Flashbacks Filmklubb #3 [12/5 - 20/7] - Coming of age

Den här filmen tyckte jag faktiskt var rätt så bra. En sådan här typ av film står och faller väldigt mycket med hur man tycker att naiviteten är porträtterad hos barnen och jag tyckte det överlag kändes genuint. Särskilt hos lillebror och lillasystern, storasystern kändes överspelad och inte så trovärdig. Men särskilt lillasystern tror verkligen att han är Jesus av hela sin själ, fantastiskt bra spelat av henne måste jag säga. Lillebror karaktären är helt underbar och har den bästa dialogen och en riktigt bra komisk timing, filmens bästa karaktär. “It isn't Jesus. It's just a fella” är sagt med sådan bitterhet som enbart någon som verkligen har trott men som blivit förrådd kan säga, fantastiskt. Alan Bates gjorde också en fin rolltolkning.

Dock tycker jag den är lite för fyndig för sitt eget bästa med att det är 12 stycken barn som kommer och hälsar på honom osv. Tyckte inte den typen av symbolism var nödvändig. Överlag tycker jag att filmen var lite väl bra paketerat i början av filmen, med alla kommentarer om Jesus och storasysterns oroliga blickar mot taket. Det måste finnas ett sätt att kunna göra att man förstår hur stark deras tro är utan att det sätter upp för de följande händelserna på ett så orealistisk sätt. Men som sagt så tycker jag att detta var en bra film. Jag ger filmen en svag 3/5.

Bresson sade: “Painting taught me to make not beautiful images but necessary ones”, det han säger i slutet tycker jag är väldigt viktigt. Och med bilder så räknar jag även in symbolik. Så det jag frågade mig under filmens gång är om den symbolik jag såg var nödvändig eller bara vacker (eller fyndig), och det jag kom fram till var att den inte var nödvändig utan överflödig. Tycker inte att saker som att ett av barnen förnekade honom tre gånger mellan två tåg visslor, som refererad Markus 14:30: “Jesus sade till honom: ‘Sannerligen säger jag dig: Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.’”, eller när han efter det satte ansiktet i armvecket för att gråta ut vilket refererade Markus 14:72: “Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesus ord, huru han hade sagt till honom: ’Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.’ Och han brast ut i gråt.” var särskilt viktig för att förstå filmen. Han har tagit viss frihet såklart, det var ett tåg och inte en tupp och han brast inte ut i gråt och Jesus karaktären sade inget till honom men jag antar att det var den texten regissören (kanske var författaren till boken?) tänkte på när han gjorde den scenen. Tycker den typen av symbolik mer verkar vara där för att regissören skall känna sig lite intellektuell än att den känns som en viktig del för att kunna förstå filmen, det gör att jag uppfattar symboliken som rent nonsens och stod i vägen för realism. Jag tycker att det räckte med att barnen trodde han var Jesus och ser inte poängen med fler referenser till NT, känns övertänkt och som sim-man92 sade konstlat. Men jag ser framemot att läsa din analys om varför den typen av symbolik var en viktig del för att förstå filmen.

En sak som även drog ner betyget för min del var avsaknaden av dialog mellan barnen och Jesus/mördaren, speciellt äldsta systern och mördaren. Jag hade förhoppningen om att mördaren skulle uppfatta att barnen trodde han var Jesus och i ett tidigt skede, och uppmuntra detta med diverse utsagor, allt för att barnen inte skulle blanda in vuxna. Men så var ju inte fallet, han låg ju mest där i höet och grymtade och barnens enfald skötte resten.

Du har en bra poäng där, min uppfattning är att det är mytologiseringen av Jesus som de vill förmedla och därför så “spelar” inte mördaren med. Hade han “spelat” med så hade man fått intrycket av att de vill säga att Jesus var en falsk profet, men han var enligt dem en person som blev ofrivilligt mytologiserad. Medan den falska profeten är prästen, det är han “som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.” Jesus var väl enligt NT bara verksam som profet i två år och kan därmed inte ha gjort så mycket, så jag ser mördarens inaktivitet i ladugården som symbolik över det. Lärjungarna har större del av Jesus eftermäle än han själv. Tycker faktisk att symboliken i slutet fungerar rätt så bra när Cathy fortsätter att tro att han är Jesus efter det att han blivit iväg förd så hon vägrar se sanningen om honom precis som kristna vägrar att se att Jesus är Barabbas, alltså en brottsling. Legenden fortsätter trots klara bevis på motsatsen.

Framkom det överhuvudtaget för Kathy och hennes syskon att "Jesus" var en efterlyst mördare? Eller de valde de att inte heller tro på?

Nej, det gjorde det inte. Detta var något jag väntade på, att barnen skulle komma underfund med att det var en mördare de skyddade och inte "Jesus". Men det framkom aldrig.