Sommarlov - känner ingen glädje

Hej,

Sedan början av juni har jag haft ledigt från skolan, jag läser på universitet och ska fortsätta i höst. Nu har jag 2,5 månad kvar av lovet innan plugget börjar igen och jag har inget planerat fram till dess. Det är första gången på länge som jag möjlighet att göra vad jag vill. Jag behöver inte jobba i sommar då jag har gott om pengar sparat sedan några års jobb, jag borde nu känna en otrolig glädje då jag mer eller mindre kan göra vad jag vill under dem kommande månaderna, men ändå så känner jag inte så. Kommer ni ihåg när man fick sommarlov när man var yngre? (idag 24 år). Jag var otroligt lycklig och jag njöt varje dag av sommarlovet. Nu känner jag inte så, jag kommer inte ens i närheten av den njutning som jag borde känna.

Nu har det redan gått 2,5 vecka och tiden har gått så fort och jag har inte njutit av tiden, anledningen till det vet jag inte men jag kanske lider av någon sorts stress? Jag har också svårt att se fram emot saker, innan kunde jag längta till min födelsedag och julafton, festen på fredag, en solsemester, helg osv, men nu gör jag aldrig det, kan det vara åldern kanske? Hur är det med er i samma ålder? Som jag skrev ovan så är jag 24 år. Man kanske slutar längta till saker när man blir äldre? Man har så mkt att göra nu för tiden, så många småproblem så att det väger upp det positiva? Eftersom jag har jobbat och pluggat och knappt haft någon ledighet dem senaste 4-5 åren så känner jag mig så himla lat nu när jag bara sitter här hemma, går upp sent på dagen och gör inget vettigt. Jag känner en viss stress, som om jag missar något. Hade det varit under gymnasiet, med pengar på konto och ledighet, så hade jag varit världens lyckligaste.

Jag har funderat på att resa lite, men jag har ingen att resa med. Jag tänkte resa själv men när jag kollar på resor så känner jag lite ångest över att vara där ensam, på en turistort. Men jag är nog inte helt ensam om att känna så. Sen tror jag att facebook har en viss påverkan också, hela tiden dyker det upp bilder på vad andra gör, och det är alltid bilder på hur kul och bra dem har det. Att hela tiden uppleva att alla runt om en har det bra och ett perfekt liv gör att man känner en viss ångest.

Hur mår jag annars då? När man läser detta så kanske man tror att jag är deprimerad, men det tror jag inte att jag är, inte vad jag vet i alla fall. Det är svårt att definiera sig själv när man inte riktigt vet vad som räknas som depression. Jag kan få lite ångest ibland, men inte ångest när jag får svårt att andas, men mest över livet i helhet, om olika vägval i livet etc. Många av vännerna känner likadant så jag är inte ensam om det. Man vet om att varje steg man från och med nu, kommer påverka sitt liv resten av livet, så därför uppstår mycket ångest-tankar. Som tråden handlar om är att jag kan känna mig känslosamt avtrubbad, och jag kan komma på fler situationer där inte känslorna finns, bland annat när det gäller kvinnor. Jag kunde bli väldigt snabbt kär i en tjej förr, idag tar det lång (om i huvudtaget) tid innan jag känner något för en tjej. Jag har träffat flera tjejer dem senaste åren som har varit goa och snälla på alla vis, men jag inte har fått några känslor. Har jag blivit känslokall? Jag funderar lite på om det finns någon terapiform där man tränar på att få sina tankar att kopplas mer till sina känslor. Jag vill kunna känna glädje på riktigt igen, känslorna ska komma fram som dem gjorde en gång i tiden, saknar känslan att gilla någon, eller känna känslan att det är helg, att få träffa vissa människor, och någonting måste jag göra få att kunna göra det igen, jag vet bara inte vad. Jag tränar mkt, äter bra, sover ordentligt (dock lite småtrött hela tiden), umgås med människor, har aldrig knarkat eller rökt allt skit som finns. Någon som vet vad jag kan göra? Uppskattar all hjälp

ps. väldigt slarvigt skrivet men det är mina tankar,,

Låter som om du börjar fastna i vuxenlivet Tror du får försöka hitta hobbies och liknande där du mer kan komma i kontakt med din lekfulla sida.

jag har hobbies


någon annan?

Låter som sommarångest, är ganska vanligt bland folk som har majoriteten av sitt sociala umgänge från jobbet/skolan och när semestern kommer försvinner alla rutiner och sociala kontakter som jobb eller studier innebär och man känner sig ensam, ostimulerad och pressad att "ha kul" och ta vara på tiden, att man nu för tiden ser alla vänner på facebook som lägger upp bilder på hur underbar sommaren är för dom hjälper ju föga. Det enda jag kan rekomendera dig är att aktivera dig så gott du kan, ta prommenader, försök hitta någon bra bok, ring upp någon gammal vän du inte träffat på länge och gå ut och ta en öl etc. Smågrejer liksom, semstern måste inte innebära helt fantastiska upplevelser utan det kan räcka att ta det lugnt och det måste du tillåta dig själv att tycka.

Antagligen är du utmattad efter att ha pluggat/jobbat länge, bara att du tidigare inte haft tid att känna efter. Vila ett tag tills du känner att du verkligen återhämtat dig, sedan brukar det komma automatiskt att man börjar göra saker. Märks ofta genom att man blir rastlös av att inte göra något och att man inte får ut någonting alls av det längre, då är det bra att börja aktivera sig på något sätt.

Skriv en lista på saker du vill göra? (Ha med allt, även sånt som av olika skäl inte är genomförbart just nu.) Resa någonstans, träffa någon person, läsa någon bok, laga en viss maträtt, plöja igenom alla trådar i någon forumdel på Flashback, skriva flaskpost, lära dig någonting, ägna dig åt dina intressen osv.

Annars kanske du känner som du gör för att du helt enkelt inte har något inplanerat och inget direkt att "se fram emot". Att när du varit yngre har du haft saker att göra varje dag, medan du nu istället försöker se sommarlovet som ett självändamål utan att fylla det med någonting.

Känner du på samma sätt inför julafton som när du var barn?

Jag tror bara du har svårt att varva ner och ev också lite dåligt samvete för att göra "ingenting"? Ge det ett par dagar till och sen får du väl boka en resa för miljöombytet om du är alltför rastlös. Försök vara ute mycket, gärna i naturen och unna dig att läsa böcker som inte är kurslitteratur eller studierelaterat (om du gillar att läsa).

känner absolut ingenting inför jul, kanske lite lite men inte som förr, mina vänner känner lite grann säger dem men inte som när man var barn. gör du det då?

Nej, det gör jag inte och det är det som är min tanke Att det med vuxenlivet kommer förpliktelser, ansvar och stress vilket gör att vi inte kan förvänta oss att känna på samma sätt inför högtider mm som i barndomen