Konceptet ''tro''

I ett blogg inlägg skrev jag nyligen vad konceptet ''tro'' inom bygger på. Det är naturligtvis inget fullständigt koncept över vad tro baseras på. Däremot försöker jag fånga en stor del av fundamentet inom tro. Lägg märke till att jag talar om tro inom religiös bemärkelse.

Det är ett rätt så långt inlägg. Det går inte att posta i en del, så jag postar det i två delar. Om ni vill läsa inlägget på min blogg för läsvänlighetens skull kan ni göra det: http://wers.blogg.se/2014/june/finns-gud.html

Låt oss börja.

Alla människor råkar av slumpen födas i en viss tidsålder, i en viss kultur, eller inom en viss religion. Var vi föds och när vi föds präglar vår tro och vårt beteende. Om jag hade växit upp i exempelvis Irak kanske jag hade trott på Allah. Om jag vuxit upp i en kristen familj i Sverige kanske jag hade trott på den kristna guden. Om jag vuxit upp i Sverige i vikingatiden kanske jag hade trott på en eller flera av de gudar som fanns på vikingatiden. En del växer upp med kristen tro men övergår till muslimsk tro, och vice versa. Andra är ateister men övergår senare i livet till att bli troende.

#1 KONCEPTET TRO INOM RELIGION
Vad innebär det att tro?

Det finns flera tusen olika gudar. Det finns flera tusen olika tolkningar av dessa gudars vilja. Det finns flera tusen olika tolkningar av alla tolkningar. Tron på gud är mycket subjektiv, och den varierar ifrån kultur till person.

Konceptet tro är inte är identiskt med fakta eller att veta. Om vi närmar oss gud utifrån en vetenskaplig synvinkel så når vi snart en återvändsgränd. Vetenskapen kan inte ge något belägg för guds existens. Gud är något icke fysiskt, och vi kan enbart nå kontakt med gud genom våra känslor.

Av det följer är att belägg ersätts istället med tro på guds existens, och förtroende för gud. Vilket innebär att belägg inte längre är nödvändigt för tro på gudar. En del religiösa menar att det är ungefär som kärlek: vi kan inte ge evidens för kärlek, men det innebär inte att kärlek inte existerar. Förhållningssättet till gud ses på ett liknande sätt.

Att ha tro innebär att inte veta, eller att inte vara säker om det man tror är sant eller inte. Det innebär alltså att man litar på gud trots att det inte är helt säkert om gud existerar. Denna tilltro gäller inte enbart gud. I vår vardag gör tar vi massvis med beslut vars utfall vi inte är säkra på. När vi köper ekologisk mat litar vi på att det är ekologisk mat även om vi inte vet att det är ekologisk mat. När en god vän säger till oss att han bjuda oss på middag så litar vi på honom även om vi inte har absolut kunskap om utfallet.


#2 Kontakt med Gud är målet med tro.[/b] Vanligen får vi detta genom att välja en religion eller ett religiöst samfund som vi gillar. Vår kontakt med gud får vi med utgångspunkt av en helig bok. Heliga böcker är i regel böcker som skrevs av vildar under bronsåldern. Vi använder dessa böcker som en utgångspunkt för vad vi skall tro på. Vi läser dem antingen själva, lyssnar på en präst som talar till oss och kanske får oss att kunna relatera det som står i den heliga boken till vårt dagliga liv.


#3 Upplevelser av Gud sägs av religiösa bli möjliga först när vi fått kontakt med gud. Vi upplever gud själva och vi hör andra människor tala om upplevelser av gud. Böner används oftast för att be gud om hjälp. Om vi har problem kan vi vända oss till gud för att be. Sedan kan vi se och observera utfallet. Om vi har tur kanske gud hjälper oss, men kanske inte alltid på det sätt som vi önskar. Ibland fungerar han enbart som en förälder som ger sitt barn vägledning, eller en lärare som ger eleven råd snarare än att ge elven ett direkt svar på frågan.


#4 Paradiset är en av de mest centrala delarna inom gudstro. Vi människor bör handla utefter hur gud vill att vi skall handla, och vi bör begå goda handlingar. Goda handlingar definieras i termer av vad som står i den heliga boken samt den typ av tolkning som vi gör av den heliga boken.

Problem med #1
Tro som inte baseras på evidens och logik är problematiskt. Gud finns utanför tid och rum, är osynlig, och vi kan enbart få kontakt med gud genom vad vi personligen känner. Om vi enbart kan ha kontakt med gud genom våra magkänslor då har vi längre inte något som helst sätt att kontrollera om gud finns eller inte. Om magkänslor är ett hållbart argument för gud då har vi försatt oss i en position där vi kan rättfärdiga i princip allt – enbart med hänvisning till vad vi personligen känner.

Det är viktigt att inte blanda ihop tron på gud med tron på kärlek. Vi kan observera kärlek. Vi kan observera konsekvensen av kärlek. Människor är fysiska varelser, vi existerar innanför tid och rum, och när vi integrerar med varandra kan vi se konsekvensen av dessa integrationer. Vi kan på goda grunder anta att en anna person älskar oss genom att se hur de rör sig, hur de behandlar oss, och hur de pratar med oss, ocksåvidare. Detsamma gäller inte gud.

Att tilltro en kompis är inte samma sak som att tilltro gud. Vi människor kan observera vår värld. Vi kan beräkna sannolikheten av att olika utfall skall ske. Vi kan göra detta på, återigen, goda grunder. Vi kan visa tilltro att vår kompis med största sannolikhet håller sitt löfte och bjuder oss på middag. För vi har kanske observerat att vår synliga kompis har gjort detta förut. Om det däremot visar sig att vår kompis gång efter gång säger att han skall bjuda oss på middag, men inte gör det, så ändrar vi vår uppfattning och vår tilltro till vår kompis i ljuset av ny kunskap.

Vi kan tyvärr inte observera gud. Vi kan inte med goda grunder vara säkra på att gud lyssnade till vår bön. Därför att vi kan inte undersöka om det var gud som orsakade att vår bön gick i uppfyllelse, eller om det som gick i uppfyllelse orsakades av något annat, helt oberoende av vår bön.

Problem #2
Konceptet med tro inom religion är att vi först måste tro på gud innan vi får kontakt med gud. Det är lika absurt som att påstå att det är inte förän vi tror på att sockerpillret är ett riktigt piller som det botar vår huvudvärk. Förnuftsmässigt använder religiösa människor inte samma förhållningssätt i vardagen. I vardagen lämnas detta tankesätt oftast därhän. Istället angriper man problemet ifrån andra sidan – om jag säger något svepande som att jag har sprungit ett varv rund jorden så kräver de flesta belägg för detta. Ingen skulle påstå att det är sant enbart för att det inte finns belägg som visar att jag inte sprunit ett varv runt jorden.

Ingen skulle påstå att ’’Om vi först övertygar oss om att du sprungit ett varv rund jorden, då tror vi på det, och då är det sant’’. Vi litar inte på byggnadsarbetare som bygger en bro utifrån deras uppenbaralser. Vi låter inte människor på magkänsla bygga ett flygplan som skall transportera andra människor.

Det absurda i att först övertyga sig om att gud existerar innan man får kontakt med gud överges naturligtvis ständigt i vardagen. Varför inte överge den helt och vara ärlig mot sig själv?

Vanligen får vi detta genom att välja en religion eller ett religiöst samfund som vi gillar. Vår kontakt med gud får vi med utgångspunkt av en helig bok. Heliga böcker är i regel böcker som skrevs av vildar under bronsåldern. Vi använder dessa böcker som en utgångspunkt för vad vi skall tro på. Vi läser dem antingen själva, lyssnar på en präst som talar till oss och kanske får oss att kunna relatera det som står i den heliga boken till vårt dagliga liv.


Problem #3 Idag är det möjligt att skapa upplevelser av gud genom en såkallad ’’gudshjälp. Tro det eller ej – men de flesta människor upplever just den gud som de tror på. Detta talar inte nödvändigtvis emot guds existens. Men det visar att vi på ett naturligt sätt kan skapa upplevelser av gudomlighet.

Upplevelser av gud är precis lika problematiska som gud själv – de går inte att kontrollera. Däremot så kan vi kontrollera de påstådda effekterna av dessa upplevelser. Den påstådda effekten av böner har testats flertaliga gånger under kontrollerade former. Resultatet som man har fått är att böner inte fungerar. Det är bättre att ta medicin mot en sjukdom om man vill bli botad, snarare än att be. Det enda som finns att tillgå i belägg för böner är återigen personliga upplevelser och hörsägen. Återigen inget som någon kan kontrollera. Vi får helt enkelt ta personer med dessa anekdoter på orden.

Personliga upplevelser utesluter inte att det kan finnas hundratals om inte tusentals andra anledningar till ett visst utfall. Att en person påstår sig ha blivit frisk efter en bön är inte en tillförlitlig anledning till att förhålla påståendet att böner botar sjukdomar som sant. Inte ens om hundra personer säger samma sak. Därför att personliga upplevelser utesluter inte att det kan finnas hundratals, om inte tusentals andra anledningar till varför ett visst utfall sker. Dessutom kan tro skapa en placeboeffekt. Fast de flesta religiösa nöjer sig inte med detta – vi talar trots allt om tro, och då kan vi bortse ifrån verkligheten och helt enkelt hävda något lösryckt som att ’’guds vägar äro outgrundliga’’.


Problem #4 Idén och övertygelsen om paradiset är en av mänsklighetens mest farliga idéer. Det är en idé som till mycket stor del spelar på våra känslor, nämligen att vi har ett evigt liv. Goda handlingar inom religion definieras av ut av vad som skrevs av vildar för över tvåtusen år sedan. Sedan vilka tolkningar som har gjorts av dessa skrifter. Vi har massvis med olika religioner. Olika budskap. Alla hävdar att just den gud de råkar växa upp med är den sanna guden. Som vanligt kan vi inte hänvisa till något annat än magkänsla.

Religionen har sitt kretslopp

1.Övertyga dig om att den gud du har valt eller växt upp med existerar.

2.Övertyga dig om att tron på gud trots i brist på evidens är av högsta värde.

3.Övertyga dig att den enbart finns en förklaring till universum och livets uppkomst.

4.Låt placeboeffekter, anekdoter, och andra personliga känslor stå över både empiri och logik.

5.Övertyga dig om att allt som leder dig ifrån gud är av ondo, en frestelse, något som tar ifrån dig det 6.andliga. Något korrupt för intellektet.

7.Om något från 1-5 faller platt, övertyga dig om att det inte handlar om att veta, utan om att tro, och att du behöver denna tro i ditt liv. Om någon kritiserar dig påstå att de måste visa respekt för din tro.

Givet att jag har prickat rätt, så funderar över är hur man överhuvudtaget kan använda detta koncept för att berättiga guds existens, berättiga en absolut moral, berättiga att det är sant eller överhuvudtaget sannolikt att gud existerar.

Jag förstår inte hur man på ett intellektuellt hederligt sätt kan berättiga tron på gud.

Den mest absurda premissen måste vara att man först måste tro på gud innan man får kontakt med gud.

Det är ju iofs intellektuellt hederligt om en troende vet vad tro per se är och sen inte försökar sig på att pseudo-objektifiera sin tro, men erkännar trons subjektiva natur.

Och ännu bättra .... applicerar sin tro inom parlamentarismens ram.

Ur ett kosmogoniskt perspektiv så är det en ganska hög sannolikhet att gud existerar.

De alternativ som föreslagits är 1) Någonting skapades från Ingenting. Det här alternativet är minst sagt absurt och kräver förmodligen en ännu absurdare förklaringen för att förklaras, 2) Universum är från grunden strikt materialistisk och har existerat för alltid, och 3) Någon slags primordial entitet som alltid existerat. Många ateisters argument gentemot detta alternativ är att den är mer långsökt och att man bör använda Ockhams rakkniv. Men problematiken är att man knappast har och göra med "mänsklig" logik vid dessa teorier, så att ponera att gud var den ursprungliga orsaken är förståelig.
Som sagt, med de kosmogoniska sannolikheterna i åtanke plus en transcendental erfarenhet så är det inte särskilt svårt att förstå varför folk tror.

För övrigt så är det möjligt att åtminstone inbilla sig ett möte med gud i en direkt förnimmelse. Jag förmodar att det var Gudshjälmen som du menade när du skrev "gudshjälp"? Det finns hursomhelst flera tillvägagångssätt för att frambringa denna reaktion. Tycker du inte att det är underligt att vi människor från första början är programmerade att kunna uppleva en sådan sak?
Nu finns det säkert massor av olika sägen, men jag tror att det bättre skulle uttryckas ungefär såhär: "man måste först tro på gud innan kan förstå/inse att han är närvarande" - typ. Alltså att det är guds hjälpande hand kontra självuppfyllande profetior.

Vilken "kosmogoni" och vilken typ av "sannolikhet" refererar du till?


Inte alls. Det finns som alternativ till "absolut vakuum" en "ingentinghet" som kan definieras som extra-kosmisk, och som kan leda till metafysiska spekulationer.


En möjlighet från "positivistisk materialism" som är minst lika stor som spekulationerna från "absolut idealism".


Varför skulle en "primary cause" vara en "entitet"?


Nu försökar du ge väderkvarns-kriget mellan materialism vs. idealism större betydelse än det faktisk har.


Om vi plockar bort kausalitet från metafysiska spekulationer återstår bara SPEKULATIONER. But be my guest.


Vilka "sannolikheter"? Och vilken transcendent erfarenhet (transcendent erfarenhet är nämligen inte éntydig nog för att vara ett tungt argument) ?


Belägg för att denna programmering inte bara är mönster-sökande?

Tro för mig innebär att ha en övertygelse, men som innefattar en viss osäkerhet. Tro kan för mig också betyda förtröstan.

Helt rumsrent från mitt perspektiv, men kanske du kunne relatera lite mera specifikt till trådämnet?

En övertygelse om att Gud finns som innefattar en viss osäkerhet samt en förtröstan att kunna få hjälp av Gud.

Som sagt: Emå en respektabel personlig position, men det jag efterlyste är något som relaterar till trådämnet såsom professor. Wer tydligt har profilerat det.

Jag har inte tänkt längre i frågan så svaret blir ganska kort.

Hur är det möjligt att räkna ut sannolikheten för existens av något som inte går att observera?

Lägg märke till att enbart för att det är logiskt att någon eller någon skapade universum så innebär det inte att det är sannolikt.


För det första så har gud ingen förklaringskraft. Det förklarar ingenting alls om hur universum uppkom. Du använder enbart ett ord.

För det andra så hamnar du i samma position som astrologer: du måste förklara hur gud uppkom och du måste ge evidens för att gud existerar. Då är det inte tillräckligt att ta till flyktiga ursäkter, utan du måste uppge observerbar data.

För det fjärde så är inte Big Bang teorin mindre sannolik än gudshypotesen. Big Bang teorin är inte en teori i vardaglig mening – det är en vetenskaplig teori. Vilket gör stor skillnad i sak. För något skall klassas som en teori inom vetenskapen måste den baseras på goda förklarings modeller och evidens. Du kan inte kalla något för en teori inom vetenskapen förän det redan finns goda belägg för den.

Det finns ingen som helst evidens för gudshypotesen.

Det enda som den religiöse kan göra är att ta till det jag beskrev i mitt inlägg - att förhålla sig till gud och att gå på magkänslan.


Anledningen till att folk tror har snarare med psykologiska skäl att göra än med sanning.