Livet har slutat ge!

Tja, ska göra en lång historia kort. Varit nykter och drogfri i över 4 månader. Har kommit i sådana jävla svackor att jag börjat med prozac. Började meditera, tänka positivt samt ingått i behandling. Skapade en identitet utifrån drogerna, tiden gick och det började blåsa rätt rejält. Både familj och jag blev hotad. Stack från stan. Har grov ångest över handlingar man utfört. Familjen som tagit skada. Socialfobin har blivit extrem. Känner inte igen mig själv, kan rodna bara någon kollar på mig. Kraven ökar, ska hålla mig från alla gamla vänner, på besök i stan med polis vid sidan. Har fan ingen ro eller lust att leva. Så jävla trött att livet bara tar och tar. Känts som en dålig film hela mitt liv. Så satans less! Kan inte sticka har skulder över öronen, jagad. Hemlös, fast med kontraktsvård. Det går bra någon enstaka dag, sen fallerar allt ihop och i denna stress ska jag prestera. Känner mig som en krigsskadad-psykopat.
Vill bara bli hjälpt.

Här får du inte hjälpen du behöver. Kontakta vården.

Kan inte tänka mig vilket helvette, men, försök med enkel kbt.
Tänk: dör jag dör jag, blir jag misshandlad så blir jag misshandlad, vad ska hända, jag är starkare än så.
Välkomna alla rädslor, tänk det värsta som kan hända är att jag dör, och då slipper jag all skit.


Jag lovar dig, dina problem kommer kännas så mycket lättare.
Socialfobin lyckas också med kbt, med möjligtvis en liten twist.
Det här är fakta:
Folk överallt, på gator och torg, kunde inte bry sig mindre om dig.( eller mig, eller någon annan)
Den du pratar med tänker mer på vad han säger och vad han vill framföra än hur du beter dig med, låt säga munnen, i en vanlig konversation.

Kämpa! Det är svårt, men det går.

Just dina tankar och nojor jag tänker på.
Det andra har jag tyvärr inget glasklart svar på.

Vilka droger gick du på? Jag håller själv på att försöka sluta och har så gjort i snart ett år. Jag är opiat och bensotorsk och varit i många år men som sagt, försöker som fan. Tar minst en, ett par dagars avtändning varje månad men nånstans efter 4-5 dagar så går det inte mer. Abstinensen blir för mycket.

Hoppas det löser sig för dig. Om du har varit ren i 4 månader så har du ett grymt försprång så släpp inte det övertaget du har över drogerna. Det kommer ta lång tid innan du fungerar igen, kanske ett år minst, men du har kommit en lång bit på vägen redan så släpp inte taget.

/undead

Vet av egen erfarenhet vilket rävgift detta är. Du behöver hjälp med avgiftning och behandling. Det är ytterst svårt att greja det själv. 12 års missbruk höll på att sluta i katastrof.
Ge dig själv en chans och sök hjälp.
Lycka till!

Du har tagit ett stort steg att lämna knarket och kriminaliteten. Det är många steg kvar det kan bara bli bätre och bättre men det kommer ta tid så ge inte upp och fortsätt med din behandling och meditation.

Ja du hade rätt där. Nånstans visste jag det iofs men förträngde och ville inte se att jag behövde hjälp. Nu har jag efter en OD ofrivilligt men i bakhuvudet också frivilligt fått tända av inneliggandes och är nu insatt på subutex.

Hur går det för dig ts? Håller du dig drogfri?


/Undead

Ur en olycka kan det komma något bra! Håll i och ge dig fan på att greja dig till ett drogfritt liv. Be hellre om hjälp än försök hitta egna lösningar, så kommer det gå bra. Lycka till!
Som sagt hur går det TS?

Jag vill inte vara fittig mot dig MEN, det låter inte alls som att du vill ha hjälp alls överhuvudtaget. Du vill bara att någon tar bort konsekvenserna av dina tidigare handlingar så att du kan gott bedöva dig igen och somna om...

Det är alltså min högst subjektiva uppfattning av vad du skrev.

Mitt råd till dig, det här kommer låta helt sjukt och vrickat, är att tänka dig livet som en lek... Livet är en lek... EN LEK!

Inget ovanligt, många går igenom detta. Hjärnan brukar vakna upp vid intervaller på 3 månader när suget känns så grovt att man funderar på om denna resa man valt, ens är möjlig överhuvudtaget. Det går över, kom ihåg det. Prova göra små förändringar i vardagen, unna dig något fint, ät något gott

Är fortfarande drogfri, sedan slutet av november 2013 det var då jag anlände till avgiftningen.
Min huvuddrog var benso och kokain blandat med alkohol.

Gått igenom mycket sedan dess. Däremot är jag fortfarande psykiskt instabil. Social fobin är nästan bortblåst.
Tror på mig själv och inser mer av livet. Däremot mår jag fortfarande riktigt psykiskt dåligt.

Börjar ifrågasätta vad folk är glada över, vad är det jag själv vill?
Har tagit mig till alla mål jag satt upp, blir aldrig nöjd.
Analyserar allt, finner mig inte i nuet jagar alltid något annat.
Har fått tid på psykiatrin, tog 4 månader( sjukt hur de prioriterar... )
Skall gå utredning för ADHD och dylikt.
Skulle viljat skriva "håll ut, det löser sig. Det blir bättre!"
Japp det blir bättre utåt sätt men inne i själen är jag rutten. Äter upp mig sakta innifrån... Tar dag för dag.
Blir inte lockad av återfall, redan varit och simmat i droger. Går mest och tänker på när jag ska få svar. Ung i kroppen, men känner mig som en bitter livstrött 70åring utan kvinna.