Citat:
Ursprungligen postat av
Quarrel
Jag har framfört misstankar om att polisen hade två som kunde misstänkas, och hade span på en i taget tills kroppsdelarna hittades. Då bestämde den sig för knäppskallen, grep honom och undersökte hans fordon. När blodet hittades var saken biff, alla resurser satsades för att hitta ytterligare bevis mot honom, men det enda som hittades var en tejprulle som lika gärna kunde ha tillhört VB. MB avskrevs alltså inte för att anledningen till misstankarna mot honom försvann, utan för att misstankarna stärktes mot KJ.
MB, som dagen efter gripandet förhördes, släpptes på order av åklagaren. Förhöret var alltså menat att avgöra om han också skulle anhållas, vilket visar att han fortfarande kunde misstänkas. Han var alltså bara en misstankegrad från husrannsakan, och det var en bedömning från åklagaren. Detta skedde innan blodet var hittat i bagageutrymmet, så det skedde sannolikt på ren magkänsla, "så här bestialiskt brott kan bara knäppskallen ha begått".
Du låtsas som att det stod 1-1 i omständigheter mellan de båda misstänkta. Men det stod inte 1-1. Man hade en person som saknade varje form av alibi och en person som hade alibi (huruvida det kan ifrågasättas är en annan historia). Man hade en person som man genom signaleringslistorna kunde konstatera var den sista person som hade någon form av bekräftad kontakt med VB och man kunde konstatera att hennes telefon inte givit ifrån sig minsta lilla pip sen en knapp halvtimme INNAN hon enligt personen själv ska ha lämnat hans lägenhet. Och så hade man en person som det inte gick att koppla ihop på annat vis med den mördade annat än att de utväxlat ett antal SMS under tiden
då den mördade befann sig i den andre misstänktes lägenhet.
Detta var trots allt inte särskilt mycket och därför var misstankegraden inte högre än skälig. Första häktningsförhandlingen tog också drygt 1,5 timme vill jag minnas - knappast en promenad i parken för åklagaren alltså. Detta faktum verkar inte kristofferianerna få in i skallen: Att häkta KJ var på gränsen, hur skulle då ett anhållande av MB kunnat vara på rätt sida. Naturligtvis hade åklagarna kunnat chansa och köra en aggressiv stil: Anhålla - göra husrannsakan och hoppas på att man hittar något innan tingsrätten med hyggligt stor sannolikhet släpper den misstänkte. Personligen är jag tacksam för att svenska åklagare inte arbetar på det viset. De ska göra den här bedömningen gentemot Berg och hans rättssäkerhet - de ska inte göra bedömningen utifrån vad som är bäst för utredningen eller Kristoffer. Det är Berg som lider en rättsförlust vid ett felaktigt anhållandebeslut och på felaktiga grunder blir utsatt för det mycket ingripande integritetsförlust som det innebär.
Naturligtvis hade MB också en slags tur i oturen här: Iom att spanet inte hade givit något som helst av intresse men samtidigt givit honom ett ganska bra alibi för utplacerandet av kroppsdelarna så hade de konkreta misstankar man kunde hysa mot honom minskat i styrka.
Jag utgår också från att omständigheterna kring hur benen och senare torson med huvud och armar återfanns påverkade åklagarnas beslut - något annat vore konstigt. Såväl fyndplatsernas belägenhet som sättet kroppen återfanns på talar som Hamilkar tydligt slagit fast för en kaotisk och störd personlighet hos förövaren - inte en ilsken men tämligen organiserad egenföretagare och karatetränare. Men det var ett marginellt häktningsbeslut - den saken torde vara helt klar. Och hade Kristoffer städat sin bil lite bättre så hade vi nog inte suttit och diskuterat här så intensivt.
