Citat:
Ursprungligen postat av
magicjoe
Behöver människan en mening med livet? Idén om en mening - en djupare innebörd - av livet i sig är smått besynnerlig; Något så starkt som en skapare, och jag är helt övertygad om att en sådan finns, av vår oerhört komplexa tanke- och idévärld, eller illusionen som kallas verkligheten, är antagligen intelligent överlägsen gentemot människan. Varför skulle något så pass intelligent ha nytta av oss underlägsna människor? En skapare med makt stark nog att skapa mänskligheten är stark nog att förutspå människans handlingar, alltså är teorin om att livet är ett experiment enbart befängd.
Det finns ingen mening med livet, det är åtminstone vad jag tror. Anledning till att liv över huvud taget existerar är för att en verklighet utan innehåll hade varit helt skapad i onödan. Att liv, eller åtminstone medvetande, de facto existerar innebär inte per automatik att det finns en mening med allt. Liv finns för att fylla ett tomrum i verkligheten. Teorier om mening med livet är onödiga och förkastliga i min mening. Allt behöver inte ha en mening. Faktum är att det är människan själv som har skapat begreppet mening. Det komplexa medvetande som står över oss meningslösa människor behöver inte heller ha någon mening. Vem vet, kanske även detta oerhört komplexa medvetande bara finns där för att fylla ett tomrum som brist på medvetande i världen hade inneburit?
Inlägget må vara luddigt men klockan är väldigt mycket så jag får skylla på det.
Bra skrivet! Tänker i samma banor. Men det är väl ändå en rätt deprimerande tanke, att vi bara är ett djur likt vilket djur som helst, förutom att vi på något sätt genom evolutionen fått ett medvetande och intelligens likt inget annat som mål bara har att sprida sina gener vidare.
Nej, livet var bättre när man var en liten plutt och inte fattade någonting. Man bara satt i sandlådan och tyckte livet var härligt. När man började reflektera över vem man var och livet i allmänhet (runt 14) så förändrades allting. Det är bara ens biologiska drifter som gör att livet känns värt som sex, god mat och kärlek. Men alltid finns den där tanken på att vi är fan ingenting egentligen.
Religion är inte så dumt egentligen. Stänga in sig i något som inte alls behöver vara sant men vem bryr sig? Bara man tror på något, tror på att ens handlingar gör nytta och tro på sin speciella existens.