Citat:
Alltså: Jag fattar inte ett dugg vart du försöker komma. Vittnet kände inte igen Vatchareeya. Hon hade sett två bilder på henne och tyckte att den ena - eventuellt - var lite lik. Men hon kunde inte säga något mer bestämt än att det var en kvinna med "asiatiskt utseende" och mörka kläder. Det är möjligt att åklagaren hade en tråkig attityd vid förhöret, men det förändrar ingenting i sak. Hade jag varit åklagare hade jag lyssnat hela vägen på vad hon sa. Hade hon då plötsligt varit mer säker på att den hon såg var Vatchareeya hade jag åberopat de ursprungliga förhören och påmint rätten om att vittnen som blir mer säkra på sin sak för varje förhör ska tas inte med en nypa, utan med flera paket salt.
Jag försöker säga att vittnet aldrig gavs en rimlig chans vid förhöret i TR. En trist attityd gentemot en person som kallas upp som vittne kan visst ha betydelse. I negativ riktning då.
Att påstå att vittnet inte kände igen Vatchareeya stämmer inte. Att påstå motsatsen stämmer heller inte.
Vittnet förhördes första gången över telefon och hon tog ju själv kontakt med polisen för att berätta om sina iakttagelser. Vittnet observerade mörk jacka och mörka byxor, asiatiskt ungt utseende, nätt kropp, halvlångt hår, hurtfrisk gång. Den iakttagelsen är inte fy skam.
Och vem har sagt något om att vittnet skulle ha blivit mer och mer säker vartefter tiden gick ? Så spara på saltet.
Att den ena bilden var mera lik än den andra skulle vara fullt förståeligt då Vatchareeya var en tjej med ett föränderligt utseende. Har själv reflekterat över just detta.