Citat:
Ursprungligen postat av
Dr.Dzerzhinsky
I det pågående kriget är det den fria (fri från den västliga agendan och scensuren; infiltrerad av CIA och liknande organisationer) ryska pressen och televisionen som rapporterar från kriget, från vad som händer: strider, civila offer, krigsbrott, flyktingströmmar, humanitära katastrofer, protester, interna utrensningar osv.
Det är de facto rysk media som har tillgång till verkligheten då den finns på plats och desutom har kanaler in till regeringarna i DPR/LPR och kan även den vägen erhålla information om vad som händer.
Ställ detta mot västlig media som mest upprepar Kievs verklighetsbild; dvs. mestadels propaganda, ideologiska floskler utan grundläggning i krigets realiteter. Det är dessa bilder vi matas med, istället för krigets fasor, därför att krigets fasor väcker känslor av avsky och hat mot krigets iscensättare och profitörer, i detta fall mot nazisterna i Kiev och dess uppbackare, främst USA som nu satt i gång sin mission att pumpa in pengar i krigsmaskinen.
Offret är folket i Ukraina och i Novorossiya. Det är detta folk som lider och någon måste skildra det.
Det finns väl en orsak till att det inte dräller av västerländska journalister i de berörda områdena i östra Ukraina. När terroristerna t.om. kidnappar OSSE observatörer, (alltså ifrån en organisation som Ryssland är medlem i), så är det inte så konstigt att västerländska journalister är försiktiga.
Däremot så är det inte alls konstigt att de ryska, regimtrogna sk. "journalisterna" tas emot med öppna armar av terroristerna. Detta drägel vet ju om att de regimtrogna sk. "journalisterna", säkert som amen i kyrkan, kommer att föra vidare, och blåsa upp, all den propaganda som terroristerna förser dem med.
Sedan finns det självklart ingen specifik "västerländsk agenda" eller censur, detta i motsatts till de ryska medierna som följer Putlers befallningar som lydiga hundar. Men därmed inte sagt att västerländska journalister alltid måste ha rätt och ryska sk. "journalister" alltid måste ha fel. Vad gäller rapporteringen ifrån Syrien, och om man bortser ifrån hyllningspropagandan för Assad, så har de ryska journalisterna, (oftast så är det dock syriska journalister som arbetar ute på fältet), en hel del poänger. Lika så har var väl rapporteringen i västerländska medier ifrån Libyen väl ensidig, framförallt så uppmärksammade man inte vad som skulle hända när "folket" kom till makten.
Ytterligare en sak som jag är kritisk emot vad gäller svensk journalistik är att vi enbart har
en journalistutbildning på högskolenivå. Detta kan göra att de flesta journalister, och senare chefredaktörer, får en likartad nyhetsvärdering. Med detta gör
inte våra journalister till lydiga redskap för regeringen, vilket, tyvärr, är fallet i Ryssland.
Jag lägger till lite roliga politiska taiwanesiska NMA animationer:
https://www.youtube.com/watch?v=C3SSkhkQOR8&list=PLxfJCRdAzYrVUVwdk4IwrDzq s79EdQbxi