Citat:
Ursprungligen postat av
DingusMcDuck
Det var ju lite löst definierat i föregående talares inlägg, men ja, för tusen generationer krävs att experimentet pågått i åtminstone 27 år. Utan uppehåll.
Tillägg: Jag skulle gissa att hundratals/tusentals gäller antalet individer, men vad vet jag?
Hittade lite om det där. "Om tusen mutationer kombinerades i ett enda exemplar, skulle det ändå inte bli någon ny art"
Få mutationsexperiment kan jämställas med de omfattande som har utförts på den vanliga bananflugan,
Drosophila melanogaster. Sedan början av 1900talet har forskare utsatt_ milliontals av dessa flugor för röntgenstrålning. Detta har ökat förekomsten av mutationer till över hundra gånger mer än vad som är normalt.
Vad har experimenten visat efter alla dessa årtionden? Dobzhansky avslöjade ett resultat: "De tydliga mutanterna av Drosophila, med vilka så mycket av den klassiska forskningen inom genetiken utfördes, är nästan utan undantag underlägsna vilda typer av flugor i livsduglighet, fruktsamhet och livslängd."17 *
Ett annat resultat var att mutationerna aldrig frambringade något nytt. Bananflugorna hade missbildade vingar, ben och kroppar och även andra abnormiteter. men de har. alltid förblivit bananflugor. Och när muterade flugor parades med varancira, fann man att efter ett antal generationer började det kläckas en del normala bananflugor.
Om dessa normala flugor lämnades i sitt naturliga tillstånd, skulle de till sist ha överlevt de svagare mutanterna och bevarat bananflugan i den form den ursprungligen har existerat 1.
ÄR MUTATIONERNA EN GRUNDVAL FÖR EVOLUTION?
Ärftlighetskoden, DNA, har en förvånansvärd förmåga att reparera genetiska skador hos sig själv.
Detta hjälper till att bevara den form av organism den är kodad för.
I Scientific American berättas det hur "varje organisms liv och dess kontinuitet från generation till generation" bevaras "med hjälp av enzymer som kontinuerligt reparerar" genetiska skador.
Det sägs i tidskriften: "I synnerhet kan betydande skador på DNAmolekylerna framkalla krisåtgärder då större mängder reparationsenzymer syntetiseras."18 #
I boken Darwin Retried berättar sålunda författaren följande om den respekterade framlidne genetikern Richard Goldschmidt: "Efter att i många år ha observerat mutationer hos bananflugor började Goldschmidt misströsta. Förändringarna var så hopplöst diminutiva f smål, klagade han, att om tusen mutationer kombinerades i ett enda exemplar, skulle det ändå inte bli någon ny art" 19 ¤
17 * Heredity and the nature of man sid 124
18 # Paul Howard – Flanders: Inducible repair of DNA, Scintific American Nov 1981, sid 73 (Sid 56 I Eur. Upplaga.)
19 ¤ Norman Macbeth: Darwin retried, 1971, Sid. 33
Experiment med bananflugor har gett många missbildade mutanter, men de har alltid förblivit bananflugor