Citat:
Ursprungligen postat av
Valar.Morghulis
Jag har nu funderat ett tag på SDs riksdagslista och spekulerat i hur det kan påverka opinionen. Det är väldigt svårt och säga hur väl insatta SDs väljare är i politikerna som representerar dem. Min gissning är att det är för få som är missnöjda med listan och tillräckligt många oinsatta för att status quo ska råda. Kanske tom att riksdagslistan kan komma att locka nya sympatisörer då de på listan är tämligen harmlösa (undantag Ekeroth) och SD kommer bli drabbade av mindre skandaler. I den bemärkelsen kan riksdagslistan vara ett genidrag. På kort sikt.
Däremot så är det något som oyto poängterade i en annan tråd, den bästa reklamen är den som går från mun till mun. Är de mest inbitna sympatisörerna missnöjda kommer reklamen bli sämre. På längre sikt kan det få en klar effekt i opinionen. SD behöver också starka karaktärer som Alfsson, Kasselstrand och Torssell. De kan inte heller komma med politiker som motståndarna (och vi själva) skrattar åt för att de är befängda, exempelvis Kronlid och Bieler (med sina toppplaceringar). Hade Kronlid och Bieler hamnat på ca plats 50 hade jag inte reagerat, men med topplaceringar, högre än Lång, Jomshof och Ekeroth så säger SD "Kronlid och Bieler är några av de bästa vi har", så är givetvis inte fallet. Speciellt med tanke på att Alfsson petades så faller all logik mellan stolarna. På lång sikt kan SDs riksdagslista vara förödande i opinonen och för partiets eventuella framgångar.
Det blir ett dött läge. Ska man som gräsrot straffa SD och vända de ryggen så de förstår att förändring behövs, eller ska man stanna kvar och slåss för förändringen likt Alfsson gör? Alfsson ska ha all heder åt hans reaktion på att bli petad. Stannar kvar och slåss för saken.
Jag ser personligen att SD hamnar runt 5 % i valet. En självrannsakan sker och de kommer tillbaka till valet 2018 med ett klart starkare lag. För kandidaterna finns där, de blir bara inte uppplockade pga nepotisma och rädsla för media. Ett klart demokratiproblem inom partiet. Ett parti ska våga utmana med de bästa de har. Inte ställa upp med nickedockor och ducka, i dagens läge är anfall bästa försvar.
Detta är hyperviktigt för SD i opinionen: Att den självgående, oavlönade gräsrotskampanjen på internet inte stannar av. SD har haft en
drömsits genom att äga nätet och ha tusentals flitiga sympatisörer som sprider statistik, länkar, vederlägger anti-SD propaganda genom miljontals tweets, poster, läsarkommentarer och diskussioner i sociala medier. Coca Cola, Ford, Samsung och Electronic Arts skulle
mörda för den PR-apparaten av word-of-mouth som SD haft till sitt förfogande.
Eller åtminstone betala miljontals dollar för den - faktum är att stora företag har
professionella postare för att sprida sitt budskap i sociala medier och på forum. Kan man få konsumenternas att bita på ett meme eller en viral kampanj är det guld värt. Kan man få ständigt fler vardagsmänniskor att sprida produktens förträfflighet på eget bevåg har man uppnått varje reklambyrås nirvana. I viss mån har väl Apple lyckats med detta.
Utan denna spontana
infrastruktur där Flashback, Avpixlat och Fria Tider är viktiga informationsnav så faller mycket av diskussioner vid fika- och köksbord bort, eftersom intressanta fakta ("visste du att alla överfallsvåldtäkter i Oslo...", "media berättar ju inte att åldringsrånen...", "i själva verket visade OECD:s rapport att...") då inte skulle vara kända.
Ett exempel på ett
internet meme som nu är så allmänt förekommande att
DN känner sig tvungna att gå i polemik med det är
"Ni journalister bor själva långt från den mångkultur ni propagerar för, era hycklare!" Detta undergrävande av medias trovärdighet är ovärderligt för medias hackkyckling SD - men det är verkligen inte "partiet" som lyckats få ut den alternativa verklighetsbeskrivningen. Det är det alla "vi" som kollektivt gjort.
Om nätaktivisterna på alla nivåer av kompetens och engagemang "bara" är några 10 000 spelar ingen roll - de når hundratusentals som i sin tur påverkar miljoners uppfattning.
Citat:
Ursprungligen postat av
Dreamstate
höll med dig i resten av din text. men den siffran är ren galenskap. inte en chans att de hamnar så lågt såvidare Åkesson inte råkar äta ett spädbarn på livetv.
Jag gissar också att vi inte talar om en minskning, troligare en stagnation och minskad tillväxtpotential i framtiden. Men att räkna in låga tvåsiffrigt ligger absolut inom räckhåll, även om man kanske inte "förtjänar" det, rent marknadsföringsmässigt eller principiellt folkrörelseidealistiskt.