Citat:
Ursprungligen postat av
Hamilkar
Tycker du inte att jag har gjort det då?
Det kan jag också hålla med om. Värdet av psykiatriska diagnoser är rent allmänt något som kan problematiseras mer än vad som vanligen görs. Men fortsatt gäller att reaktionen på just nämnande av psykiatriska diagnoser i krimtrådar är exempellös.
Då vart vi överens då, roligt att kunna hjälpa.
Citat:
Det kan så vara. Men man kan använda statistik för att avgöra hurpass unikt ett skeende är.
Det är att missbruka unicitetsbergeppet. Med tillräckligt hög upplösning är varje andetag unikt. Men det betyder inte att man inte kan analysera andetag som kollektiv. Somliga mord är såpass likartade att de med fördel kan analyseras i klump till betydande grad. Men det här är inte ett sånt mord.
Dumheter - det är du som missbrukar begreppen med dåliga metaforer. Det här mordet går under
Crime Passionell och är vanligt. Det är styckningen som skiljer åt. Du kan inte förklara den rationellt, men det kan en annan professor - har du sett inslaget ännu?
Citat:
Kan du utveckla din tankegång? Är det någon sorts egen version av den engelska deckarens Opportunity, Reason, and Means, eller hur tänker du?
Det kommer från beteendeforskning kring mord hos våra nära släktingar aporna. Vi mördar för att vi kan komma undan med det - dvs. när antagonisten är tillräckligt svag/oförberedd att risken är låg för att själv skadas. (Tex slutade JH inte efter hammaren gått i huvudet. Hon hämtade en kniv och avslutade)
Citat:
Det är ju alldeles riktigt att motiv, för att citera GW:s Albert Engström-parafras, är ett njutningsmedel för överklassen, och att rivalmord har ett ovanligt tydligt någorlunda rationellt motiv. (Däremot är det inte särskilt fiffigt att begå rivalmord, eftersom uppklarandeprocenten på sådana är såpass hög.) Men ett rivalmord som hade avsett att dels eliminera rivalen och dels sätta dit föremålet är fortfarande långt ner på min sannolikhetslista
Då vart vi överens igen.
Citat:
Det är aldrig meningsfullt att vidta åtgärder som på förhand kan inses inte uppfyller sitt syfte. För min inlevelseförmåga är det väsentligt troligare att hon verkligen ville ha hjälp av JN än att hon skulle försöka sätt dit honom utan att därigenom ha en chans att komma undan själv. Vad det var för hjälp hon efterfrågade som var så kritisk att hon totalt tappade luften när hon inte fick den vet jag inte. Eller också gick bara den hyperaktiva måste fixa-fasen över just då.
Ja det finns många tänkbara scenarion, min inlevelseförmåga räcker inte till vad JN skulle bidra med för hjälp i det läget
Citat:
Fast här är det inte fråga om att slå ihjäl en otrogen partner. Att slå ihjäl en otrogen partner är en rent emotionell åtgärd, utan den rationalitet som är inneboende i att eliminera en rival.
Det är för att du saknar kunskapen att skilja på manlig och kvinnlig svartsjuka. Försök titta ovanför den statistiska horisonten i detta fall. Börja med att detta är en kvinna.
Citat:
Jag är väl medveten om att kvinnans ställning i våra fäders samhälle var förhållandevis stark, men de stadganden i Hälsningelagens konungabalk, bok III, Vm quinnae frið, som du anspelar på, går ut på att en man som rövat en kvinna med våld fick ligga ogill om hon hade ihjäl honom. Någon allmän rätt för kvinnor att ha ihjäl män - eller för den delen sin man - innebar inte stadgandet, utan det bör nog ses som den våldsamma utmarkens variant på Birger Jarls kvinnofridsstadgande.
Jadå, precis som jag beskrivit i tidigare inlägg. Överens igen.