Flashbacks Filmklubb #3 [12/5 - 20/7] - Coming of age

Fan nästan som om att Sverige också borde förbjuda importerat kött, är ju riktigt dåligt urval.


Är inte så klipsk i min miljö i olika delar av länder. Trodde Norge bara hade snö nästan då det låg så högt upp. Men nu när jag tänker efter så är det ju egentligen bara här nere i Skåne som vi har landsbygd, högre upp och det är skog.

OnT:
Ja jag ska se veckans film, blir nog imorgon jag sätter på den. Inga förväntningar direkt då den inte känns som min typ av film.

Au revoir les enfants (1987)

Detta var inte riktigt min kopp te. Jag tyckte den var en alldeles för handlingslös och där var inget som riktigt hände. Bara olika scenarion som inträffade Julien och Jean.
Det var heller inga intressanta saker som inträffade. Att sedan ha den utspela sig i en katolsk privatskola gör inte saken bättre och blir mer tråkigare. Så i det stora hela tyckte jag filmen var ganska så tråkig.

Jag tyckte heller inte att Julien och Jean hade så bra kemi tillsammans. Jag fick aldrig intrycket av att dem var så nära vänner eller deras utveckling från att inte känna varandra till att vara vänner. Det är väl filmens svagaste punkt och borde vara dess bästa. Men jag fick inte så bra intryck från filmen att dessa två utvecklades som personer och som vänner.
Däremot så var ju skådespeleriet i filmen väldigt bra när man kollade enskilt på varje insats.

Men där var några scener som gjorde filmen medelmåttig och inte så dålig. Restaurangscenen var något underhållande och slutet när den tyska doktorn anländer var ganska så kraftfull och filmen blev helt plötsligt intressantare.
Favoritscenen däremot och detta borde inte komma som någon överraskning var ju när de såg på Chaplin filmen The Immigrant. Här så var det Chaplin som stal allting för mig och jag ville hellre se mer på The Immigrant än att fortsätta se denna historian. Fast de vägde upp sig till ett bra slut.

2 av 5!

Tänk hur vi alla tänker/tycker olika. Du är väl den andre nu som tycker att Chaplin-filmen var ett bra inslag. Själv tyckte jag det var det sämsta med filmen och fick alldeles för mycket utrymme. Såg helt enkelt inget intressant i scenen. Är det fler som tycker som jag?

Au revoir les enfants (1987)

Vi befinner oss på den katolska internat skolan i andra världskrigets Frankrike. På skolan är allt frid och fröjd. En dag så flyttar den lite mystiska och anonyma pojken Jean Bonnet in på skolan. Han lyckas bli vän med med den tuffa pojken Julien. Hemligheter uppdragas och lögner begås - ingenting blir sig likt på internatskolan igen efter besöket av Jean Bonnet.

Vilken genuint äkta och smärtsam pärla detta var. Lite av en wow-film. Jag är såld nästan redan från första rutan. Det hyperrealistiska fotot är så otroligt vackert, jag undrar hur det egentligen kan komma sig att jag aldrig hört talas om filmfotografen Renato Berta - för detta är briljant.

Det hela är så otroligt realistisk och att cirka fyrtio år senare lyckas fånga andra världskriget så bra, är otroligt. Det är något klyschigt att säga att det hela hade kunnat vara en dokumentär men i brist på bättre uttryck så måste jag nog säga det - det är så smärtsamt realistiskt att det hela skulle kunna vara en dokumentär.

Vissa scener etsar sig fast, vissa scener är otroliga. De som fastnar bäst för mig är bland annat den otroliga scenen i skogen - tråkigt att den är så kort bara. Även scenen när de ska kolla på Chaplin filmen är helt underbar. Den sista kvarten är så otroligt smärtsam så att jag lämnas med en liten klump i bröstet.

Skådespelet är briljant på alla håll och kanter jag är otroligt imponerad av precis varje prestation - från den feta ungen med kanske en eller två repliker till de två protagonistbarnen - även alla vuxna skådespelare gör grymt bra prestationer.

Jag had höga förväntningar redan från början, men de överträffades. Jag är otroligt sugen på att sätta en nia, men så länge stöter jag en stark stark 8/10, det finns stor chans till höjning.

Som Kirk.Douglas nämnde tidigare är Au revoir les enfants verkligen en film som man tjänar på att se om. En höjning från en svag fyra till en femma, efter en omtitt talar sitt tydliga språk. Första gången jag såg den håller jag faktiskt med om att filmen kunde kännas lite händelselös, men eftersom jag redan visste händelseförloppet från början en andra gången, kunde jag njuta på ett helt annat sätt och kunde även se varför Louis Malle byggde upp filmen som han gjorde. Nej det är inte bland de mest underhållande filmerna jag sett, men definitivt bland de mest äkta.

Filmen ska förövrigt vara en semi-biografi på Louis Malle egna ungdom, har jag läst nu i efterhand. Kommer inte direkt som en överraskning

Ja, trots att jag enbart sett den en gång nu men fick lite mera kött på benen och mersmak för Malle's filmer, och ska se om denna om några månader igen då jag kan tänka mig att den fäster sig på minnet och man kommer gå runt tänkandes på filmen. Tycker inte heller att filmen var något vidare händelselös eller så, det var en trevlig atmosfär i skolmiljöer som jag gillar en del plus en del fina scener som fyllde ut innehållet.

Ja. Malle är absolut en regissör vars filmer du ska utforska mer utav, hans näst bästa film kommer om några veckor i filmklubben om inte annat.

Jag drog genast hem Tag mitt liv igår då jag hade sett Au revoirs, verkar påminna om Oslo 31:a augusti och Dag & Natt med Persbrandt.

Oslo 31. august (av Norges intressantaste regissör) är baserad på samma förlaga som Malles film. Men Oslo 31. august är med hästlängder bättre än Tag mitt liv som i mitt tycke är Malles tristaste och sämsta film.

Au revoir les enfants

Den osäkra och trevande ungdomsvänskapen emellan Jean och Julien är underbart skildrad. Den börjar i något slags maktspel ifrån Julien sida, men övergår sedan i en beundran och i en nyfikenhet. Bubblan kring skolan, som liksom skärmar av sig ifrån kriget är också väldigt intressant. Det kändes som hela byn levde långt ifrån kriget. Jag gillade verkligen scenen på restauranten med juden som fick sitta kvar och äta, hur tyskarna inte såg honom som en fiende. Det är ofta lätt att framställa tyskarna under andra världskriget som kallsinta mördare, det var härligt med en annan skildring. Allt som allt en bra film, med en väldigt stark slutscen.

7/10

Au revoir les enfants 7/10
River's Edge 6/10
Ostre sledované vlaky 5/10

Någon som tänkt se veckans Sounder (1972)? Den jag är minst taggad på i detta temat. Men skall se den någon gång under veckan men vet inte riktigt när. Prioriterar annat för stunden.

Tänkte nog se den ikväll faktiskt. Har ganska mycket i veckan annars så lika bra att passa på när tiden finns.