Raskortet dokumentär på SVT om att vara svart i Sverige

Du skriver att det tar tid att anpassa sig till ett nytt samhälle, vilket fullständigt misslyckas med att förklara varför även assimilerade och adopterade afrikaner känner sig diskriminerade.

Du konstaterar att rasism finns i alla samhällen och att diskriminering förekommer mot alla folkgrupper. Vidare menar du att den här debatten skapar ett "vi-och-dem-samhälle". Till att börja med vill jag säga att du har rätt i att rasism och diskriminering förekommer i hela världen. Rasism är ett globalt problem och det finns rötägg överallt. MEN, dokumentären (som jag tolkar den) syftar inte till att skuldbelägga eller till att kasta sten. Tvärtom bör den få folk att öppna sina ögon och sympatisera så att vi gemensamt kan göra Sverige till ett föredöme.

Du vill inte ha ett kontrollsamhälle (vem vill det?). Är det då inte extra viktigt att dokumentärer som denna belyser problem som finns i samhället så att folk har bästa möjliga underlag för att kunna fatta sympatiska, rättvisa och moraliska beslut?

Med din logik bör vi istället studera världens mest korrupta, rasistiska och minst fungerande länder, och försöka återskapa deras modell. Då skapar vi inte ett "vi-och-dem-samhälle" utan en "vi-och-dem-värld".

Löjligt hur vissa skriker att det är en massa propaganda, håller med om att tullhistorian och dejting problemet var onödigt och hade ingeting med rasism att göra. Men det togs upp många bra grejer iaf, tror det största problemet är att det ska finnas ett ord som våra föräldrar har lärt oss att bli upprörda över. När man blir upprörd som liten måste man bevisa att man itne tar skit och de trappas alltid upp. I de äldre åldrarna blir man förvirrad, ska man bli sur över ett ord? Skulle folk tro att jag inte respekterar mig själv ifall jag inte blir sur?

Det är ju mer hur folk reagerar runtom en som avgjorde min handling, oftast är det ju allt folk ögon lyser upp i spänning med en gapande käft i hopp om att jag gör något/säger något.

Jag tar inte illa upp ifall någon säger neger, i värsta fall kanske jag blir lite passiv-agressiv. Min första rasistiska händelse hamnade jag i ett slagsmål i ett käkhak över toakön då de inte trodde att jag hade sagt åt en tjej i kön att hålla min plats. En av de knuffa mig och sa att han skulle "dräpa dig din neger". Det sluta med att en av de slog ett slag då jag vägra ställa mig bakom de, jag svarade med att jag sänka en av de och det hela sluta med att en tjockjävel fick tag i min hals och ströp mig.

Dock så har jag inte upplevt någon större form av rasism än matincidenten, så det är väl kanske därför jag är som ajg är. Förstår dock inte alla som är så otroligt trångsyna på flashback, vet inte ens varför jag skrev detta.

Det tar tid i det att Sverige länge var ett etniskt homogent samhälle, ett samhälle där invandrare kom hit och jobbade, integrerade sig eller åkte hem igen. En stor del av befolkningen har vuxit upp i skolor där det enda utländska inslaget bestod av ett och annat adoptivbarn. Det är den här delen av befolkningen som står för samhällets fundament avseende kontakter, nätverk, förankring i organisationer och yrkesliv etc. Dessa personer har skapat sina nätverk utifrån sina förutsättningar, utfrån de människor de vuxit upp med - nästa generation kommer att skapa annorlunda strukturer utifrån sina förutsättningar.

Detta är en process. Detta tar tid. Som första generationens invandrare kan man inte räkna med att automatiskt bli till en integrerad av ett samhälle där andra bott och levat i generationer. Inte i något samhälle, någonstans på jorden. Sverige erbjöd heller aldrig detta. Sverige erbjöd en fristad och en bättre framtid.

... och att känna sig diskriminerad. Jo, visst. Men utan att förminska den rasism och diskriminering som existerar är vi många som genom livet befunnit oss i situationer där vi av olika anledningar blivit förfördelade.

Man kan använda dessa tillfällen som en källa till ständig bitterhet och i förlängningen vända det emot samhället i stort. Man kan utifrån reella och upplevda förhållanden kräva särlagstiftning och etnisk kvotering (som Sabuni vill). Man kan förfalla till retorik om vithetsnormer, vit vrede och ställa krav på upprättelse för slavhandeln (då man hävdar att denna till del ligger till grund för den diskriminering man själv upplever sig blivit utsatt för).

Som en av de medverkande, Kiwimba Sabuni uttrycker det:
http://www.dagensarena.se/opinion/afrosvenskarnas-riksforbund-gor-afrofobi-till-valfraga/

I det ligger också min kritik mot det här programmet. VAD är syftet. Är syftet att uppmärksamma att det finns rasism och diskriminering i vårt samhälle eller är syftet att knyta den rasism som finns till att svenskar inte lyckats bygga ett samhälle som i varje situation, alltid och genomgående klarar av att bemöta människor på ett sätta som aldrig ens kan upplevas som diskriminering.

Fyfan vad många det var som fortsätter att köra med "Neger, åk hem, blablabla".. Det här är människor som berättar om vad dom känner och vad dom har råkat ut för.
Det finns ingen jävla propaganda från vänsterns sida eller något annat skit, det är bara människor som berättar hur fan dom känner!

Jag brukar själv använda ordet neger, tycker det är töntigt att dom förbjuder Tintin, är invandringskritisk, m.m.
Men jag fattar inte vad det är som triggar er att vara så jävla hatiska?

Min uppfattning har varit att svenskar inte är så rasistiska, men jag har faktiskt börjat ändra den uppfattningen.. Det finns många som är jävligt rasistiska, och med rasistiska menar jag personer som hatar/kränker andra pga ursprung.

Jag har länge tänkt att jag ska rösta på Sverigedemokraterna i mitt första riksdagsval, men tror att jag kommer skippa det för att det finns en jävla massa folk inom SD som vräker ur sig hatisk skit när dom kan vara anonyma.
Sen är det faktiskt svårt att öppet säga att man är Sverigedemokrat för att folk tror att man är en av dessa som hatar.
Eller är jag fördomsfull nu? Ni som använder kränkningar höger till vänster, är ni Sverigedemokrater?

Om man tror att man blir bortvald på ett dejtingforum för att man är neger eller att man blir stoppad i tullen för att man är neger så är man ute och cyklar. Med den typen av inställning så blir alla motgångar någon annans problem.
Hela kulturvänster jobbar numer efer ras och kön istället för klass, således är alla negrer lika enligt den teorin och allt kan förklars enligt ras, hudfärg och kön.

Något utrymme för individer och personliga egenskaper finns inte, så vilka är då de verkliga rasisterna?


'

Dom bölar ut lite extra och strör på den icke-existerande rasismen i ett av världens mest toleranta länder. Ställ dig själv frågan när du senast beskådade ett rasistiskt inslag i samhället. När var det?

Nja. Kitwiba Sabuni är ordförande för Afrosvenskarnas riksförbund. Han har en politisk agenda (bland annat kvotering på etnisk grund, statistik där hänsyn tas till ras etc). Han berättelser får betraktas även ur det perspektivet.

http://www.dagensarena.se/opinion/afrosvenskarnas-riksforbund-gor-afrofobi-till-valfraga/

Vad är det som fått dig att ändra uppfattning? Har du själv fått uppleva rasism, eller är det program som detta som övertalat sig om att rasismen är utbredd?

Det finns väl ändå värre människoöden än att ha svårigheter att få en dejt för att man är mörkhyad?

Förstår inte om berättelserna verkligen var så hemska eller om du simulerar?

Kanske har du blivit kulturmarxistiskt skolad i dina yngre dar att man skall tycka synd om negrer för att det är pk?


Dom är selektivt utvalda pga sin hudfärg för att göra en politisk poäng. Det finns gott om vita människor som blir värre behandlade men de kommer inte få plats i tv-rutan eftersom de inte gynnar den kulturmarxistiska agendan.

Riktigt bra dokumentär, blir rörd!

De flesta vita svenskar begår inte våldsamma hatbrott och kan därför lugnt friskriva sig från inblandning i afrofobifrågan, trots att de dagligen gynnas av den vita privilegiestrukturen.

Vilket försåtligt sätt att uttrycka sig på. Vad är en "vit privilegiestruktur" om inte vita människor som gynnar varandra?

Här säger man rakt ut att vita människor är rasister, om än inte den sorten som slår in skallen på icke-vita, men likafullt rasister.

Är det konstigt att det är lättare att vara av samma folk som värdfolket än att det inte är det? Sedan NÄR blev något så fundamentalt något konstigt?

Är det konstigt att svarta har en "svart privilegiekultur" i svarta länder, eller araber har "privilegier" i sina länder som andra folkslag inte har?

De kommer vill den vita delen av världen och KRÄVER att ingen ska märka att de är annorlunda, alla SKA älska och acceptera dem, och blodsband, vänskap och kontakter mellan vita människor sedan 1000 år tillbaka ska upplösas för att detta fullt naturliga är ett "privilegium" som är fel mot icke-vita människor?

Nej, det kan även ta tid för adopterade att assimileras in i ett samhälle där de ser annorlunda ut, i viss mån beter sig annorlunda och känner sig annorlunda.

Det är givetvis beklagligt men väldigt sällan är rasistiskt. Det är snarare vanlig diskriminering, som alla avvikande råkar ut för: tjocka, smala, rödhåriga, långa korta...jag du fattar.

Detta problem som de adopterade stöter på är givetvis bra att belysa, men som det ser ut i dag är fokuset alldeles för ensidigt riktat mot, att det bara är en grupp som diskriminerar och att det bara är en grupp som blir diskriminerade.

De adopterades kommer alltid känna att de har en dubbel identitet. De känner sig i många fall hemma, när de besöker sina ursprungsländer, för att alla ser ut som de gör, men samtidigt känner de sig som främlingar eftersom de inte talar samma språk, mm. Samma ambivalens känner de när de befinner sig i Sverige, för att de ser annorlunda ut, samtidigt som de talar samma språk mm. Vissa känner mer och andra mindre.

De som klarar sig bäst är de som kämpar på, och de som klarar sig sämst är de som tar på sig offerkoftan.


Problemet med dokumentären är att den är ett av många försök, att ensidigt peka ut, etniskt, vita svenskar, som rasister. Det andra problemet är att de flesta exemplen inte ens handlar om rasism, något som urvattnar begreppet. Ett tredje problem är att kasta ur sig såna allvarliga anklagelser till höger och vänster. Det leder till att offerkoftan åker på alldeles för lättvindigt och det skapar klyftor mellan de som anklagar och de som blir anklagade, om de som blir anklagade blir utpekade för att vara rasister p,g.a. såna banaliteter som tas upp i programmet.

Om man ska belysa diskriminering på bästa sändningstid så bör det handla om allvarlig diskriminering och inte banal diskriminering.
Exempel på allvarlig diskriminering:

• Att kalla en speciell grupp av kvinnor för horor, enbart för att de klär sig på ett i förövarens ögon utmanande sätt.

• Att hota och trakassera människor, med en viss hudfärg/etnicitet genom att hävda att de inte får vara på en viss allmän plats, för att det inte är deras område.

• Att systematiskt misshandla, råna och våldta, en viss grupp, enbart för att de har en annan hudfärg/etnicitet.

• Att systematiskt skrika hotfulla invektiv mot individer, bara för att de tillhör en annan etnicitet.

Dessa allvarliga diskrimineringar är jag tämligen säker på att etniska svenska råkar ut för i större utsträckning än vad afrikaner gör, även om det givetvis händer att också afrikaner drabbas av dem.

Därför är balansen katastrofal när det gäller att belysa diskriminering i dagens samhälle. De som tar upp den allvarliga diskrimineringen, som etniska svenskar råkar ut för, kallas till och med för rasister av den brölande twittervänstern. Tyvärr dominerar även vänstern på SVT. Därav den uppseendeväckande skeva belysningen, vilket bidrar till att afrikaner får rasism på hjärnan och känner att nästan bara de drabbas av diskriminering. Därav alla banala exempel, som endast väcker löje, då det finns så mycket värre diskriminering att belysa.

Ett annat mycket viktigt problem är det som Tinuviel belyser, som jag var inne på i mitt tidigare inlägg är kravet på positiv särbehandling, som de grupper som driver dessa frågor har på sin agenda. Då går vi mot det kontrollsamhälle, i kommunistisk riktning, som väldigt få skulle trivas i.


Nej, med min logik ska vi belysa allvarlig diskriminering och inte banal diskriminering. Vi ska belysa alla grupper som diskriminerar, och alla grupper som blir allvarligt diskriminerade. Då kan vi inte ägna ett så viktigt utrymme åt banal diskriminering, som dokumentären gör.

Att man inte hittar fler allvarliga exempel och därför blir tvungna att fylla ut programmet med banala exempel, tyder på att problemen kanske inte är så stora, att de behöver belysas på bästa sändningstid, samtidigt som en våg av likartade kampanjer sköljer över oss.

Det är du som är hatisk, din nolla. Du hatar så uppenbart svenskar. Det som visas i dokumentären är personer med utländsk bakgrund som med överdriven sensibilitet klagar över bagateller. "Buhu, jag kan inte dejta svenska män eftersom de är så hemska rasister."

Samtidigt som svenska flickor dagligen hör "svennehora" ropas efter sig, svenska ungdomar som blir rånade under vad som måste betecknas som etniskt motiverade former. Svenska kvinnor som våldtagits och mördats av dina älsklingsobjekt från ociviliserade länder.

Men sådana händelser är naturligtvis betydelselösa i jämförelse med den fruktansvärda rasism som vi svenskar ger uttryck för enligt "dokumentären"? När svenskar drabbas av verkligt rashat, så skall det på sedvanligt manér osynliggöras.

Vilket trams...

Är det inte på tiden att ni s.k. anti-rasister skaffar er någon form av verklighetsförankrad uppfattning om sakernas tillstånd? Ni gnäller som barnungar över småsaker, och blundar för den verkliga rasism som riktas mot svenskar.

Far du åt h-vete.