Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

I slutet av filmen så har vår huvudperson blivit tillfångatagen av mördaren. Det som gjorde denna långa, men väldigt underhållande biten av filmen så pass bra va av flera anledningar. I stället för att få se det här tråkiga jävla skrikandet och bönande som vi får se i alla andra skräckfilmer så gör killen något sjukt oväntat. Han försöker resonera med mördaren på ett väldigt humoristiskt och vänligt sätt, vilket kom helt oväntat. Genom att sjunga sånger från Australien hoppas huvudpersonen att mördaren ska fatta tycke för honom och därför skona honom.
Detta genomförs så sjukt bra enligt mig, även om det tills sist leder till: ta-ett-vapen-och-slå-mördaren-när-han-inte-misstänker-det-klyshan. Detta förstör dock inte scenen för mig och det är ett friskt tillskott till hur interaktionen mellan antagonist och protagonist går till. Även att protagonisten försöker skratta och hålla masken under denna livshotande situationen gör det hela lite bisarrt men ändå mysigt på något sätt, riktigt kul att se! /från en kille som aldrig har skrivit om film innan

Jag tycker att upplägget med att ha en huvudperson som inte presenteras föräns halva filmen har gått är innovativt. Jag gillar även fotot, det fina landsskapet osv. Det jag inte gillade däremot va det väldigt långa biljakten, det kändes tjatigt och passar inte riktigt in med Mick Taylors karaktär. Visst, han är en jägare som gillar att stalka sina offer, men han passar så mycket bättre i mer stängda miljöer där offren är hjälplösa, som i tältscenen till exempel. I övrigt så har jag inga direkta klagomål, jag säger utan tvekan 7/10