Jag har funderat ett tag på hur samhället, staten och vi människor där i ser på kvinnors sexualitet. Det är en diskussion som jag märkt är svår att föra i det offentliga, och något jag upplever diskuteras väldigt lite. Med kvinnors sexualitet syftar jag till stigmatiseringen av kvinnor baserat på hur sexuellt aktiva - eller "frisläppta" - dem är. En stor del av tråden handlar även om hur staten upprätthåller den här kontrollen och att detta extremt sällan ifrågasätts, speciellt av feminister - sexköpslagen.
Det är väldigt sällan som en kvinna lyfter fram hur många hon haft sex med som en positiv sak, åtminstone om det är många. Jag har märkt att många kvinnor gärna och ofta - på olika mer eller mindre subtila sätt - framhäver att de minsann inte ligger runt. Kortfattat och generellt så är män stolta över sina erövringar, medan kvinnor skäms över dem. Det här är dock inget som endast sker av män mot kvinnor, båda könen är lika duktiga på att bli upprörda över att någon är "lös".
Sen har vi sexköpslagen som jag tycker är det mest problematiska, liberalisten i mig tycker det är självklart att varje individ ska få göra vad den vill med sin kropp medan feministen i mig inser att en legalisering av prostitution skulle stärka objektifieringen av kvinnor. Frågan är vilket som är mest värt, och vilken väg som är bäst att gå. Jag tycker dock det är märkligt att många feminister inte bara accepterar sexköpslagen som den är, utan även tycker den är bra och en modell fler länder borde använda sig av. Även om den tar bort ansvaret och skulden hos sexsäljaren så gör den det väldigt svårt för sexsäljare att organisera och skydda sig. Om syftet med lagen är att skydda en utsatt grupp gör den det inte särskilt bra.
F! skriver i sitt partiprogram att det viktigaste är att fokusera på efterfrågan, och att med olika metoder stävja den. Jag tycker dock att deras syn på sex är väldigt konservativ, för att vara ett parti som ifrågasätter normer. Hade jag trott att det går att få bort all efterfrågan på sexuella tjänster hade jag kunnat köpa deras argument, men jag tror inte att det går. Anledningen till det är att sex är så djupt mänskligt och har en så stor roll i samhället. Jämförelsen med droger, eller berusningsmedel ö.h.t, känns inte långt bort.
Det jag menar med allt detta är att sexköpslagen spelar en stor roll för hur vi kontrollerar kvinnors sexualitet. Angreppssättet som F! och många feminister har gör alltså målet (jämställdhet) en björntjänst. Så, vad tycker ni? Har jag en poäng eller är jag helt ute och cyklar?
Det är väldigt sällan som en kvinna lyfter fram hur många hon haft sex med som en positiv sak, åtminstone om det är många. Jag har märkt att många kvinnor gärna och ofta - på olika mer eller mindre subtila sätt - framhäver att de minsann inte ligger runt. Kortfattat och generellt så är män stolta över sina erövringar, medan kvinnor skäms över dem. Det här är dock inget som endast sker av män mot kvinnor, båda könen är lika duktiga på att bli upprörda över att någon är "lös".
Sen har vi sexköpslagen som jag tycker är det mest problematiska, liberalisten i mig tycker det är självklart att varje individ ska få göra vad den vill med sin kropp medan feministen i mig inser att en legalisering av prostitution skulle stärka objektifieringen av kvinnor. Frågan är vilket som är mest värt, och vilken väg som är bäst att gå. Jag tycker dock det är märkligt att många feminister inte bara accepterar sexköpslagen som den är, utan även tycker den är bra och en modell fler länder borde använda sig av. Även om den tar bort ansvaret och skulden hos sexsäljaren så gör den det väldigt svårt för sexsäljare att organisera och skydda sig. Om syftet med lagen är att skydda en utsatt grupp gör den det inte särskilt bra.
F! skriver i sitt partiprogram att det viktigaste är att fokusera på efterfrågan, och att med olika metoder stävja den. Jag tycker dock att deras syn på sex är väldigt konservativ, för att vara ett parti som ifrågasätter normer. Hade jag trott att det går att få bort all efterfrågan på sexuella tjänster hade jag kunnat köpa deras argument, men jag tror inte att det går. Anledningen till det är att sex är så djupt mänskligt och har en så stor roll i samhället. Jämförelsen med droger, eller berusningsmedel ö.h.t, känns inte långt bort.
Det jag menar med allt detta är att sexköpslagen spelar en stor roll för hur vi kontrollerar kvinnors sexualitet. Angreppssättet som F! och många feminister har gör alltså målet (jämställdhet) en björntjänst. Så, vad tycker ni? Har jag en poäng eller är jag helt ute och cyklar?
