Ny trend: Idioter får utrymme i kvällspressen.

Men nu börjar det luta åt misslyckande som förälder, och då passar det att söka externa orsaker... tänker jag lite elakt.

"Blev spetsad på sin förskola" = halkade på en gren när han klättrade i träd

Ska dagiset ta bort alla grenar?

" läkaren konstaterade att grenen orsakat en sju centimeter lång reva rakt in till muskeln"

En reva går längsmed kroppen, inte in i den. Om barnet inte är mycket konstigt, bör muskler hittas några millimeter in från huden. Man behöver liksom inte gräva djupt för att nå dem...

"Skadan var en centimeter från kroppspulsådern."

En läkare skulle knappast kallas pulsådern i ett lårben för kroppspulsådern.

Huden, och därmed minsta lilla rispa, är på sina ställen mindre än en centimeter från pulsådern på ett litet barn!

Beträffande åldersgränser på filmer så har man inte åldersgränser enbart för graden av "läskighet" utan även som en rekommenderad gräns som är lämplig för att ett barn i en viss ålder ska kunna hänga med i handlingen, förstå budskapet i filmen. Att ha sju år som rekommenderad åldersgräns är ju ingen garanti för att ett barn på sju inte blir rädd av att se filmen och att en sexåring blir traumatiserad för resten av livet av samma film.

Jävlar, det kan nog vara 2014 års värsta, vulgäraste och mest retarderade lipande i msm! Grattis Max, du kommer att få klippkort hos psyk för livet med en sån farsa. Hur fan kan man curla sin unge så att hen blir rädd för en animerad film som "knappt" ens kan räknas som hemsk? Själv skulle jag tyckt den var spännande och fantastisk som barn. (Vilket jag gör även som vuxen, men av andra anledningar.) Jag tyckte riddar Kato var lite smått läskig som barn efter att jag sett Mio min Mio nån gång i mitten av 80-talet, men inte fan fick jag grava psykiska problem efter det. Inte heller fick jag eller mina vänner det av alla animerade serier som började att visades i samband med kabel tv:s intåg i hemmet i samma veva.

Nej, om man blir såpass rädd att man får psykiska problem i flera månader för den sortens filmer, finns det nog ett underliggande problem. Nämligen den supercurlande farsan Mikael Frid, som troligtvis skiter i brallan om han ser nyheterna och hans nervositet och rädsla för blod, övernaturliga tingestar, mörker, vatten, tecknade filmer, videovåld, hårdrock, tv-spel, döden, livet och allt där emellan, givetvis smittar av sig på hans stackars avkomma.

Ibland undrar jag om inte dagens extremt jävla curlande småbarnsföräldrar har växt upp med Siewert Öholm som husgud och överstepräst och tagit efter hans unkna nymoralism.

Detta måste väl vara årets sämsta artikel i Expressen, så totalt utan allmänintresse och nyhetsvärde. Den enda förklaringen till varför den är skriven är enligt min uppfattning att "journalisten" är god vän med det lyckliga paret som har fått den lilla flickan/pojken. Sån tur att man inte har lagt pengar på en kvällstidning de senaste tre åren.

64 årig dam som trodde att man kan få pengar från a-kassan även om man går ur den.

http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.7056706-magdalena-64-fick-sin-inkomst-halverad

Man kan även fråga sig hur en 64-åring kan anse sig vara 'arbetslös'. Vid det laget borde hon ha tänkt på att pensionera sig för länge sedan.

http://www.expressen.se/kvallsposten/polis-valte-forlamade-jesper-i-hans-rullstol/

Jesper räcker finger åt polisen och blir omkullvält. Gråter sedan ut i tidningen
Rätt åt honom, även om han sitter i rullstol.

Vilken besvikelse Max föräldrar måste leva med nu när Max alldeles tydligt valt att växa upp till att bli en pojke som gillar att klättra i träd. Så oresonligt jävla könsnormativt så man blir ju förbaskad!

Tur att han blev illa berörd av den läskiga tecknade filmen, kanske kan det bli ett riktigt sillmjölke av honom i alla fall!

Parafraserar ett inlägg längre bak i tråden: "Vi ser nu hur den första riktigt, riktigt söndercurlade generationen själva börjar få barn".

Tror att det kommer att skrivas en hel del riktigt intressanta snyftartiklar under de få åren gammelmedia finns kvar.

Jag är själv 80-talist och anses säkert av vissa tillhöra "den förlorade generationen" så för mitt egos skull skulle jag nog vilja begränsa dessa sorgliga ursäkter till människor (finns det uttrycket på svenska? nej?) till 68-vänsterns avkomma, med några obotliga tonårsrebeller från överklassen.

De flesta av mina vänner jobbar hårt med fysiska arbeten och är egentligen bara intresserade av att bli lämnade ifred av allt vad feminister, kommunaltjänstemän och försäkringskassor heter. Jag är inte övertygad om framtiden är förlorad

Nej, jag drar verkligen inte alla över en kam Skulle dock våga hävda att vi ser en förskjutning idag, där de som är skruvade och curlade blir mer och mer extrema i sin hen-gråt. Engelskan har ett bra ord, "entitelment", som inte har någon riktigt lika snärtigt bra motsvarighet på svenska. Alla är verkligen inte så, men de som är det gråter och skriker allt högre om allt bisarrare saker. Och det är verkligen inte bara ungdomar heller för den delen.