Bygg bränslestationer i rymden- gör rymdfarten billigare och effektivare!

Anledningen till att rymdfarten är så vansinnigt dyr är för att det mesta av raketbränslet går åt till att lyfta annat raketbränsle från Jordens gravitation. Det hade varit mycket smartare att göra en engångsinvestering i att skicka upp några solceller och elektrolysapparater som kunde tillverka väte och syre av vatten (som finns i frusen form på många jordnära asteroider varav ett litet fåtal faktiskt går i bana runt Jorden). De skulle sedan kunna tillverka bränsle som kan packeteras och skickas att plockas upp av rymdfarkoster på väg upp från Jorden, så att de slipper ha med sig så mycket bränsle vid uppskjutningen. På bara lite längre sikt hade rymdfarten gynnats av att några uppdrag tillfälligt ställdes in för att utföras när en sådan anordning gjorde alla uppskjutningar mycket billigare.

Nej det är very very scarce då det gäller syre i rymden.


Vad du menar är en "SPACEELEVATOR"...Då jävlar.

Varför inte använda radioaktiv bränsle . Funkar ju i ubåtar .

Det kan vara farligt. Tänk om någon sväljer det?

Molekylärt syre (O2) är ovanligt i rymden, medan fruset vatten (H2O) däremot är mycket vanligt. När vatten elektrolyseras bildas både väte och syre, och syremängden som bildas är precis rätt mängd för att bränna det bildade vätet. Så rent bränslemässigt blir det inga problem.

Och hur mycket tror du att det skulle kosta att ta fram tekniken som gör väte och syre av vatten i rymden? Att ta fram tekniken för att samla in vattnet från astroiderna? Vad kostar underhållet av stationen (att laga och underhålla saker i rymden är inte lika billigt som nere på jorden)?

Den största delen av bränslet används dessutom för att få farkosten ut i omloppsbana så det är en liten del av vikten man kan spara med den här metoden och så många rymdresor görs inte varje år. Detta var en dålig idé.

Jo jag fattar din teori, men det håller inte. Visste du att man måste tillföra en energi mängd för att erhålla elektrolys?

Med tanke på vad ett kilo i omloppsbana kostar idag tror jag inte det skulle vara ett problem med ekonomin. Tekniken att omvandla vatten till dess beståndsdelar är inte precis något nytt som man måste forska fram heller. Samma sak görs på ubåtar för att generera syre åt besättningen. Då har man dock tillgång till en fissionsreaktor.

Idén med soppastationer i omloppsbana är inte på något vis ny och kommer säkerligen genomföras. Men vi är långt ifrån något sådant än. Om spaceX når sitt mål vad gäller priser så är nog detta nästa steg för att utveckla prisbilden vidare...

Glöm inte att billigare rymdfart skulle öka antalet rymdfärder per år.

Vatten finns i stora mängder på Månens poler och sannolikt på vissa asteroider. Energi finns i ständigt överflöd i form av solsken. Man skulle lätt kunna landa en solpanel på en plats vid Månens poler där solen så gott som alltid lyser, köra in en rover i en krater som legat i skugga i många miljoner år och där därför vattenis samlats. Förångar vattnet, samlar upp det, sönderdelar det till raketbränsle och transporterar det till en "kund" i Jordens omloppsbana.

Problemet är att det bedrivs så väldigt lite rymdfart att det inte är värt att investera i sådan infrastruktur idag. Det skulle krävas ett par tre uppskjutningar för att få en sån bränslestation att fungera. En bränslestation som bara får en kund om året blir inte lönsam, det vore billigare för kunden att ta med sig extrabränsle än att täcka kostnaderna för en stations uppbyggnad och drift. Satelliter i geostationär bana är dock en marknad som skulle kunna bära en sån här idé, om satelliterna där designades för att kunna docka för sådan bränslepåfyllning för att förlänga deras fungerande livstid och sänka deras uppskjutningskostnader. Men å andra sidan föråldras deras elektronik och man vill byta ut dem efter ett tag av den anledningen, oavsett teknisk livslängd.

Bränsleproduktion på Mars, Månen och asteroider blir nog främst till för användning på plats där. Tyvärr planerar NASA att aldrig mer landa någonting på Månen. Kineserna är däremot på G, om än från en mycket lägre nivå än den NASA en gång hade.
Syre är faktiskt det vanligaste grundämnet på Månens yta, 60% av atomerna där är syre!
Utvinningsprocessen skulle faktiskt inte kosta så mycket. Utvinningen sker helt enkelt genom en yta med vattenis värms upp, då dunstar vattnet upp och kan fångas in. Behövs ingen meknik som kan slitas. Sen är det bara gammal vanlig enkel elektrolys som gäller med energi+vatten=raketbränsle. Solen skiner ju alltid i rymden och tid har man gott om. Somliga asteroider är dessutom lättare att nå än vad Månen är. Underhåll i rymden är inte aktuellt, de allra flesta satelliter och rovrar tickar på årtionde efter årtionde.

Här är en karta som visar hur stor del av tiden som Solen skiner på en Månens sydpol. Helvitt är 100%, svart är 0% av tiden:
http://apod.nasa.gov/apod/ap110423.html
Medan Jorden har årstider p.g.a. en rotationsaxel som lutar 23 grader, så är Månens ekvator mycket mer i plan med Solen, bara 2 graders vinkel. Därför är dess poler så intressanta.

Man skulle alltså landa en solpanel där Solen så gott som alltid lyser, och sen köra in en (elkabelansluten) rover i en krater med evig skugga, solsystemets mörkaste och kallaste plats med -230 grader, för att smälta och samla upp vattenis där som sen sönderdelas till raketbränsle och skickas iväg i en tankfarkost.

Shackleton crater är en bra kandidat, solpanel på randen och rover ned i kratern:
http://astrobob.areavoices.com/files/2012/06/Shackleton-crater-NASA-side-view-1024x504.jpg

Det blir förstås stökiometrisk korrekt blandning (massförhållande 16 O mot 2 H, alltså oxidationsmedel:bränsle=8) men det är inte det som är optimalt för en raketmotor. Dessa brukar för LOX/LH2 drivas "fett" alltså med mer vätgas än vad som går åt vid förbränningen. Orsaken till det är att det är en fördel med lätta molekyler i avgaserna och vätgas är lättare än syrgas. Vid en given energimängd får lättare avgaser högre hastighet och tittar man på Tsiolkovskijs raketekvation så ser man att hög hastighet på avgaserna är bra.

Idén med bränsleproduktion i rymden är väl bra vad gäller farkoster som ska vidare längre ut än låg omloppsbana (LEO) men knappast vad gäller uppskjutningen från jorden. Tänker du att man ska släppa ner ett bränslepaket mot den uppåtstigande raketen som denna ska fånga in typ i växlingen mellan steg 2 och 3 eller något sådant? Det konststycket skulle jag vilja se förverkligas utan att det slutar i katastrof.