandra är en hel vetenskap, och det finns ett par olika skolor på hur man utläser det, men just steningen är tämligen allmänt accepterad) av en senare vers (i regel ersätter en senare uppenbarad vers en tidigare), som emellertid skall ha gått förlorad innan Koranen sammanställdes efter Muhammeds död. Den förlorade versen anses ha förordat stening som straff för otrohet, och vips så är det stening som gäller. Det finns hadither som anger just den här förklaringen, med pikanta detaljer som att det var en get som åt upp det papyrusark versen var skriven på.
Ovanstående är alltså den juridisk/teologiska konstruktion som används för att förklara (eller kanske rättfärdiga) stening som straff för otrohet trots Koranverser som tydligt anger någonting annat. Som cyniker är det inte alltför svårt att tänka sig att det snarare handlade om en traditionell sedvänja som man av det ena eller andra skälet inte kunde eller ville förändra.
Källa på det här? Jodå: Vikør, Knut, Between God and the sultan. A history of Islamic Law, Hurst & Company, London 2005, s. 48 ff. och s.52.
Mer specifikt är det så att verserna du nämner anses vara ersatta (hur olika koranverser ersätter varandra är en hel vetenskap, och det finns ett par olika skolor på hur man utläser det, men just steningen är tämligen allmänt accepterad) av en senare vers (i regel ersätter en senare uppenbarad vers en tidigare), som emellertid skall ha gått förlorad innan Koranen sammanställdes efter Muhammeds död. Den förlorade versen anses ha förordat stening som straff för otrohet, och vips så är det stening som gäller. Det finns hadither som anger just den här förklaringen, med pikanta detaljer som att det var en get som åt upp det papyrusark versen var skriven på.
Ovanstående är alltså den juridisk/teologiska konstruktion som används för att förklara (eller kanske rättfärdiga) stening som straff för otrohet trots Koranverser som tydligt anger någonting annat. Som cyniker är det inte alltför svårt att tänka sig att det snarare handlade om en traditionell sedvänja som man av det ena eller andra skälet inte kunde eller ville förändra.
Källa på det här? Jodå: Vikør, Knut, Between God and the sultan. A history of Islamic Law, Hurst & Company, London 2005, s. 48 ff. och s.52.
Däremot ser jag fram mot den forskning som Corpus Coranicum håller på med. Bara synd att de väntar så länge med att publicera något.
– du ser o reagerar negativt på den sk kvinnofientlighet som du ser inom det svenska etablissemanget men du ser inte hur Islam står för densamma o förtrycker både kvinnor o män å det grövsta!! ?? Hur kan du ha två så totalt motsägelsefulla synsätt??