Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan, maj 2013

Om inte polisen redogör i FUP hur dom tänkte (eller om dom tänkte) så är det ju SJÄLVKLART något lurt Dom tog nog in KJ för att han var en mer lämplig syndabock än MB som dom dessutom är polare med..."vänskapskorruption"

Thomas Olsson har säkerligen fullt upp med andra ärenden och kommer definitivt inte att besöka KJ vilket du skulle inse om du hade den minsta koll och inte satt och fantiserade fritt.
Thomas Olsson har redan gett in sin räkning till hovrätten. Tror du att han på sin fritid betalar en flygbiljett och slösar bort en hel arbetsdag på att besöka häktet i Luleå

Nu skojar du igen. Han är ju fortfarande häktad och du har inte lyckats dra någon som helst slutsats av den omständigheten?

OK. Så den utskurna mattbiten har beteckning S089, medan resten av samma matta fick beteckningen G038. Är det rätt uppfattat? Tyckte det var väldigt virrigt i fup.

Ja, det är rätt uppfattat.

Kvitton på köpta varor samt för taxiresan från restaurangen kan andra ha ordnat åt honom, dessa kvitton är ju inte personligt utställda på Berg ..

Ja, det håller jag inte för uteslutet ..

Thomas Olsson är nog på det klara med att KJ är skyldig. Men TO vill få det till dråp. Varför skulle han annars tala så mycket om dråp i sin slutplädering? Som jag uppfattade den, lade TO allt krut på att, om möjligt, få ett lägre fängelsestraff för KJ. Det tror jag också han kommer att få.

Din sista mening uttrycker en stor del av problemet tror jag (oavsett verklig eller inbillad hjärnstorlek) när vi i krimitrådarna ska sitta och gissa vad som kan ha hänt och utifrån det bilda oss en personlig uppfattning om vem som kan vara skyldig. Jag läser just nu om "Thinking fast and slow" av Daniel Kahnemann; en guldgruva för att lära sig förstå svagheter och brister i både sitt eget och andras tänkande. Ett av de problem han tar upp är vår vilja att alltid vilja konstruera sammanhängande berättelser som förklaringar till saker och att vi har har en mycket stark tendens att köpa en berättelse som känns logiskt övertygande, även om bevisen för den i själva verket inte alls är särskilt starka. De kan t.o.m. vara obefintliga. Det visar sig också att enkla algoritmer på många områden överträffar experters gissningar när de lägger sina pannor i djupa veck och verkligen försöker ta med alla faktorer. Helt enkelt för att vi överskattar tillförlitligheten i våra egna gissningar och analyser.

Jag försöker jobba åt ett annat håll när jag deltar i krim- och försvunnatrådar. Det är inte så roligt i sig, men det blir intressant (och i regel produktivt) därför att det ofta blir så på tvärs mot vad många sitter och spekulerar i. Om en man med alkohol i kroppen försvunnit en sen kväll/natt med ett vattendrag i närheten och inte kommer till rätta inom 24-48 timmar så utgår jag t ex från att han har trillat i och drunknat. Algortimen lyder alltså: Berusning+Närhet till vattendrag+Försvunnen>24h= Död genom drunkning. Vi har åtminstone haft en 7-8 såna fall på tre år här nu som jag följt och jag har haft rätt i samtliga. Observera att det då inte handlar om något skarpsinnigt eller djupt tänkande från min sida; jag har bara plockat fram en enkel algoritm som verkar rimlig och går på den. Det kommer att ge mig rätt i överlägset fler fall än de alternativteoretiker som sitter och spekulerar i att folk rymt med flygplan, blivit bortrövade av svarttaxiförare eller sexualförbrytare eller sitter och myser hos nån älskarinna. Men naturligtvis kommer jag att missa de där få procenten där det faktiskt är något annat (Om det inte finns något som pekar starkt åt ett annat håll - försvinner en känd gangster efter en festkväll är det t ex förmodligen rimligare att gissa på bortrövande och mord) och där alternativteoretikern kan triumfera och glömma att hen haft fel i de andra 49 eller 99 fallen av 50/100.

I Vatchareeyafallet tippade jag först på ett möjligt frivilligt försvinnande (hon hade trots allt varit borta förut) eller ett självmord/olycka där hon hamnat i älven (I avsaknad av andra ledtrådar är det ALLTID mer rimligt att gissa på det än på mord). Där hade jag den gången fel. I samband med fynden visste jag inte mer än andra, men jag visste ändå detta:

- Manlig bekant med någon typ av relation till offret
- Ingen har sett offret och offret har inte heller gett några livstecken ifrån sig efter att hon ska ha lämnat denne bekanting.

Detta räcker mer än väl för att med "algoritmmetoden" göra en gissning om gärningsman som säkert har en träffprocent på 90 eller mer. Det räcker förstås inte för att döma någon, men all erfarenhet säger att det är så här det förhåller sig. De flesta kvinnor som mördas faller offer för närstående gärningsmän och när någon dessutom försökt gömma kroppen blir det ännu mer troligt att det är någon som känner offret. Jag behövde inte ta ställning till om det snack som gick om Kristoffers "underlighet" var riktigt eller inte.

När vi sen en vecka senare fick reda på blodfynden kunde jag lägga till en komponent till: Teknisk bevisning knyter den misstänkte till den döda kroppen. Nu kommer vi upp i säkert över 95% utan att veta mer.

När FUP så blev tillgänglig kunde ytterligare data fogas till bilden. Vi fick nu slutligt bekräftat att den bild av den åtalade som cirkulerat stämmer i det mesta väsentliga. Trots allt prat om motsatsen och hans förmenta lugnhet så har vi också information om våldsincidenter och hot om våld mot kvinnor. Vi har en kaotisk och märklig hantering av den döda kroppen (gropen/gula huset) som stämmer väl in på en gärningsman med ett "udda" och delvis kaotiskt psyke. Vi har en del ytterligare tekniska fynd med visst bevisvärde. Vi har svårförklarliga beteenden (exvis att han aldrig försökte ringa den försvunna, men ljög för sina kompisar och t.o.m. låtsades ringa) från den misstänkte och vi har märkliga "felsägningar" med "gissningen" om att blodet fanns i bagageluckan som den mest framträdande.

Inget av det här ger förstås minsta lilla skäl att ens fundera på att frångå algoritmen. Det enda argument som finns för det är det faktum att det existerar en annan "närstående" manlig person som skulle kunna tänkas ha motiv också efter sin stormiga relation med offret. Och här kommer misstaget jag menar att du och flera andra gör. Ni tittar på annan information och får känslan av att det blir en mer logiskt sammanhängande (och för vissa också helt uppenbart mer känslomässigt tillfredsställande) historia om man antar att denne andre man är skyldig istället. Och så bortser ni från den bevisning som faktiskt pekar mot den person som enligt en enkel sannolikhetsbedömning är den skyldige. Och inte bara bortser: Ni konstruerar alternativa förklaringar: Alibin är falska, kroppsdelar har lagts ut i terrängen på en viss plats för att det "ska se ut" som en person med vissa psykiska problem har begått gärningen, blod har på något mystiskt vis planterats in i en bagagelucka. Bortsett från att dessa hypoteser i sig själva är osannolika eller mycket osannolika (vilket ni säkert förstår), så stöds de inte heller av minsta lilla bevis eller indikation i utredningen. Det enda ni kan tillgripa är det hypotetiska resonemanget att det "kanske" hade hittats något vid husrannsakan hos er misstänkte. Även om det påståendet är teoretiskt korrekt så är det ändå en tankefälla, för det ökar inte på minsta vis sannolikheten för er alternativhypotes. Ändå är det uppenbart att när ni "räknar" mentalt på detta så använder ni denna uteblivna husrannsakan som en pluspost i er egen sannolikhetskalkyl.

Visst finns det mycket som inte "går ihop" i denna utredning. Det finns flera väsentliga frågor som är obesvarade och luckor som är plågsamma att tänka på, inte minst för de anhöriga till Vatchareeya som inte har någon visshet om vad som egentligen hände. MEN: Dessa luckor fylls inte igen bättre av att man konstrurerar en alternativ historia som känns mer tilltalande. Luckorna är inte mindre för det. Bevisning, logik och enkla sannolikhetsresonemang pekar fortfarande mot en person: Kristoffer Johansson. Jag tror att man helt enkelt får stänga av sin inre historieberättare och acceptera att det är så det ser ut. Och hoppas för de anhörigas skull att Kristoffer om en tid kommer att vilja berätta åtminstone en del om vad som egentligen hände den där kvällen. Även om jag är rädd att det aldrig kommer att bli så.

Det är väl iofs vanligt att advokaten trots att klientens oskuld hävdas ändå argumenterar för en lägre brottsrubricering eller mildare straffmätning om rätten ändå finner klienten skyldig. Med tanke på att även de bästa advokaterna (enligt Smålandtintin) inte får fler än 10% av sina klienter frikända, så verkar ju detta i högsta grad rimligt.

Jag tror att det kan vara så att Thomas Olsson utifrån sitt synsätt (säkerligen färgat av hans yrkesroll) har en äkta övertygelse om att det finns för många frågetecken för att fälla för något mer än griftefrid eller möjligen dråp. Självklart förstår han att i princip allt som finns i fallet talar för att det är hans klient som gjorde det och jag tror inte ett ögonblick att han misstänker "älskaren" för att vara skyldig på riktigt. Han är advokat, inte konspirationstomte.

Thomas Olssons största problem i målet har inte varit att göra Kristoffer Johansson nöjd med framträdandet i rätten och att säga "de rätta sakerna" om brister i utredningen och andra hypotetiska gärningsmän utan att faktiskt åstadkomma en förbttrad situation för Kristoffer utifrån att domstolen skulle komma att anse att utredningen trots allt var tillräcklig. Det är uteslutet att Kristoffer Johansson endast skulle kunna dömas för brott mot griftefriden om han inte lämnade en rimlig förklaring till förloppet. Det är faktiskt lika uteslutet med en den lägre rubriceringen dråp om det helt saknas redovisning av några förmildrande uppgifter. Även i den här delen hade Thomas Olsson behövt hjälp av sin klient. Kristoffer Johansson har således bakbundit sin advokat som inte på ett helhjärtat sätt kunnat peka på ett tredje alternativ till att fria eller fälla för mord. Det är självfallet inget unikt just i detta fall . Jag är övertygad om att Thomas Olsson har förklarat för Christoffer att upplägget med MB som mördare kan bara bära eller brista och om det brister så återstår endast mord och ett längre fängelsestraff.

Här kommer till en märklighet i rättegångar och advokaters arbete. Å det ena förneka att klienten begått brottet över huvud taget för att i andra hand erkänna dråp? Jaha. Om det blir dråp mot klientens nekande jämfört med mord mot klientens nekande är det ju samma brott som klienten då hypotetiskt begått?