Nu är jag visserligen ingen hen-förespråkare, snarare tvärtom, men jag kan ändå svara: Det ska ha samma form för subjekt och objekt. Det är precis samma som gäller för "den". När det gäller genitiv så är ju ett tillagt "-s" helt uppenbart.
Tack för svaret.
Att ordet den är likadant i objektsform beror på att det ordet vanligtvis betecknar saker och inte personer. Det är en allmänt gällande regel i indoeuropeiska språk sedan urminnes tider att nominativen och ackusativen i neutrum är identiska. Ordet hen ska ju enbart beteckna personer, maskulinum eller femininum, så det är ju helt galet att kopiera neutrummönstret. Osmakligt tycker jag. Inga personbetecknande pronomen i vårt språk har identisk subjekts- och objektsform. Dessutom, borde det inte isåfall även heta hess i genitiv, i analogi med dess? Uppenbarligen är det inga språkgenier som populariserat detta hemska pronomen. (Inga genuspolitiska genier heller.) Hoppas innerligt att detta vidriga ord inte får uppleva 20-talet.
Att ordet den är likadant i objektsform beror på att det ordet vanligtvis betecknar saker och inte personer. Det är en allmänt gällande regel i indoeuropeiska språk sedan urminnes tider att nominativen och ackusativen i neutrum är identiska. Ordet hen ska ju enbart beteckna personer, maskulinum eller femininum, så det är ju helt galet att kopiera neutrummönstret. Osmakligt tycker jag. Inga personbetecknande pronomen i vårt språk har identisk subjekts- och objektsform. Dessutom, borde det inte isåfall även heta hess i genitiv, i analogi med dess? Uppenbarligen är det inga språkgenier som populariserat detta hemska pronomen. (Inga genuspolitiska genier heller.) Hoppas innerligt att detta vidriga ord inte får uppleva 20-talet.
Man kan se detta ur två perspektiv:
1. Den som ivrigt kämpar för att [med explicita eller implicita politiska (läs feministiska) förtecken] markera. De har inte tänkt så långt som till "regler". De nöjer sig med ordet.
2. Den språkvetenskapliga som försöker placera ordet i ett regelsystem.
När det gäller det senare har ju Språkrådet gett sin syn på saken:
Att ordet den är likadant i objektsform beror på att det ordet vanligtvis betecknar saker och inte personer. Det är en allmänt gällande regel i indoeuropeiska språk sedan urminnes tider att nominativen och ackusativen i neutrum är identiska. Ordet hen ska ju enbart beteckna personer, maskulinum eller femininum, så det är ju helt galet att kopiera neutrummönstret. Osmakligt tycker jag. Inga personbetecknande pronomen i vårt språk har identisk subjekts- och objektsform. Dessutom, borde det inte isåfall även heta hess i genitiv, i analogi med dess? Uppenbarligen är det inga språkgenier som populariserat detta hemska pronomen. (Inga genuspolitiska genier heller.) Hoppas innerligt att detta vidriga ord inte får uppleva 20-talet.
Detta har slagit mig också. Även om man bortser från att det känns som att få en spik inslagen i ögat var gång man stöter på ordet i skrift, så ser det påbjudna infantila böjningsmönstret hen, hen, hens ut som pidgin- alternativt barnspråk. En trubbig, rostig spik som genomborrar hornhinnan med en vridande rörelse.
När det gäller det senare har ju Språkrådet gett sin syn på saken:
När man betraktar "Språkrådets" spretiga och inkonsekventa tyckande i olika språkfrågor får man dock inte intrycket av några bakomliggande enhetliga, sammanhållande principer. Snarare tycks det vara fritt fram för rådets medlemmars personliga nycker. I så motto är Språkrådet inte mer auktoritativ än gemene weblogg. Tyvärr, kanske.
När man betraktar "Språkrådets" spretiga och inkonsekventa tyckande i olika språkfrågor får man dock inte intrycket av några bakomliggande enhetliga, sammanhållande principer. Snarare tycks det vara fritt fram för rådets medlemmars personliga nycker. I så motto är Språkrådet inte mer auktoritativ än gemene weblogg. Tyvärr, kanske.
Det håller jag med dig om, men det kan ju ändå vara av vikt att se att de uttalat sig i frågan.
Hade inte detta varit ett språkforum och hade inte skribenten varit postscorad på 1000+ så hade jag inte påpekat »i så måtto«. Jämför »måttfull« etc.
Mitt motto är måttlighet, i så måtto att jag håller igen.
På tal om måttfullhet:
Ett ord till min kära dotter, om jag hade någon: Försiktighet min dotter, det är mitt enda råd. Då får du ingen dotter som behöver några råd.
"Hen" är för övrigt hopplöst "måttlöst". Jag drar mig till minnes min salige fader som lämnade in för styvt 20 år sedan. Han slapp "hen"-rörelsen. Han hade ett lite omständligare sätt att med ett stänk av ironi benämna könsobekanta personer: Han/Hon/Den/Det.
__________________
Senast redigerad av HerrGickhan 2014-03-25 kl. 18:29.
Jag tycker att om man vill bli kallad hen, och ha det på sitt ID och whatever, då ska inte läkare hållas ansvariga när man ger fel medicin. Säg t.ex att jag kallar mig själv "hen" och jag får hjärtattack. Och jag då åker till sjukhuset, och doktorerna ger mig medicin för en kvinna trots att jag är man. Och säg att jag dör som konsekvens av det.
Om jag valde att kalla mig själv hen, så ska isåfall inte läkarna hållas ansvariga för att dom gav fel medicin. Och om jag överlever så ska jag fan inte få klaga.
Jag tycker att om man vill bli kallad hen, och ha det på sitt ID och whatever, då ska inte läkare hållas ansvariga när man ger fel medicin. Säg t.ex att jag kallar mig själv "hen" och jag får hjärtattack. Och jag då åker till sjukhuset, och doktorerna ger mig medicin för en kvinna trots att jag är man. Och säg att jag dör som konsekvens av det.
Om jag valde att kalla mig själv hen, så ska isåfall inte läkarna hållas ansvariga för att dom gav fel medicin. Och om jag överlever så ska jag fan inte få klaga.
Du har nog missuppfattat det här. "Hen" är tredje person således ska det inte ersätta vare sig "jag/mig" eller "du/dig".
