Åsikter angående svenskfrågan i Finland

Det är väl inte konstigt att finländska stormän talade latin och rikets administrativa språk. Inget konstigt alls med det. En del av dessa hade kanske finskspråkig börd och några svensk men sanningen att säga så är en dominerande grupp internationalister; tyskättlingar, holländare, preussare, engelsmän. Så även i andra Europeiska länder. De fattiga bönderna lyckas inte — inte ens om de talar svenska!
Snacka om vanföreställning!

Idag måste man lära sig engelska. Tiden fram till Napoleonkrigen var inte konstigare än nu. Trodde du att man kunde göra stordåd på lokala språk. Eller ens enbart på svenska (kunde du inte latin så ... goodbye) Säg mig den Slovak som kom upp sig i Habsburgs Österrike utan att förtyskas, den walesare som inte blev angliserad?

Tanken på nationalstaten som etniskt begrepp föddes EFTER Napoleonkrigen! ... Och förverkligades EFTER första världskriget.

Inget av detta är ett förtyck av finnar, walesare, irländare, slovaker, tjecker, kroater. Utan ett utryck för att allt i staten utanför huvudstaden var periferi! Och att rika adelssläkter vanligen var rätt internationella. De framgångsrika i Stockholm var även de ofta inte svenskar.

Nu talar vi om möjligheter. De svenskspråkiga bönder som hade pengar kunde sicka sina söner till skolan, men en finskspråkig bonde måste först ha en hemlärare för sina söner så att de lär sig svenska. De svenskspråkiga trakter hade helt olika möjligheter att blomstra än de finskspråkiga. De finskspråkiga trakter vanligen förlorade kontakter till dom som började studera eller handla och de flyttade till de svenskspråkiga trakter nära eliten.

Jag besvarade de tankar, att "De svenskspråkiga byggde upp de bäst fungerande samhällena i Finland, och sedan invandrade finnar för att dra nytta av vad de svenskspråkiga byggt upp". Det var ingen möjlighet till en finskspråkig elit, finskspråkig skolning och finskspråkiga trakternas samarbete med Sverige.

Man kan inte tänka, att de finnarna var för dumma, lata och okunniga för att lyckas. För att lyckas, måste man vara svenskspråkig. Och när en finne blev då svenskspråkig var han inte en finne mera utan han blev svensk (Jonas Nordin har skrivit om detta i sin doktorsavhandling: Ett fattigt men fritt folk. Nationell och politisk självbild i Sverige från sen stormaktstid till slutet av frihetstiden). Inte heller kan man tänka, att de finnar som flyttade till sina förfädernas gamla jakt&fisketrakter, t.ex. till Helsingfors för att bygga huvudstaden till ett land där 85% talade finska, var invandrare som skulle stjäla välfärd och förmögenhet som de svenskspråkiga hade samlat.

Av de finskspråkiga ungar ungefär var tredje som försöker komma in vid universitet får en plats. Av de svenskspråkiga lite över hälften får plats. Är det här nästan ingenting och svenskhat?

Kanske svenskspråkiga är intelligentare? Sedan har du förstås aldrig presenterat några källor, du slänger omkring dig en massa statistik och ibland verkar du bara hitta på den.

Här skriver finska Yle om hur de svenskspråkiga kommer lättare in vid universitet - texten är på finska:
http://yle.fi/uutiset/yliopistojen_ovet_aukeavat_helpommin_ruotsinkielis ille/2914002
(google translator hjälper)


Här är en forskning om hur de svenskspråkiga elever litar på att få en studieplats:

Forskaren Anna Dall har gjort en jämförelse mellan australiska, indonesiska, svenska, finska och finlandssvenska elevers inställning till skolarbetet. De finlandssvenska eleverna som representerar två skolor i huvudstadsregionen och tre i Österbotten, skiljer sig markant från alla andra elever i undersökningen.

– För att vara väldigt rak så tycker inte de finlandssvenska eleverna att skolan är viktig.

De finlandssvenska eleverna uppger att de läser minst läxor av alla de elevgrupper som är med i undersökningen.

Dall utgår från antropologen John Ogbus teorier om att minoritetsställningen påverkar prestationerna och menar att det förhållandevis stora utbudet studieplatser på svenska och det faktum att finlandssvenskarna håller ihop och tar hand om varandra, bidrar till att de svenskspråkiga underpresterar.

http://hbl.fi/nyheter/2011-11-20/forskare-finlandssvenska-elever-struntar-i-skolan

Om samma sak har talat en professor i Åbo akademi och Åbo universitet, som märkte hur stor skillnad var mellan de finskspråkiga och svenskspråkiga elever.

Det här är ingen hemlighet.

Som sägs i texten så finns det ett överutbud på vissa svenskspråkiga linjer för att trygga den svenskspråkiga servicen. Det märkliga är att trots att det utbildas förhållandevis många "svenskspråkiga" läkare och jurister så finns de inte i överflöd. Beror det månne på att många finskspråkiga studerar vid de svenskspråkiga utbildningarna? Din källa ger inget utförligt svar. Tar vi tex. den svenskspråkiga medicinska fakulteten vid Helsingfors så är det senaste jag hört att ca 50% av föreläsningarna går på finska. Den uppgiften fick jag under ett diskussionsprogram i tv som handlade om tvångssvenska. Det är inte så jävla svenskt och de studerande där är inte nödvändigtvis finlandssvenskar.

Många finlandssvenskar studerar på finska linjer och det ger utrymme på de svenskspråkiga linjerna, vilket betyder att endera "sämre" finlandssvenskar får chansen där eller så finskspråkiga som behärskar behjälplig svenska.

En kommentar under artikeln redogör för att år 2008 så var svenska handelshögskolans och Åbo akademis andel av de totala universitets- och högskoleplatserna 5%. I ÅA var andelen finskspråkiga 30% och i SHH 15%. När man betraktar siffrorna får man intrycket att den högre procenten svenskspråkiga som blir antagna (om så är fallet) beror på finlandssvenskar i högre grad studerar på det andra språket.

Jag kan knappast tro att eleverna tänker att de ändå kommer in på utbildningar. När jag gick i högstadiet tänkte nog ingen så långt fram som till eventuella högskoleutbildningar. Forskaren gör en djärv gissning enligt mig. Jag noterar att man i texten främst talar om modersmålet, klassisk litteratur och sånt. En annan gissning vore ju att det inte är lönt att överdrivet förkovra sig i sitt modersmål eftersom det inte är så gångbart i Finland. Den tanken går forskaren helt förbi.
Ser vi till pisa-undersökningarna så är inte finlandssvenska elever speciellt dåliga i matematik. Det är främst i modersmålet det brister. Och eftersom pisa-resultaten överlag är ok så tror jag att finlandssvenskar helt enkelt är mer avspända och inte brer på så förbannat i sina undersökningssvar.

Jag vill dra en parallel med militärtjänsgöringen här. Det svenskspråkiga nylands brigad står sig bra i jämförelse med finskspråkiga förband. Jag minns från min tid historier om hur dålig disciplinen var på de finska förbandet jämfört med hur det var på nylands brigad. Detta då enligt svenskspråkiga. I tråden om militärtjänsgöring i Finland har jag snappat upp liknande iaktagelser. Samtidigt var atmosfären på nylands brigad avspänd. En tvåspråkig arbetskamrat (dock mer svenskspråkig) har ganska nyligen gjort sin militärtjänsgöring på svenska och återgett sina intryck från gemensamma militärövningar med övriga (finska) förband. Enligt hans erfarenhet var stämningen bland de finskspråkiga gravallvarlig ute på fältet. Många finnar brukar skämtsamt säga att allt är roligare på svenska.
Det finns en kulturell skillnad mellan finskspråkiga och svenskspråkiga här och jag tror det återspeglar sig i undersökningen.

Nej, de bara går till privata företag och vill inte hamna till samhälls gemensam service till de svensksrpåkiga. Det var ju BBL som föreslog att de svenskspråkiga som är antagna i kvoter skulle ha plikten att för några år arbeta i den svenskspråkiga servicen.

Egentligen tror jag att just så här de tänker. Min vän har dottern i svenksspråkig skola och det här är precis vad dottern tänker och mamma är sorligt för det. Ungarna är inte domma. De vet att det är lättare för dom. Och sen kan man också studera i Sverige.

Jag har sett programmen Obs. 15.12.2011 om de svenskspråkiga studerande i Åbo. Studerande själv gav den här förklaring till svenskrpåkigas sämre studieresultater: Därför att det är så lätt på svenskspråkig sida att komman in vid universitet, har studerande inte så stora motivation att studera - när man har inte varit tvungen att kämpa för studieplatsen, kämpar man inte så lätt med studier heller.

De här är faktiskt frågor som behandlas öppet i de svenskspråkiga medier.

Troligen.

Men då måste man fråga varför den delen av landets befolkning som talar den gamla elitens språk har det lättare och roligare.

Om finlandssvenskar våre bara ättlingar till fiskare och jordbrukare, skulle de inte ha en sån makt och såna möjligheter i samhället.

Det är bara bra om någon har det bra - men då borde man inte skylla på finnar för att "De svenskspråkiga byggde upp de bäst fungerande samhällena i Finland, och sedan invandrade finnar för att dra nytta av vad de svenskspråkiga byggt upp".

Kanske det var finnar som har givit så mycket genom historian att deras ättlingar har även förlorat sin tro på ett "lätt och roligt" liv.

Jag läser i tråden ibland och känner att det är lite svårt att se att denna fråga skall finnas i Finland. Det känns mer som om diverse agendasättande redaktioner snyftar om utsatthet i vanlig ordning. Jagas Svenskar pågatorna av arga finnar, förtrycks finnar av svenskar, finns det någon diskriminering som kan bevisas objektivt?

Tråden känns mer som ett tamt försök av Bonnier att sabba relationerna mellan länderna med diverse nyheter som i vanlig ljugmedia ordning verkar sakna all relevans för vad de påstår. Ser ni till den historia som finns från ljugmedia blir det lite svårt att ta något om svenskfrågan i Finland på allvar, det är mest en massa snyftande i tråden.

Det finns två skilda frågor: tvångssvenskan och nationalismen.

Att majoriteten vill slopa tvångssvenskan har ingenting att göra med nationalismen. Det har allt att göra med våra ungdomarnas språkliga behov och framtidsplaner.

Men tvångssvenskan finns och försvars på grund av den rödgula nationalismen. Det kan man läsa i de svaren som man har skrivit hit.