Citat:
Ursprungligen postat av
ScottWalter
Jepp ord och språk är skitskoj, delar definitivt detta intresse med dig.
Och det finns yrken, sen finns det ord på dessa yrken. Precis som lokalvådrare heter städerska, städare, renhållningsarbetare, skurtant, städhjälp etc..
Idén att ett yrke endast kan ha 1 ord på sig är bara otroligt fjantigt för att inte tala om att det skulle existera ord för----->"ingenting" i saol. Sen att det "offentliga" Sverige kör med ett ord, betyder inte att de andra orden inte lever i all välmåga i parallella liv och kan i en nära framtid byta plats med det "offentliga". Nu existerar det manliga sjukvårdare, manliga sjukskötare och manliga sjuksystrar. personligen lobbar jag för sjukbror/ sjukbrosa, tycker jag vore lite fint.
När det gäller "sjukskötare" så är jag inte på det klara med varför det ens blev diskussion från början. Känns inte som en särskilt viktig fråga.
Jag konstaterar bara det jag skrev: det verkar inte finnas något yrke som heter sjukskötare i Sverige.
Att sedan feminister/vänstermänniskor gärna försöker införa nyspråk på olika företeelser är en annan sak och en annan diskussion, men det medför inte automatiskt att ordet är giltigt.
Lobba på du så kanske vi snart har den okontroversiella yrkestiteln Sjukskötare i bruk.
Har inga synpunkter på det.
Citat:
Välstånd leder till att man har tid, energi och medel till att ta tag i orättvisor visst. Men det förklarar inte orättvisornas grund. Läser man din kommentar så kan man läsa in att du verkar anse att det är en helt biologiskt naturlig ordning att män ska besitta makt över kvinnor? eller? det liksom bara faller sig så?
Om du tittar globalt och skiter i ankdammen Sverige, menar du att där inte existerar minsta lilla "patriarkat" då det kommer till makt/ pengar/ rättigheter generellt? I Sverige kan jag hålla med om att det är så gott som borta men i världen i stort?
Som jag skrev så är jag för jämlikhet vad gäller möjligheter men inte utfall. En grundläggande respekt för individer, oavsett kön, känns inte heller särskilt komplicerat.
Det innebär då alltså inte att jag tycker att män skall besitta makt över kvinnor, så här behövs inga halmgubbar.
För närvarande har jag uppfattningen att människan, både män och kvinnor, generellt och ständigt försöker sträva efter att få det bättre ur alla möjliga olika aspekter och detta oavsett hur bra man redan har det. Jag tror helt enkelt inte att vi är biologiskt byggda att bli helt nöjda.
Beaktande att kvinnor i Sverige idag på alla områden har samma, och har haft ganska länge, rättigheter som män, så tycker jag inte att det är så konstigt att man som tänkande människa reflekterar lite över de bredsalvor med kritiska , och ibland närmast hatiska, utspel som görs i feminismens namn, väl understödd av merparten av media. Ofta handlar det om en sinnessjuk skuldbeläggning av män som grupp, krav på ett upphörande av männens "manlighet" osv.
Kan förstås ha missuppfattat och att det mesta är satir.
Att det finns patriarkala kulturer i andra delar av världen är ju uppenbart. Jag ska själv åka på en tjänsteresa om någon dag där mina kvinnliga kollegor ombeds att inte ha shorts på sig och gärna ha en sjal kring huvudet.
Används kjol så skall den minst gå ner till knäna. Inga större restrektioner för mig som man.
Men jag har alltid trott att svenska feminister avsåg svenska män när man tjatar om patriarkatet. Jag har alltid uppfattat att svenska feminister är en smula försiktiga att kritisera andra kulturer. Så är det kanske inte?
Citat:
Det har gjort och görs konst på fallosar/ manlig sexualitet/ manlig blick (nakna bruttor) i all evinnerlighet, så varför ska inte kvinnor få göra konst på ett kroppsligt fenomen som är deras verklighet ca 1 vecka varje månad? Vad är det stora problemet liksom? Är det ok att vi har en konstbranch film, tv ex. där manlig aggressivitet/ sexualitet är on dispaly ca 70% av tiden, och kvinnors roll är 80% vara snygg fond/objekt till män? Att kvinnliga skådisar får lägga av vid 40 medans manliga kan spela vidare tills de är 90? Kvinnors eget liv är av 0 intresse så länge där inte finns en man som trånar efter dem, men mäns liv alltid ska vara intressant och det normala och subjektiva?
Obegripligt att inte karlar med huvudet lite ovanför den antifeministiska dyngpölen inte kan använda sina sinnen och koppla ihop dem med de små grå och åtminstone försöka föreställa sig, och känna in, att där existerar 3,5 miljarder människor på klotet som har en vagina med kanske lite andra referenser?
När det gäller menskonst så får man väl göra konst precis hur man vill. Det som jag reagerar lite på är, vilket är ett tydligt tecken på missnöje med en inbillad orättvisa, att omgivningen anklagas för att menstruation "smutskastas". Vem tusan har smutskastat menstruation? Patriarkatet?
Vill feministerna ha en särskild acceptans för explicit kvinnliga kroppsvätskor? Varför tas inte avföring, sperma och vanligt blod med i dessa konstkampanjer?
Har kanske också svårt att tro att manliga konstnärer som experimenterar med spermakonst skulle få samma mediala utrymme.
Personligen tycker jag nog att de flesta kroppsutsöndringar känns lite ofräscht, när det exponeras utanför kroppen vill säga.
Om kvinnliga filmer om kvinnliga betraktelsesätt har en marknad är det väl för tusan bara att göra dessa filmer?
Ska någon annan göra jobbet eller?
PS.
"En tjej som ville bli kär i sig själv på nytt valde till exempel att dansa kring ett självporträtt hon målat med sitt mensblod. En annan önskade en känsla av pånyttfödelse och att få börja om med sitt liv. Hon stod i skogen och smetade in sig med sitt mensblod."
Intervju med Maria Iglesias Peralta, Mensmagi