Det stämmer förstås att TV:ns genombrott förändrade den tecknade kortfilmen, ja nära nog tog livet av den eftersom nästan ingen studio klarade av att producera så mycket material som programtablåerna krävde. Lösningen blev
limited animation där bara en del av figuren rörde sig, återanvända teckningar och maskinmässiga manus av Jay Ward- och Hanna-Barbera-typ. Riktigt började den väl hämta sig först på 80- och 90-talen.
Man kan dock notera att det påkostade
illusion of life-idealet inte heller dessförinnan var allenarådande; Disney utvecklade det i samband med att man började producera filmer baserade på fabler och sagor där berättandet var viktigt, och MGM tog efter i bl.a. Droopy- och Tom & Jerry-filmerna. Framgången för de senare liksom för Warners
Looney Tunes-figurer gjorde det dock klart för alla att tecknad kortfilm inte egentligen behövde "berättelser" utan det räckte bra med konflikter och jakter - då var det ju onödigt att lägga ned tid och pengar på komplex animation som kanske rentav störde rytmen och frenesin. Detta var en utveckling som skedde redan under 1940-talet, och på 50-talet slog ju ett ännu mer stiliserat och sofistikerat smakideal igenom med UPA-studion och filmer som Gerald McBoingBoing och Mr Magoo.
https://www.youtube.com/watch?v=BI12ZsTR3Mo