Ska en fysiklaboration skrivas i aktiv eller passiv form?

Kompendiet på min skolas portal säger att aktiv form gör texten mer livlig och lättläst, men min gruppkamrat påstår att vi skulle skriva den i passiv form - så vad är egentligen mest "korrekt"?
Och är det verkligen så himla noga med såna här formaliteter?
Givetvis ska en laboration vara seriöst skriven utan trams och dylikt, men huvudsaken är väl ändå att texten är lättläst?
Måste man hålla på och skriva i "enbart" aktiv eller passiv form hela tiden?

Nej, nej och nej! Enbart passiv form i vetenskapliga rapporter och absolut inga vardagliga uttryck. Vidare är det väldigt viktigt att vara koncis; inget prat om irrelevanta saker och egna spekulationer måste vara klart och tydligt separerade från faktiska data och resultat. Det skall tydligt framgå vad som är subjektivt och vad som är objektivt.

Okej, men vad är det för fel med att använda aktiv form?
Jag tycker att aktiv form känns mer konkret och lättgreppat, passiv form har ofta en väldigt anonym ton och känns mer svårläslig.
Så här ser i alla fall de två första råden i mitt laborationshäfte ut:

*Använd första person (jag eller vi) för att beskriva vad du gjort, men använd det inte för ofta
*Använd aktiv form (vattnet strömmade genom röret). Det gör rapporten mer livlig.

Jag har också sett flera engelska rapporter som använder formuleringar i stil med "we found that...".
Så varför är det passiv form som gäller nu helt plötsligt?

Det borde inte vara något som helst hinder att växla mellan aktiv och passiv form så länge som det tydligt framgår vad som menas, och det är väl det som är huvudsaken?

Generellt sett så nej, första person skall ej användas. Det finns några undantag då det är _okej_, men ej rekomenderat, att använda, som tex när man beskriver exakt hur man själv har gjort en viss sak. Det andra undantaget, men som är ännu mindre rekomenderat, är när man skriver en egen åsikt eller slutsats om någonting. I båda dessa fall kan man dock skriva det passivt och överlag är det även de passiva formuleringarna som används.

Anledningen till detta är att en vetenskaplig rapport är syftad att vara helt objektiv och fri från subjektiva åsikter (skilj åsikter från hypoteser). Det viktiga i rapporten är de objektiva resultat man har kunnat härleda utifrån experiment som det är meningen att vem som helst skall kunna kopiera och sedan själv få ut samma resultat. Vidare är det de vetenskapliga fakta och resultat som skall stå i fokus och inte den/de personer som har utfört forskningen.

Men ja, det absolut viktigaste är att det på intet sätt går att missförstå vad som är era egna tankar/hypoteser/slutsatser, samt vad som är konkreta vetenskapliga fakta. Om ni väljer att använda första person så skall "jag" användas om endast en person utförde laborationen och "vi" om det var båda. Ni kan aldrig blanda "jag" och "vi", utan är ni flera som har deltagit någonstans men bara en av er har en viss hypotes så får ni båda skriva under på samma hypotes isf.

För övrigt tycker jag själv att passiv form är mer lättläst i den här typen av texter, för det ger enligt mig oftare än mer koncis text. Ju mer man blandar in aktiv form, desto mer överflödig information tenderar att tillkomma. Men jag förstår att ni kanske inte är så vana vid den typen av texter och därmed tycker att de känns byråkratiska och jobbiga. Du kan dock räkna med att om du kommer hålla på någonting över huvud taget med vetenskap i din framtid så kommer du att stöta på mängder av texter skrivna på detta sätt, så då är det självklart bättre att du börjar träna redan i dag.

En rapport inom vetenskapliga ämnen ska inte vara livlig. Den ska läsas av de som vill lära sig om det rapporten handlar om; den som läser kommer alltså finna det livligt "automatiskt." Sammanfattningen (abstract) är den enda biten man använder för att locka folk att läsa rapporten. Det gör man genom att kort beskriva vad man försökt undersöka, hur man gjort det och vilka resultat man fått.

Alright, det kan jag gå med på.

Jag har en annan fråga angående laborationsrapporter, förresten:
hur viktigt är det att storheter skrivs med kursiv stil?
Det verkar som om flera i min klass inte tycker att det är så noga med det, men jag tycker att det känns mycket mer lämpligt att skriva storheter som massa, tid osv som m och t, istället för m och t.

Njae, variabler skall skrivas kursivt, men inte storheter generellt, om inte storheten fungerar som en variabel. Enheter skall aldrig vara kursiva. Tänk även på att generellt så skall enbart SI-enheter, eller vissa enheter som har accepterats att användas tillsammans med SI-enheter, användas. I speciella sammanhang där det är vanligare att en icke-SI-enhet används, (tex barn, b, för träffyta i kärnfysikaliska sammanhang istället för kvadratmeter) så får sådana enheter användas men då måste de vid första stället de används i texten att definieras i SI-enheter. Tänk även på att pluralformer av enheter inte skall användas.

Lägg gärna upp din rapport här när du är färdig så kan vi läsa igenom.

Man ska skriva i passiv form. På en labbrapport är det dock inte så noga i min mening, men har man för avsikt att skriva något större (examensarbete t.ex.) så är det lika gärna att vänja sig.

Vill man göra det enkelt för sig i framtiden så skriver man i LaTeX istället för Word eller liknande. Det är det första steget för att göra en bra rapport, då det blir naturligt att göra rätt.

Jag tycker ärligt talat att LaTeX är lite överskattat. Visst, Word har sina problem som uppkommer ibland och som kan vara krångliga att lösa, men LaTeX är inte fritt från problem heller. En sak jag själv har haft väldigt mycket problem med i LaTeX är dispositionen; trots att jag följde de exempel och lösningar på mina problem så hade jag flera problem som jag inte lyckades lösa, som tex att bilder inte hamnade där jag ville.

Man kan alltid lösa detta på lite olika sätt t.ex. \newline men vad word inte kan hantera på ett vettigt sätt är referenser (både till referenslista och andra delar av dokumentet). Skriver man med mkt formler och hyffsat långa dokument så sparar man tid på att lära sig latex direkt. En sak med latex är att det ser otroligt mkt bättre ut än word, enligt mig, men på gymnasiet så behöver man inte bry sig om dessa saker.

Böcker i matematik/fysik som är "typsatta" med Word går knappt att läsa, de är så fula. Tar man sitt dokument på allvar använder man inte fånigheter som officepaket.

Sen det där med att bilder inte hamnar där man vill ha dem. Det beror ofta på att TeX vet bättre än du var du vill ha bilden. Tänk på att TeX gör en helhetsbedömning för att undvika för mycket tomrum på en sida och sånt. Ibland blir det fel ändå och då får man böka lite, men eftersom det är ett globalt problem så gör man naturligtvis det sist, vilket är precis vad TeX uppmuntrar till, till skillnad från leksaker som Word där man lockas att dra i saker. Dessutom hanterar TeX figurer så mycket bättre i och med att de tillåts vara externa filer. Har man gjort en labb kan man alltså

1. Lägga mätdata i data.dat
2. Behandla datat med script.mat i Matlab och skriva till figur.eps (.pdf)
3. Inkludera filen i sin .tex-fil.

Är man nu riktigt smart gör man en make-fil, så att om script.mat ändras genereras figurerna på nytt när dokumentet kompileras nästa gång. Har man källkod att ha med i sin rapport importerar man bara paketet listings. Dessutom kan man programmera figurerna direkt med TiKZ.

Det finns en träffande graf om hur bekvämt LaTeX är. Om ni inte tror på den, bläddra i den här boken.

Jo, det var bland annat \newline som jag försökte med. Frustrerad som jag var googlade jag i timmar och hittade diverse saker som skulle kunna lösa mitt problem, men som inte fungerade.

Vad är det exakt som är så fult i Word menar du? Jag skulle vilja påstå att jag kan tillverka identiska dokument i Word. Referenser har jag för övrigt själv aldrig haft problem med i Word, men jag har inte skrivit mer än några tiotal sidor som mest skulle jag tro.