Vilket är det värsta jobb du haft?

Det måste ha varit när jag praktiserade på en bowlinghall i 8:an eller vad det var. Jag fick göra allt skitjobb som ägaren inte ville göra själv - bland annat isolera där bakom maskinerna utan skyddshandskar. De maskinerna är ju rätt farliga (mängder av kugghjul och rörliga delar som man kunde fastna i), och isoleringen kliade rätt gött på händerna och armarna.

En annan gång fick jag gå och panta de tre-fyra sopsäckarna med pant som hade stått och jäst i en skrubb i månader. Så jag fick alltså kånka iväg med en sopsäck åt gången till matbutiken som låg ca 5 minuter bort, sedan tillbaka och upprepa proceduren . Jag fick 10 kronor för besväret.

Välkommen till arbetslivet.
Dock lyx att sluta kl 14 på fredagar. Långhelg ju.


Montör är nog det tråkigaste jobbet jag haft.

Lyx och lyx. Beror väl på hur man ser det.
Hade arbetsplatsen och jobbet i sig varit bättre så hade man nog uppskattat de extra lediga timmarna mer.

Jag tycker postens jobb ser soft ut, eller iallafall dom som kör ut posten med postbil. Tror jag skulle gilla det jobbet åka runt på landet och dela ut post

På alla andra och liknande jobb så får man inte sluta tidigt. Var glad över att du fick gå från helvetet 3 timmar tidigare på fredagar. Hade gärna velat få långhelg fast jag skulle få några hundra i mindre lön den dagen.

Men det va ju timmar som man fick jobba in under veckan. Alltså man jobbade när man egentligen skulle ha rast. Det va inget man själv valde, utan det va så företaget fungerade. Kortare och färre raster, men tidigare arbetstider på fredagar.

I vilket fall så suger industrijobb. Skulle aldrig gå tillbaka till något monotont arbete som man bara sliter ut sig på, samt riskerar att skada sig allvarligt.

Nu vet jag inte hur posten exat har det utom att dom typ är branschens dåligaste betalda.
Men bud i allmänt är = Tungt och helt sjukt stressigt. ALLA hatar dig. Chefen och trafikledning gnäller för att du inte klarar av omöjliga tidspassningar. Kunderna gnäller av samma anledning och tror att du är deras slav. Bär dit, lägg det där, det ska dit bort osv Poliser och parkeringsvakter jagar dig överallt. Övertid varje dag tillsammans med NOLL rast. 7-17 varje dag nonstop!
Ska du klara av yrket måste du visa var skåpet ska stå annars kommer alla bara utnyttja dig och köra slut på dig. Vilket inte är så lätt som en spinkig 20åring som äntligen fått ett jobb och inte vågar säga nått. Han trodde det var ett var ett glider jobb stackarn.

Mitt första möte med arbetslivet var en praktik på ett äldreboende som sett sina sista dagar (hoppades jag. Men så är inte fallet enligt senare rapporter).

Jag pryade på ett boende där de var så sjuka att de inte visste vad de gjorde. De sket ner sig och kletade in sig med avföringen. Skällde och bråkade med varandra då de bara fick sitta och stirra på varandra. Lades på stålbårar och kördes in i duschrum såsom om de var lik.

Och fyfan vad det luktade!
Jag klarade tre dagar och sedan kom jag inte dit mer.

Hade jag varit äldre så hade jag skickat dit någon som stoppat misshandeln.

Jag ska ta livet av mig innan jag blir för tokig.
Fast den gränsen har jag kanske redan passerat
Om inte, så hoppas jag att medicinsk marijuana blir lagligt.

Bygget.

Jag vet själv att telefonförsäljning och restaurang kan vara tufft... Men bygget, mina damer och herrar, där har vi vinnaren. Skummade igenom tråden och läste om bl.a. en anläggningsarbetares hårda dagar. Testa på det ska ni få se på vad lidande och smärta i tusen år i avgrunden innebär. Ständigt trött, ont och uppgiven. Folk som bestämmer över dig, till och med dina egna kollegor, är alltid skitförbannade - på dig. Jobben är monotona och hjärndöda. Man måste hela tiden kånka runt på tung utrustning och tunga arbetskläder, hjälm, stövlar... Bära, gräva, slå, slita, stå böjd och lutad framåt och bakåt, vinglandes på en stege.

Smutsig och kall naken betongmiljö, alltid lite kyligt, även om somrarna. Ingen städar. Rasterna är korta, och en slafsig matlåda med överkokt pasta glufsas snabbt ner, blandat med kaffe svart som natten och beskt som döden.

Ångesten. Resorna till och från jobbet, tidiga morgnar så in i satan. Den där grusiga, bortdomnade trötthetskänslan man får i ögonen efter ett svettigt dagspass. Man slumrar till lite på en kvav buss, kroppen ömmar. Eftermiddagarna försvinner framför TV:ns brus. Snart är det ju dags att åka tillbaka till Gropen igen. Likgiltigheten. Så kommer lönen varje månad. Den är måhända en av de få och försvinnande ljusglimtarna, tillsammans med den där bortsovda lördagen och bakfulla söndagen varje vecka. Man frågar sig ständigt - är det verkligen värt det?

Utbildning är svaret på problemen. Stanna inte kvar i skiten, ta er loss. För helvete.