Pattaya - Ett av jordklotets paradis för riktiga män.

Jag har varit i pattaya i yngre dagar då jag hamnade där av misstag som ensam resenär i Asien. Jag är tjej och det var det absolut otrevligaste stället jag har varit på. På dagen var det väl relativt okej förutom alla jävla försäljare som drog i mig och ropade efter mig, men när jag sedan skulle ta en promenad framåt kvällen längst stranden såg jag staden med helt andra ögon. Jag visste alltså inte något om Pattaya innan jag åkte dit och visste inget om att det var en "horstad", men det märkte jag snabbt.

Överallt gick det äldre feta vita män med små thaiflickor och dessa thaiflickor försökte även ge sig på mig, "SEXY GIRL WANNA HAVE FUN??? SEXY LADY!!!" På hotellet såg jag samma ladyboy sälja sig till flera olika män under de tre dagar jag stod ut med att stanna i denna smutsiga jävla stad. Jag höll mig hellre inne än att bemöta alla påfrestande jävla människor utanför.

Jag är heller inte emot prostitution i sig men det här stället är ju för fan löjligt.

Pattaya är inofficilet Thailands tredje största stad (många "säsongs-arbetare" som inte står med i statistiken). Självfallet finns det mer än bara horbarer, eller rättare sagt det finns mer eller mindre allt du kan tänka dig. Dessutom är det bara en dryg timme till Bangkok där ALLT finns även i praktiken om du kan betala för dig. Dvs inte bara för sexturisten.
Ryssarna i Pattaya är ju oftast par och barnfamiljer, inte fan åker de dit för att gå på horbarer.

långt mycket mer än den blonda grogghoran vid Stureplan.
(Kådis, va e de?)

Finns massor i Pattaya och inte bara sexindustrin. Till skillnad mot t.ex. Phuket (som enbart är turism) så är Pattaya en vanlig stad där människor bor, går skola, arbetar i affärer, fabriker m.m. Finns även en hel del utlänningar bosatta där. Bl.a. många pensionärer, även äldre kvinnor. Man kan faktiskt bo där i åratal utan att knappt se en enda prostituerad. Vet det från vad många äldre har sagt. Beror mycket på var man rör sig. Walking street är mest "supa så mycket som möjligt". Beach road ser jag som där avskrapet vistas. De som inte får vara i barerna. Det finns bättre festarställen där tycker jag. Fast inte mycket slår Bangkok. (Moskva möjligen.) Jo Pattis slår Bangkok i att vara "värst". Inte "bäst". Bangkok är mer klass. I Pattaya knallar en del utlänningar direkt från stranden till en bar. Klädda i kortbyxor, linne och sandaler! Det slipper man se i BKK.

Jo, du får äga lägenhet/hus, men INTE marken!

Kära forum!

Det finns en uppsjö av trådar på detta forum som berör Pattaya. De flesta verkar handla om hur dåligt det är, hur mycket horor som finns, och att du blir smittat med HIV så fort du passerar stadsgränsen. Nu vill jag därför ge er min berättelse.

Jag har besökt Thailand vid en rad tillfällen. Har rest runt en hel del i landet, och prövat på allt mellan storstäder till mindre landsortshålor. Min första resa gjorde jag för ca 10 år sedan och då endast under en månad då jag passade på att besöka BKK och Pattaya.

Naturligtvis har jag varit till alla de andra svenne-banan ställen också såsom Spanien, Grekland, Italien, Ullared osv...

Thailand har dock blivit lite av mitt andra hem, och då framförallt Pattaya. Skälen till det är flera, men att min första Thailandsresa var till denna stad kan säkert vara en del av sanningen men jag ska nu försöka förklara varför jag ser denna stad med helt andra ögon än vad som ofta görs på detta forum, i svensk media, och bland vanligt folk.

Att besöka Pattaya för första gången blir för många en moralisk krock. Inte på något sätt unikt för just denna stad, men säkerligen blir upplevelsen extra stark då staden faktiskt kryllar av kvinnor som säljer sig. För de "moderna" svenska männen som kommer från det lilla extremistlandet Sverige där det är någon fint och vackert att förorda tvångskvoterad föräldraförsäkring, feminism, fördelarna med mångkultur och café latte farsor blir denna stad och dess moraliska kompass ett rätt hårt slag i magen som vänder hela ens världsbild uppochned.

På min första resa gjorde jag nog som många andra Pattaya-turister. Bokade ett hotellrum nära Walking Street som för enkelhetens skull kan beskrivas som ett Pattaya på steroider. En gågata där festen i praktiken aldrig slutar och där kvinnor står och skriker "Hadsome sexy man!" så mycket de bara orkar och försöker locka in dig till just deras GoGo-klubb.

Naturligtvis var det på just Walking Street som jag spenderade en stor del av min första semester. Besökte strippklubbarna och massagesalongerna. Det var där jag trodde mig ha blivit förälskad i staden för första gången. Men det var också där, på Walking Street som jag för första gången sade till mig själv: "Aldrig med Pattaya".

När endast någon vecka återstod av min första semester träffade jag en barbrud som jag lärde känna lite djupare. Hon hade arbetat några år i Pattaya och visade mig också andra sidor av staden och dess befolkning. Sidor jag knappast kunde se genom att bara besöka stadens största festgata. Det var också hon som fick mig att förstå att jag skulle komma tillbaka och uppleva vad staden mer hade att erbjuda.

Hem till Sverige igen och tillbaka till vardagslivet. Karriär, stress och parmiddagar om vartannat. Längtan tillbaka var minst sagt stark. Nu, flera resor senare kan jag inte annat säga än att Pattaya verkligen blivit den platsen på jorden som jag älskar mest av allt. Platsen där du själv bestämmer hur du vill leva utan att bry dig som mycket om vad andra tycker.

Låt mig för tydlighetens skull säga såhär. Möjligheten att ligga med horor till en överkomlig peng är knappast det som gör Pattaya så fantastiskt för mig. Den möjligheten finns i de flesta delar av Asiens pärla.

Numera besöker jag i princip aldrig Walking Street. Brukar som regel ta in på något guest house i en av de lugnare delarna av staden där turisterna inte hunnit få greppet ännu i så stor omfattning och där thaimaten fortfarande kostar 30-50 baht (6-10 kr) för en måltid.

Svenskars semestervanor är säkert till stor del avgörande av hur deras liv här hemma ser ut. Har de ett stressat liv med karriär och familj är de säkert glada om de får spendera någon vecka i en solstol och bli serverade paraplydrinkar, medan ungdomarna hellre söker sig till ställen där technomusiken aldrig ligger under 500db och där vodkan är billigare än sockerdrickan. Ni förstår säkert vad jag menar.

Pattaya och dess närområde har allt det där, plus så mycket mer, men för mig handlar min ledighet och semester om ren avkoppling, där tiden inte längre är viktig, och där det inte finns några deadlines som måste hållas, eller några viktiga beslut som måste fattas. Det handlar helt enkelt om att leva för dagen och göra precis det jag känner för att göra. Timme för timme.

En dag i paradiset
En dag i Pattaya för mig kan se ut på följande sätt. Jag vaknar upp vid åtta-tiden på morgonen. Gör mig i ordning och går ner till något ställe och käkar frukost och dricker kaffe. Tar en promenad bort till Mikes shoppingmall och tar hissen upp till poolen där jag plaskar runt någon timme och lägger mig sedan vid polen för att slösurfa och läsa Pattaya-nyheterna om vad som hänt och vad som ska hända. Därefter ringer jag polarna och kollar av deras planer, möter upp dem på någon bar eller café och avnjuter dagens första iskalla öl. Käkar lunch och sticker sedan iväg och tar en runda golf/kör gocart eller helt enkelt bara sitter och slappar med dem. När kvällen närmar sig tar vi oss en promenad genom stadens gator och slinker in på nått ställe vi inte varit på tidigare. Finns 1000-tals att välja på så även om du bor här stadigt så kommer du alltid upptäcka något nytt. Trivs vi stannar vi kanske hela kvällen och långt in på småtimmarna, om inte drar vi bara vidare. Ibland till någon GoGo-bar men som regel något mer laidback-ställe. Som avslutning på kvällen och på väg hem igen händer det att jag besöker något av Thailands alla massageställen där jag kostar på mig en fotmassage eller helkroppsmassage där priset vanligtvis ligger mellan 30 och 60 kr beroende på vilken behandling man väljer. Vill jag ha något "extra" får jag slanta upp 60 kr ytterligare eller mer beroende på vad jag anser mig behöva. Väl tillbaka på sitt guest house somnar man naturligtvis gott igen. Ibland med sällskap, men oftast frivilligt utan.

Vad kostar det att leva i Pattaya?
Som regel kan en månad i detta paradis med allt inkluderad undantaget flygbiljetten landa på ca 10 000 kr. Då bor jag helt okej, med AC och internet samt äter alla måltider ute. Dricker kanske två-tre öl per dag och kostar på mig någon dam då och då. Spelar golf, gör utflykter och handlar vad jag anser mig behöva. Kostnaden för motsvarande liv i Sverige eller någon annanstans i något av Europas turiststäder skulle med säkerhet kosta en hel del mer, även helt borträknat damerna. Att thaimaten dessutom enligt mig och många andra tillhör en av de absolut bästa i världen gör inte saken sämre. Det skall dock nämnas att kostnaden för att leva och bo här naturligtvis är betydligt lägre än att semestra här en eller ett par månader.

Vad gör då Pattaya så otroligt speciellt?
För det första är priserna betydligt lägre än på många andra turistställen i Thailand. Utbudet av aktiviteter är enormt och du behöver inte dras med andra svenne-banan turister i samma utsträckning. Chansen att bli överfallen av svensktalande försäljare är inte heller speciellt stor. Väljer du att bo 15-30 minuters promenadväg från Walking Street (gärna på andra sidan motorvägen) är det dessutom inte speciellt mycket turister (nåja). Stranden är dock ingen succé, men en tur med färjan från kajen tar dig på mycket kort tid ut till öar som påminner om de där du ser i turistkatalogerna.
Utöver detta är matutbudet utöver vanlig thaimat enormt. Ryskt, Italienskt eller svenskt. Blir man sugen på rysk rödbetssoppa eller svenska koldolmar går det som regel att hitta inom en radie av 500 meter. Atmosfären är riktigt skön, speciellt utanför centrala Pattaya där du kan hitta de riktiga guldkornen.

Själv tänker jag gå i pension innan jag fyllt 40. De mesta pengar är redan undanstoppade för detta. Några år till av stress och vardagsliv här hemma i kalla norden innan jag packar min ryggsäck för sista gången på svensk mark, eller åtminstone på mycket mycket länge. Sedan bär det av till staden få vanliga svenskar har besökt, men som de flesta tycks ha en uppfattning om. Kanske den stad på jorden som den moderna svensken hatar som mest, men som älskas av mig.

Så det var lite om mina åsikter om Pattaya. Ge mig nu era.

I juridisk mening är spelar det ingen roll om det är pengar eller annan ersättning som byts mot sexuella tjänster. Exempel som nämns är bl.a. Alkohol, restaurangbesök, kläder, smycket mm... Så i korthet: Torskar är vi nog alla.

På vilket sätt är man en svennebanan om man besöker Italien, Grekland eller Spanien?

okej, så då kan markägaren mer eller mindre knacka på dörren till ditt nya hus och säga leave. Ja ska bygga nytt hus på denna mark? Tekniskt sätt kan man ju köra ut någon ur huset då.

2006 köpte jag ett hus utanför Pattis, det är stor skillnad på att vara turist och hänga på barerna, mot att ha ett socialt liv. Det går inte att jämföra Sverige och Thailand, skillnaden är för stor. Men det finns en sak jag lärt mig. Ta inte med dina värderingar från Sverige, försök inte ens tillämpa Bror Duktig mentalitet. Om du måste göra det, då ska du inte lämna Europa.