La Bamba - Filip & Fredrik

Haha, jag har taggat hela veckan för det här och så glömde jag bort programmet igår kväll!! Å andra sidan sov jag istället så det var ett helt okej misstag. Det får bli att se till frukosten.

Är det nån mer än jag som tycker att Filip betedde sig helt annorlunda än i tidigare program? Och då menar jag alltså även då han inte lekte pastor. Han kändes dryg, självgod och allmänt oskön. Fredrik däremot var precis lika mysig som vanligt.

Filip är dryg, självgod och allmänst oskön

Lätta svaret.

Jag är framförallt podcastlyssnare och jag får säga att jag är väldigt nöjd med första avsnittet iallafall.

Ja jag håller med. Därför var det väldigt roligt när han Fredrik ägde honom i den där blues-diskussionen.

Nu har jag sett det. Ja det är tydligt att de, liksom i podcasten, är mer "gnabbiga" nu för tiden. Mycket handlar om att klaga på den andre, framför allt från Filips sida.

Hela scenen när de var fulla och skulle ut på fältet (bokstavligen) kändes oerhört scriptad och ganska löjlig, och jag förutsätter att talet inte bara hafsades ihop en stund innan predikan utan att idén om att dra in Alla är fotografer kommit till dem tidigare.

Hur som helst ett roligt program, jag kommer givetvis se resterande avsnitt också.

fantasilös serie men kan möjligen räddas av dom figurer dom möter under resans gång så vi får hoppas på så mycket utrymme för dessa som möjligt och så lite utrymme som möjligt med fredrik och filip själva.

Bra program som kommer att följas med glädje.

Både Filip och Fredrik framstår som betydligt mer äkta i sådana här sammanhang, även om det så klart är semi-skriptat. Framför allt Filip. Jämför med när han läser innantill i Breaking News eller hans framträdanden på div galor som känns onaturliga och fejkade, ibland får man till och med känslan av att han knappt vet innebörden av det han säger eftersom han lägger betoning på helt fel ord, m.m.

Fredrik funkar framför kameran nästan jämt (och blir dessutom bättre med åren), men Filip ska enbart vara ute "på fältet" tycker jag, även om han var ganska bra i ex Boston Tea Party och Ett Herrans Liv.

Jag är dock lite av en "fanboy", älskar deras podcast och tycker att det mesta de gjort är (mer eller mindre) bra. Det här programmet har potential att bli ett av de bättre.

nakenheten från Fredrik när Filip säger att han är ateist

De tillhör de frälstas klubb av inbördes beundran över F o F.

Spelar ingen roll hur mycket skit herrarna pressar ur sig dom vill bara ha mer. Som en sekt med sina två sektledare dom följer blint.

"Jag älskar blues" Och Fredriks hysteriska skratt som antydde att han känner igen den typen av hycklande alltför väl. Det är väl ingen som tror att de älskat kufarna de mött genom åren på det sätt de försökt framställa det som t.ex? Ganska vidriga människor som dock är socialt begåvade och ganska underhållande ibland.

Vilket är både sant och falskt. Att de som gillar F&F tillhör "de frälstas klubb" är naturligtvis sant, men det blir löjligt att prata om "inbördes beundran" när det är hundratusentals personer som ser deras program och ytterligare hundratusentals som gillar dem.

Det är med andra ord som all underhållning. De som gillar Louic CK tillhör också "de frälstas klubb för inbördes beundran", men det är meningslöst att prata om inbördes beundran eftersom det rör sig om många miljoner människor.

Däremot tror jag inte att det är speciellt många som följer dem blint. Själv har jag inte sett mer än enstaka inslag från studioprogrammen, eftersom jag inte tycker att det är speciellt bra program. Det senaste programmet jag varje avsnitt av var Får vi följa med? från 2012, dvs deras senaste program "från fältet". Och jag är knappast ensam om att göra det urvalet.