Socialdarwinism, nationalism, etik

Hur ser ni nationalister på socialdarwinism på både ett personligt och politiskt plan? Hur långt är ni villiga att gå för att stärka Sverige?

Kommer det finnas ett socialpolitiskt skyddsnät för utslagna människor ?

Vi vet känner också alla till den stora kontrasten mellan hur föräldrar uppfostrar sina barn och hur vuxenlivet ser ut. Man lär sina barn att inte ljuga, stjäla, slåss osv. Men när man blir vuxen kan allt detta bli nödvändigt för överlevnad eller framgång.

Alla våra politiker når framgång genom att vara socialdarwinistiska. Likaså framgångsrika affärsmän. Någonsin mött en hederlig affärsman? Han kom säkert inte långt! Ja, listan kan göras lång över yrken där man måste ljuga, slåss eller stjäla till sig makt eller pengar eller position eller vad nu må vara.

Hur ska nationella föräldrar och skolor förhålla sig till detta faktum?

På ett personligt plan, hur hanterar ni socialdarwinism? Är det något ni "praktiserar" i dagliga livet?

På ett realpolitiskt plan, hur ska socialdarwinism hanteras? Är det önskvärt? eller tar ni en mer socialistisk ställning och tycker att alla, oavsett handikapp, ska ha en dräglig tillvaro?

Ska foster som visar upp missbildning aborteras, kan ju vara en fråga.

Hur ser ni på etik i ett större sammanhang? Ska människan vara fri från moral och få gå sin egen väg eller ska etik påtvingas befolkningen, och hur ser den etiken ut?

Enligt Din moral, vad är det högsta man ska uppnå som människa? Hur får man uppnå det? Vilka lagliga medel måste man använda.

I ditt styrelseskick du föreställer dig, vem får komma till tals? Den starke? Den rike? den populäre? Förklara lite om hur du tror att det kommer att fungera.

Hur föreställer ni er politisk kamp efter segern är vunnen. Ska militären få användas på civilbefolkningen för att förhindra kupp av AFA (exempel) eller ska befolkningen avväpnas eftersom de ändå inte kommer behöva vapen för att skydda sig mot Din snälla stat?

Min förra tråd om socialdarwinism kastades i brist på underlag, så jag fyllde i lite. Det jag huvudsakligen är intresserad av är hur Du ser på socialdarwinism och om det ska appliceras på nationen och i så fall Hur.


Tack.

Nja, få nationalister ser väl det som en vettig strategi att använda på en individuellt plan, det är väl det som gör att dessa diskussioner sällan tar fart. Det är inte förenligt med gemenskapstanken helt enkel att konkurrera inom gruppen snarare än att samarbeta i ett större perspektiv för att uppnå gemensamma mål.

Bortsortering av skadliga/oönskade element har andra bevekelsegrunder. Det kan vara medicinska, sociala eller med tanke på folkhälsan. Vi äter barn för att det är gott, inte för att vara elaka, typ.

Ett samhälle måste ha inslag av socialdarwinism för att överleva i längden och det måste åstadkommas på olika nivåer. Med detta menar jag att den bör tillämpas i båda ändar av skalan-eugenik för att begränsa antalet samhällsförstörande individer t.ex svårt psykiskt störda samt därtill stenhård konkurrens bland dem som ska utgöra samhällets ekonomiska, politiska och vetenskapliga elit. Egalitarianismen är ett dödligt gift och fyller heller ingen funktion i ett organiskt samhälle där människors olika styrkor kommer till sin rätt. Som ett bra fotbollslag, man behöver bra spelare i alla positioner men några måste vara stjärnor för annars vinner man inte.

Jag delar din uppfattning; nationalismen ser inget värde i att ha stora klasskillnader i ett samhälle, som skapar utslagning av svagare individer. Ett exempel på detta är Winterhilfswerk des Deutschen Volkes, på svenska kallad Vinterhjälpen, som var en välgörenhetsorganisation i Nazityskland. Parollen löd "Ingen skall behöva svälta eller frysa", och inriktade sig på att samla ihop mat, pengar och kläder till fattiga tyskar. Detta som ett led i den nationalsocialistiska tanken om folkgemenskap och individens uppoffring för kollektivets bästa.

Jag förstår inte riktigt varför jag som nationalist skulle ha någon som helst fallenhet för socialdarwinism. Hur gör du själv den kopplingen Xipsor?

Men varför använda "socialdarwinism" som i stort sett är ett utslagningssystem som mest av allt främjar ett parasitiskt beteende, att ingen ska ta sig fram på nån annans bekostnad måste väl ändå vara grundpelaren i ett nationalistiskt samhälle. Ska man ta sig fram ska de ske genom egna meriter. Idag blir man stjärna om man gör många mål, förr spelade de bara på anfallsposition. Det kallades lämplighetsprincipen, rätt man på rätt plats.

Man ska inte vara rädd för ett elittänkande eftersom det gynnar rasen och samhället så länge det sker helt på meritokratiska principer. Det måste finnas ett kamp- och tävlingsmoment på olika områden för att de bästa prestationerna ska lockas fram och har man inte det så kommer vitaliteten och dynamiken att försvinna och samhället så småningom att gå under. Nu kommer det att vara olika egenskaper som krävs inom olika områden och alla kommer inte heller att behöva ha något större inslag av konkurrens. Ett typexempel tycker jag är skolan där det borde finnas olika inriktningar på ett tidigare stadium, dels mer praktiska men också särskilda klasser för läsbegåvade barn.

Jo, men för att uppnå det behöver man inte ta till begrepp som skjuter över målet. Det bästa sättet att få fram en "elit" är ju att se till att så många som möjligt startar med likartade yttre förhållanden, sen ser man vilka som utmärker sig. Emil skulle inte kunnat snida sina gubbar om han bara hade en yxa eller samehuggare till sitt förfogande, en klåpare med täljkniv hade överglänst honom. Med likartade yttre förutsättningar får man fram den med talang och förmåga, sen håller jag med om att det måste ske en liten styrning redan i unga år. Människor är ju inte krångligare än att det finns en korrelation mellan vad man gillar och vad man är bra på, även om sammanhanget infinner sig i ett senare stadium. Över 1000 självmord per år och ett otal som lider av olika sorters depressioner har en orsak.

Fördelen med en meritokrati är ju att inga ärvda titlar, myglarkontakter och kända efternamn kommer att vara till någon hjälp utan talang och framåtanda blir avgörande på alla områden. Att sträva efter total social nivellering tror jag inte på, det blir medelmåttans tyranni i så fall och jag hävdar att socialdemokratin drev detta till absurdum vilket är orsaken till den situation vi befinner oss i idag. Ja idag har nog ledarskapet i Sverige fallit till en oduglings nivå, och oduglingar och medelmåttor kommer alltid att premiera andra oduglingar och medelmåttor. Socialdemokraterna försökte heller aldrig skapa någon äkta meritokrati, dvs en som går ända upp till toppen. Meritokrati förutsätter självfallet att förutsättningarna är likartade från början för alla oavsett bakgrund.