Citat:
Ursprungligen postat av
Rasseltass
Det är intressant att det finns en så tydlig klasskomponent i Sverigedemokraternas stöd bland väljarna. Det starka ogillandet av sverigedemokrater bland de socialistiska och liberala etablissemangen får därmed drag av gammalt vanligt klasshat över sig. När dessa människor fnyser över rasister är det kanske egentligen etablissemangets avsmak inför arbetare som det handlar om. Men man använder sig av nyspråk för att göra sina antipatier salongsfähiga.
Detta var ett mycket bra inlägg från förra året. Har tänkt en del på det sedan dess. Idag fick jag det åter igen bekräftat, när en kompetent hantverkare gjorde ett jobb hemma. Han berättade hur han hoppade av högstadiet för många år sedan ("hade inget läshuvud") men snabbt fick jobb och har försörjt sig själv sedan han fyllde 15 år. Många, många år senare har han insett att han som barn förmodligen hade såväl dyslexi som någon bokstavskombination (vilket inte var "uppfunnet" på 70-talet). Numera utför han ett viktigt och kvalificerat arbete som hantverkare och bidrar på många vis till samhället.
Hantverkaren och jag stod och pratade en del om hur samhället hade förändrats sedan vi var unga. Han sade snart: "-Ja, nu kan man ju inte ens prata om flyktingpolitiken utan att bli kallad rasist." Han fortsatte lite trevande och pratade om att "och att man inte får prata om det, och så kommer det finnas ett parti i riksdagen i höst som kommer att vara det tredje största i landet". Efter ett tag kontrade jag: "Ja, visst är det konstigt. Och jag känner knappt någon som inte kommer rösta på Sverigedemokraterna i höst."
Han brast ut i ett leende. I ett lättat leende. Och sa: "Det är samma för mig. Alla jag känner kommer rösta på dem i höst. Jag vågade inte säga något först, för man vet ju inte....". Och så pratade vi en lång stund om opinionen. Och jag frågade om han skulle rösta på SD i EU-valet. Han visste knappt att det var EU-val, men insåg sedan hur viktigt det är för Sverige att SD får bra siffror även i EU-valet och lovade att han skulle påminna sina polare att rösta i EU-valet".
Det slog mig hur trevlig och bra den här killen var. "Arbetare" sedan högstadiet. Kunnig. Flitig. Gjorde ett bra jobb. Utan tvekan är han en viktig kugge i hela det svenska samhället, både för det jobb han gör och för de skattemedel han drar in. Och ingen belastning. Och såväl han som alla han känner är sverigedemokrater.
Och det är dessa människor som kultureliten, kulturmarxisterna, vänstern och de intellektuella HATAR. De hatar deras åsikter. De hatar deras existens. Det är jävligt märkligt. För blott 30-40 år sedan var de satta på piedestaler av motsvarande elit. Alla ville vara arbetare. Kultureliten, musiker och inte minst proggrörelsen gjorde allt för att charma arbetarna. Arbetarna - välfärdssamhällets fundament. Nu är det helt tvärtom. Det är en ocean mellan arbetarna och kultureliten.
Hantverkaren som jag träffade idag undrade: "Jag undrar när det svänger? Det måste svänga. Sverige kan inte fortsätta så här."
Men allt pekar på att det kommer svänga. Mycket snart. Inte minst det att en allt större del av de svenska arbetarna (antagligen främst i den privata industrin) blir sverigedemokrater. Det är samma sak som hände för 100 år sedan, när socialdemokraterna växte, när de mer revolutionära fick med sig den stora arbetarklassen för att bygga det nya Sverige. Jag tror att SD står för ett nytt, ganska stort hopp i opinionen. Kanske upp emot 20% i valet i höst.
