Citat:
Ursprungligen postat av
InTheFlesh
Tack för svar. Vet inte om jag skulle kalla mig spirituell, men det är ett ämne som jag har blivit mer insatt i på senare år iochmed yoga och meditation, samt "spirituella lärare" som Nisargadatta Maharaj, Ramana Maharshi och Mooji. Kan inte säga att jag blint köper allt de pratar om, och en del av mig är rädd för att underkasta mig ett trosystem pga undermedveten rädsla. Jag vill ha sanning och renhet, det strävar jag efter. Så tanken av att leva i en lögn skrämmer mig. Men dessa herrar har väckt något inom mig helt klart, och tycker det de pratar om är oerhört fascinerande och vackert. Så mitt intresse för psykedelika är enbart för att lära mig något och utvecklas som människa, och DPT verkar fascinerande i det avseendet.
Angående doseringen så har du helt klart en poäng med att börja med en hög dos. Det blir ingen förhandling då, utan du åker rakt ner i "kaninhålet". En annan del av mig är ju såklart ganska rädd för att börja med en så hög dos. Tänker arbeta mig till en heroisk dos så småningom är det tänkt. Men vill ha en känsla för substansen först, så tänker nog börja med 25-50mg första gången och sen arbeta mig upp.
Jag glömde bara av en sak också.
Du måste göra det i rätt setting. Allt ska helst kännas bra för stunden och du ska vara nöjd med livet.
Det ska inte vara på någon fest heller. Du ska helst vara själv när du tar det här första gången i och med 25-50mg. Ta 50mg då och du kommer få en relativt stark tripp. Sedan när du kommer upp i de höga doserna bör du dock alltid ha en sitter för det är inte säkert att du klarar av att gå så bra eller snabbt.
Min första runda med DPT blev lite såhär. Jag väntade tills det blev såpass mörkt och sent på natten för att få uppleva soluppgången under den starkaste fasen av afterglowen. Jag började med 50mg, och låg i sängen genom hela trippen och lyssnade på Pink Floyd för det mesta. Lyssnade lite på Shpongle och av divine moments of truth blev jag rädd av. Jag gillade inte hur han gör ett sånt ljud med halsen. Men jag såg mönster av rent ljus på mina badrummsväggar, och de såg ögonlockande vackra ut och det var mönster på golvet likt de i den här Alex Grey
http://gotopublicschool.com/wp-content/uploads/2009/10/MeditationAlexGrey.jpg
Tog 200mg på en gång 5 minuter senare när jag hade gått och lagt mig i sängen igen (för man blir helt dåsig, likt svamp. drömmigt) för att jag inte tyckte det var skönt att gå omkring eller röra sig mycket alls på det.
Anledningen till 200 var för att jag var så trippad så att jag var 100% på att DPTn pratade med mig och sa att "jag skulle ta alla tre på en gång om jag var du" när jag stod och tittade på linorna. Då tänkte fuck it och det var bland det bästa jag gjort i mitt liv. Jag fick min tredje egodöd på psykedeliska droger, och den känslan! OMG! Vissa börjar oroa sig över att dem dör, men det är inte obehagligt, det är som någon knäpper med tummen så är du över. Det är ett snabbt "shift" bara. Jag blev ett med hela universum när jag inte orkade kämpa för att hålla mig medvetande, så upplevde jag en obeskrivligt stark lättnad för jag var inte längre illusionen av en separerad individ, utan jag var helt totalt upplöst i universum. Jag var medvetande. Jag var allt bokstavligen talat, men jag var medvetande om hela mitt innehåll samtidigt. Sen blackar jag ur och vaknar nån timme senare och när jag öppnar ögonen så kan jag inte se annat än vågrörelser av ren energi, elektromagnetisk strålning. Våglängderna var i korrelation med frekvenserna, och just EMS har den egenskapen. Ju högre våglängder de fick desto lägre blev frekvensen. Efter en kort period när jag börjar komma ner och kunde medvetet registrera händelser så upptäckte jag att mindfucken man får av psykedelia är ett universalt språk som allting är uppbyggt av, till och med materia, och jag befann mig mitt i en kosmisk konversation där jag var sammanlänkad till universum genom min kemiska energi jag emmiterar och genom vågrörelser av energi genom huden, öronen och synen. Jag var samma som universum, och ett med allt.
Sen vaknade jag upp, rökte weed, blev medvetslös igen och trodde jag dog.
Mitt liv flashade förbi mina ögon och jag fick en näradöden-upplevelse-liknande upplevelse.
Det fick mig att omprioritera somliga av mina värderingar, och känslan jag fick när jag vaknade upp var extremt extremt skön. Allt för skönt. Till och med luften, och världen utstrålade bokstavligen talat runt dess starka färger och detaljerade texturer. Jag vandrade till ett högt berg och stod där med armarna i luften och njöt av hur luften strök min kind.
Ville bara dela med mig eftersom att det inte är en lek, det är en lärdom men samtidigt fruktansvärt underbart... Det brukar vara överväldigande intensivt, men resan är över kvickt så man klarar av det. Minns en liknande tripp på en överdos 25i-nbome där jag blev medvetslös inom 1 minut efter att jag tog 3mg med HPBCD, fast då varade egodöden i 10 timmar och jag började gråta av lycka bara för att få vara vid liv då med. Var skakis med gråten i halsen hela nästa dag och var kär i hela världen ett långt tag efter, och mycket av det jag upplevde var faktiskt överenstämmande med riktig vetenskap.
Lycka till med ditt själaseglande.
Hade det varit något annat hade jag inte brytt mig så mycket att jag skriver en så lång text.
Men this is serious business.
Tack för din tid, mvh.