Citat:
Ursprungligen postat av
Operations
Greg Johnson har väl vettiga åsikter, låt Danzig tillhöra Tyskland om de nu absolut vill det osv. Det är också vettigt att inte ständigt vara besatt av eviga judar hit och dit och vad som är bäst för den judiska folkgruppen. Dock kan man fråga sig till vilken nation som Greg Johnson räknas? Är "vit nationalist" en etnicitet numera? Eller vilken etnisk grupp är Greg Johnson i första hand lojal till? Hans utgångspunkt för resonemanget verkar vara sådär lite amerikanskt identitetslös. För oss svenskar och nordbor är det lättare att fokusera på vad som bäst gynnar oss eftersom vi lyckligtvis har en tydligare egen identitet.
Jo, men samtidigt anser jag att "vit nationalism" kan vara både vettigt och bra. Det är nog en nödvändig överideologi. Någon form av "evolutionär rasnationalism" bör bli vägledande samhällsideologi och religion. Dessutom är många delar av den tidigare folkliga "identiteten" och "kulturen" lika döda eller döende som kristendomen.
Identitet, kultur och sånt är viktigt men det är rasens överlevnad och utveckling i ett lite större och längre perspektiv som är viktigast. En "egen tydlig identitet" kan t.o.m. under vissa omständigheter vara väldigt skadligt och en svaghet som de vita folkens fiender utnyttjar till fullo. Vi ser idag flera exempel på detta i bl.a. Östeuropa där många nationalister är mer fientliga mot sina vita grannfolk och minoriteter än mot judar och icke-vita. Etnisk nationalism och folk är väl trevligt men rasen måste alltid gå före. Jag anser även att imperialism inte nödvändigtvis behöver vara fel och att det under vissa omständigheter kan bli nödvändigt att köra över vita folk som ställer till besvär och på ett eller annat sätt sätter käppar i hjulet för den större rasliga överlevnadskampen. Det är jättekul att det finns några miljoner som pratar ett visst språk och har lite folkdanser och grejer, men i det större evolutionära överlevnadskampperspektivet så väger det ganska lätt.
Under andra världskriget fanns det ju hjältar som tänkte större och längre och därför valde att kämpa för nationalsocialismens seger istället för att kämpa för sina egna nationer. En del skulle väl idag fördöma dessa hjältar som "förrädare" eller förkastliga "vita nationalister" för att de var lojala mot den större raskampen mot judebolsjevismen istället för mot sina egna nationers korrupta, judemanipulerade, småborgerliga och liberaldemokratiska regeringar. Norrmän, danskar, fransmän, holländare, britter m.fl. som kämpade för nationalsocialismens seger var åtminstone i vissa avseenden "vita nationalister".