Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Efter att ha läst Lasse Wierup "Infiltratören" så förstår man hur hemligtjänsterna i sin olagliga verksamhet på alla nivåer trasslat in sig i varandra.

I december 1989 inkom ett tips från en anställd vid en vapenfirma
angående en revolver Smith & Wesson .357. Vapnet skulle vid tiden
för mordet ha ägts av polisman A, som sedan sålt det till en Ove M.
Vapnet var troligen en ombyggd 38:a med 2 1/2 tums pipa.

Samma ovanliga piplängd som de finska flickorna beskriver på Dekorimamannens vapen, som liksom Östling talade finska.

På något annat ställe i utredningen påstods här att just CGÖ i ett tidigare skede hade lämnat motsvarande uppgift som då lätt kunde sättas ihop med Ausonius, v.Birchan och mig.

I fredstid har de tydligen som sin främsta uppgift att agera skurkar och spioner för övnings skull tillsammans med polis och militär. Ola Tunander har gjort mycket bra påpekanden om detta i det PM jag råkat få som av någon anledning aldrig fick bli publicerat.

Man kan väl anta att Jörgen Almblad var en ledande mörkläggningsstrateg. När man såg honom
på TV med flackande blick trassla in sig i krystade bortförklaringar och som det skulle komma
fram senare lögner så blev ett bestående intryck att karln var retarderad.
Men hur kunde han i så fall senare nå de toppositioner som han gjorde?

Vi kan utgå ifrån att ryssarna och deras hemliga tjänster hade mycket god insyn på detta område. Det hade Hjalmar Mehr säkerligen sett till då han var djupt involverad i rivningsvågen, skövlingen säger en del, som pågick i Stockholm efter andra världskriget.

En ofta förbisedd MOP-koppling till Skandia är att Nils-Erik Åhmansson hamnade där sedan han kickats som RPS-chef i Ebbe Carlsson-affärens kölvatten.

Detta var den första bok om mordet jag hittade på Myrorna och läste i februari 2005. Den gav mig ett ärligt intryck av en väl sammanhållen personlighet hos VG. Tydligen hade vi umgåtts i samma kretsar. Långt senare då jag också träffat v.Birchan fick jag veta hur väl de kände varandra från tiden före mordet t o m. Synd att VG skulle bli så grundlurad i de frimurarkretsar både Näss och CIA använde sig av och slutligen tystad enligt hemliga sällskaps rituella manér.
En detalj jag upptäckte när jag nu ögnade igenom boken var att då polisen höll på att tracka VG hösten -87 hade kommit hem till honom och frågat efter Bergling! Återigen ser man hur Näss sjuka fantasier förföljer oss fullkomligt oskyldiga.

Jörgen Almblad var den åklagare som härdast drev PKK-spåret, jobbade nära Walter Kegö och Janne Barrling , även om de gick bakom ryggen på honom med läbbige Ebbe.

När poliserna längre ner i PU-hierarkin uttalar sig är det tveklöst Solveig Riberdahl som får bäst betyg av åklagarna. Även KG Svensson var respekterad trots Hans Holmers kanpanjer för att förlöjliga KGS.

GRU hade likaväl som CIA säkert fått alla uppgifter gratis från frimurarcentralen medan Fastighetsägarna och deras väktare kunde sälja till högstbjudande hos både NATO och KGB med gott samvete och fred som förevändning.

Ingen av dessa visste var de hade varandra då alla var tvungna att spela dubbelt på något sätt för att kunna ringa in Näss vilket uppenbarligen var Holmérs syfte då han låtsades följa PKK-spåret.

Almblad, ja. Han gjorde väl en krokig karriär, blev chef för Rikskrim och slutade hastigt där för att bli överåklagare hos RÅ. Åkte dit för rattfylla 2003. Han dog väl för nå´t tag sedan? Såg ett foto på honom från 2007, då såg han ut som Gandalf med kritvitt långt hår och dito skägg...