Citat:
Ett oerhört dumt inlägg!
I egenskap av god man kan man naturligtvis inte utgå från, att värdet av aktieinnehavet ska öka si eller så mycket - man kan bara utgå från de tillgångar Bosse hade 1976 - och det handlade om max 400.000:-. Vad arvet efter Bosse uppgick till 1988 är irrelevant. Att tillgångarna då ökat markant berodde just på aktiemarknadens utveckling.
Du är så jävla korkad! Först anger du 800:-/månad 1976 som en trolig förvaringskostnad -sedan ändrar du dig till 280:-/månad....(!) Det passar bra, att i efterhand justera siffrorna, när man förlorat diskussionen, va?
Först anger du magasineringskostnader i 1976 års penningvärde på 96.000:- som "försumbara", sedan justerar du ner dessa till 35-60.000:- (!) Att överhuvudtaget betrakta magasineringskostnader i denna storleksordning som försumbara, är horribelt. Man kan inte som du, enbart sätta kostnader i relation till den försvunnes förmögenhet, utan man måste betrakta den faktiska summan som sådan! Dessutom bör man givetvis sätta kostnaden i relation till värdet av det förvarade. Därför blev jag något förvånad, när det framkom av Skaraborg2:s inlägg att en del möbler och annat hade förvarats i fyra år efter Bosses försvinnande. Vad kostnaden för det kom att uppgå till förmälde inte historien...
Dessutom spekulerar du i, att magasineringen kunde ha upphört 1982, därför att utredare T skulle ha tagit vid. Detta är fullständigt ologiskt, eftersom det i så fall knappast hade blivit något massmedialt rabalder; inga saker i lumpboden, och SKP:arna tysta som möss...
Epitetet "självgod idiot" passar således bättre på dig...
I egenskap av god man kan man naturligtvis inte utgå från, att värdet av aktieinnehavet ska öka si eller så mycket - man kan bara utgå från de tillgångar Bosse hade 1976 - och det handlade om max 400.000:-. Vad arvet efter Bosse uppgick till 1988 är irrelevant. Att tillgångarna då ökat markant berodde just på aktiemarknadens utveckling.
Du är så jävla korkad! Först anger du 800:-/månad 1976 som en trolig förvaringskostnad -sedan ändrar du dig till 280:-/månad....(!) Det passar bra, att i efterhand justera siffrorna, när man förlorat diskussionen, va?
Först anger du magasineringskostnader i 1976 års penningvärde på 96.000:- som "försumbara", sedan justerar du ner dessa till 35-60.000:- (!) Att överhuvudtaget betrakta magasineringskostnader i denna storleksordning som försumbara, är horribelt. Man kan inte som du, enbart sätta kostnader i relation till den försvunnes förmögenhet, utan man måste betrakta den faktiska summan som sådan! Dessutom bör man givetvis sätta kostnaden i relation till värdet av det förvarade. Därför blev jag något förvånad, när det framkom av Skaraborg2:s inlägg att en del möbler och annat hade förvarats i fyra år efter Bosses försvinnande. Vad kostnaden för det kom att uppgå till förmälde inte historien...
Dessutom spekulerar du i, att magasineringen kunde ha upphört 1982, därför att utredare T skulle ha tagit vid. Detta är fullständigt ologiskt, eftersom det i så fall knappast hade blivit något massmedialt rabalder; inga saker i lumpboden, och SKP:arna tysta som möss...
Epitetet "självgod idiot" passar således bättre på dig...
Gäsp. Jag förstår att det blir mycket siffror för dig och att det rör till det i din kategoriska världsbild.
Som jag skrev i ursprungsinlägget så räknade jag högt när jag skrev 800 kr. I det inlägget omnämns och summorna 3-400 kr. Men det såg du kanske inte i din grafologiska analys. Testa och följ länkarna och läs in dig lite på prisnivåer etcetera. Sen kanske en grundbok i ekonomisk analys är att rekommendera, scenarioplanering/exemplifiering är tämligen vedertagna analysmetoder.
Givetvis gör man, vilket den nog inte finns en enda ekonom eller revisor i hela världen som inte skulle hålla med om, en värdering mot den summa som föreligger. År 1976 förelåg - avrundat nedåt - en summa på 400 tkr. En magasinering år 1976 hade kostat 3360 kr (280 kr/mån). Det är mindre än 1% av Bosses kapital. Sparräntan på ett vanligt bankkonto under 1970-talet pendlade visserligen men du kan vara oerhört säker på att den var minst 2-3% för ett kapital i Bosses storleksordning. Detta innebär att H i sitt förvaltarskap utan minsta problem hade kunnat skapa en kapitaltillväxt och samtidigt bevarat Bosses egendom.
Eftersom polisutredningen borde ha hanterats löpande kunde en halvårsvis eller årlig omprövning av ett beslut att magasinera Bosses tillhörigheter fattas. Hade det tillexempel år 1980 (bara för att ta ett hypotetiskt årtal) flutit iland ett manslik som matchade Bosses mått och utseende ja då hade H på lite mer säkra grunder kunnat avsluta magasineringen. Samma halvårsvisa eller årsvisa lägesbedömning borde också ha gjorts i rollen som förvaltare, d.v.s om Bosses kapital hade börjat sjunka påtagligt i värde hade magasineringen - utifrån ett renodlat ekonomiskt perspektiv - kunnat avslutas. Det du emellertid återkommande glömmer/alternativt väljer att bortse ifrån är att förvaltarskapets huvuduppgift är att tillvarata den enskildes rättigheter och rättstrygghet INTE att skapa maximal ekonomisk tillväxt.
Sen till ditt påstående om att det alltid är summan i sig som måste beaktas och att detta beaktande inte ska ske i relation till annat. Det är naturligtvis fullständigt felaktigt. Istället ska beaktanden ske i relation till det individuella behovet och den individuella ekonomin. D.v.s det går vare sig att enbart beakta summan i sig, tillgångarna i sig eller de individuella behoven utan det är helhetsbedömningar som måste göras.
I en sak har du dock en poäng - även om den poängen innebär att du ändå i slutändan har fel. Hade inte H skött utredningen av Bosses försvinnande och förvaltandet av Bosses rättigheter på basis av en övertygelse om att Bosse aldrig skulle komma tillbaka så hade T aldrig behövt kliva in. Samtidigt som du har en poäng i detta så innebär det också att om H skött sina åtaganden på ett korrekt sätt så hade en större utredning genomförts och Bosses tillhörigheter hade bevarats som förundersökningsmaterial. Hade detta skett hade vi kanske haft ett svar på frågan om vad som hände Bosse...ungefär lika kontrafaktiskt som du resonerar
Så min självgode idiot, jag väntar på ursäkten eller på att du - genom att presentera källor - bevisar att jag har fel.