Stör mig på våra hur vi människor fungerar och våra drifer

Först och främst har jag svårt att greppa meningen med att ha sex för njutningens skull och skaffa barn. Vad är meningen med det, egentligen? Vi skaffar väl inte barn för att en människa ska få ett bra liv? Det är ju endast på grund av att vi hoppas att det gör vårt liv mer meningsfullt och gör oss lyckligare. En 100% narcissistisk tanke och jävligt självisk. Man tvingar på en människa ett liv bara för att man ger efter för sina drifter. Hur mycket är ett liv värt då? Inte ett skit.

Att köpa ägodelar. Varför gör vi det? Vi köper inte husdjur för att göra dem lyckligare, utan det är en strikt självisk akt för att återigen göda vårt ego och göra oss lyckligare. Det gör vårt patetiska liv mer meningsfullt, men till vilken nytta? Jag har exempelvis tjänat en hacka på att köpa, renovera och sälja lägenheter, men till vilken nytta? Förstår inte ens mig själv och har flertalet gånger varit farligt nära att säga upp mig och flytta till någon avlägsen by i Asien.

Vi får känslor för andra. Återigen är det en självisk akt, eftersom man innerst inne förväntar sig att den här individen ska förgylla ens triviala vardag och göra ens tillvaro någorlunda dräglig och semivärdig. Osv osv.

Jag kan hålla på i en evighet. ALLT handlar om att göda ens ego och tillfredsställa ens själviska behov och då har jag inte ens nämnt sociala medier som facebook och twitter. Vem fan bryr sig om vad andra tycker om triviala ting? Inte jag iallafall...

Du har helt rätt, men de flesta människor är tyvärr precis sådana patetiska livslögnare som du beskriver, så det lär inte ändra på sig i första taget.

Man skaffar barn för att ens liv ska bli mer meningsfullt och göra oss lyckligare. Dessutom har man i åtanke att ge sitt barn ett så bra liv som möjligt då ens barn oftast är det man håller kärast. Du har en väldigt cynisk utgångspunkt i ditt tänkande du får det att låta som att vara lycklig är något negativt. Och att man tvingar på en människa ett liv kan man lika gärna se det som att man skänker en människa ett liv, får möjligheten att leva ett förhoppningsvis lyckligt liv. Ett liv är värt så mycket som man själv värderar det till.

Man köper ägodelar för att förgylla sin vardag som du säger bli lite mer lycklig men framför allt också få en bättre vardag. Inte vill man leva utan diskmaskin, utan sin bil, eller utan tak över huvudet för att dra till extremen. Jag finner lycka och äventyrslust i att utforska världen och möta spännande människor och fascineras av hur tekniken utvecklas.

Man får känslor för andra för att man gillar personen och pågrund av att man gillar personen så får man positiva känslor. Och den personen man gillar får en bra inverkan på ens eget liv. Vi förgyllar varandras liv. Att skaffa vänner gör man för att man blir lycklig av det men de vänner man väljer, väljer man just för att man blir lycklig av att umgås med dom.


Du låter lite väl cynisk.
Det handlar om att Kunna se det stora i det lilla är vad som gäller

Ja, men i mitt fall har det nästan gått för långt. Jag har helt ärligt talat övervägt att ge bort allt för att flytta till ett tempel någonstans. Eller varför inte se det såhär? Varför ska jag styrketräna eller åka mc? Jo, det ger mig en kick, men återigen är det en självisk akt och det resulterar inte i något konkret.

Om jag överger mitt liv här och sätter mig på huk, omsvept av ett rött lakan och skurar golv hela dagarna; vad gör det för skillnad? Egentligen är ingen av oss berättigad till att leva för allt vi gör är i slutändan totalt meningslöst och värdelöst.

Du verkar ha existentiella dilemman. Livet är meningslöst, det har ingen större mening. Jag har accepterat det och försöker njuta så mycket som möjligt innan showen är över.

I mångt och mycket handlar det förmodligen om existentiella dilemman, som du säger. En annalkande 30-årskris är det närmaste till svar jag kan komma på. Allt är meningslöst och allt vi äger är värdelöst. Jag kommer svara på ditt första inlägg i övermorgon, då jag har tid och har samlat mina tankar. Tack för svaret förresten.

Jo. Det är nog vettigt att stanna upp och reflektera emellanåt, det behöver alla ibland. Kul att mitt svar var givande.

Fast...kolla på Diogenes. Han visade det rätta föraktet mot världen.

Livet är ett spel och du spelar dig själv, just nu spelar vi spelet monopol, har du lite tur kanske du hamnar på friparkering, med lite otur hamnar du i fängelse

I slutändan, ja, men vi lever inte i slutändan, vi lever nu.

Ja, att bara gå omkring och äga saker är meningslöst, till och med i ett helt hedonistiskt perspektiv. Vill minnas att man uppskattat att över ungefär 12.000 kr/mån blir man inte lyckligare för varje krona, utan förväntningarna stiger lika fort som det man faktiskt lyckas uppfylla.

Någon mening kan vi inte räkna med finns från första början. Visst kan man postulera att det finns en Gud för vilken vi lever, men det löser egentligen inte problemet, det gör bara logiken krångligare. Nej, ska man verkligen uppleva mening måste man förstå meningen själv, vilket oftast innebär att man måste skapa meningen själv.

Vilka är det som verkar lyckligast i livet? Och de som är lyckliga, vad är det som gör dem lyckliga? Det är oftast inte rika som är lyckligast, och de rika som är lyckligast är inte lyckliga för att de badar i pengar som någon slags Joakim von Anka. Mening och lycka tenderar att komma från mellanmänskliga handlingar. Visst är det egoistiska handlingar, men jag ser inget fel med det om vi har i åtanke att handlingen är moraliskt försvarbar. Disciplin, moral och så vidare tenderar att ge lyckligare människor. Ägodelar gör det inte.

Det finns massor av föreläsningar på youtube om lycka, och mening, kolla in dem. Världshistoriens filosofiskatter nöjer sig inte med att säga att inget gör någon skillnad efter vi dör och sedan sätta sig i ett hörn och sura.

Otur när du försökte tänka då, eller? Det finns ingenting som heter otur, utan det finns valmöjligheter och utifrån dessa kan du ta till höger eller vänster.

Att säga att livet är ett spel är också en väldigt naiv och svag inställning till livet. I spel handlar det om att vinna och då vinner du mot någon, eller något. Därmed är du beroende av andra människor och deras åsikter, vilket i sin tur innebär att du behöver få deras uppmärksamhet och bekräftelse för att må bra. Således är du svag. Med monopol, menar du förmodligen monetära framgångar och då är tanken att visa dina pengar för alla andra, då eller? Om du tänker efter lite, vad spelar det för roll vad andra tycker och tänker, egentligen? Vem FAN bryr sig?

Oj vad sur du blev, du såg inget roligt i det jag skrev överhuvudtaget? Om det inte spelar någon roll vad andra tycker och tänker, varför denna aggressiva respons till det jag tycker och tänker?

Läs detta inlägg jag skrev för en stund sedan, vill du vara mer "seriös" svara på det.