Giovinco är ett sorgligt ämne. Som hans gamla parhäst i Empoli ett tag - Vannucchi. Eller för den delen Cassano och Rosina. Och många andra. Dom kunde blivit så mycket, dom borde blivit så mycket, men av en eller annan anledning så blev dom det aldrig. Nu är ju givetvis inte Giovinco lastgammal, men han är rökt, bränd. Som så många 10-or eller spelare med den egenskapen, som inte passar inte, inte tillåts få passa in, som man inte litar på. Ungefär som Bianchi inte litade på Tottis egenskaper ungefär strax innan denne fick fjun på pungen och ville skicka honom till Sampdoria. Jag hade likt Brille gärna sett honom som nästa bandieran i Juve, men det enda som jag tror kan rädda Giovinco är att han plockas upp av en klubb som typ Parma, där han blir den naturliga och odiskutabla stjärnan som vid förtroende kan rubba exakt alla lag i hela världen. Alldeles själv.
Såg ni hade en intressant fråga tidigare, territoriell rasism.
Personligen så tycker jag uttrycket är bland det mest löjliga jag någonsin hört. En pappersprodukt av nån som ville komma åt nåt man inte tyckte om. Ett jävla påhitt som inte kan definieras, utan används godtyckligt när man känner det passar. Som när min chef sa upp en deltidsanställd med motiveringen "arbetsbrist för deltidsanställda", och nån vecka senare tvingade alla att gå ner i tid. Romasupportrarna demonstrerade just precis idag utanför FIGC kontor på Via Allegri. På ena banderollen så ställde dom sig frågan om inte "Romano di merda" är territoriell rasism. En befogad fråga som hittills fått ett nekande svar i stort sett varenda helg.
Kommer aldrig kunna finnas en rak och konsekvent linje i den här soppan. Ramsorna och banderollerna som varit en konstart och sport i sig, ska nu bli nån jävla bedömningssport a la backhoppning. Personligen tycker jag det suger hästdrule.
Idag är snittet i runda slängar på 23000. Backar man bandet 15 år så gissar jag man hittar ett snitt på kring 30´. Hoppar man 30 år tillbaka i tiden så va snittet 38000.
I en tid då undersökningar säger antalet procentuella ultras minskar så påstår man att en enkel lösning på problemen är att stänga ute dom som bråkar. Men varför klarade man sig utan den lösningen i ett ultras-tätt 80- och 90-tal? Ingen som vet, men det man uppenbarligen är jävligt säkra på är att en jävla massa identifikationskort, stängda arenor eller läktarsektioner och en uppsjö godtyckliga och/eller regelvidriga och/eller krångliga regler är vägen till framgång. Men aldrig en enda tanke på att man kanske själva är en stor del i problemet med publiktappet? Nejdå, är alltid någon annans fel. Det är baksidan med Italien. Är aldrig ens egna fel, alltid nån jävla domare som missat nåt, eller så är planerna kassa. Den enda säger det blev offside för att passning slogs för sent, den andre säger idioten tog sin löpning för tidigt. Moment 22. Och under tiden så kom calciopoli, en DJ dör, hans vice-kapten ringde lite för många kartlagda samtal till fel personer. Inget händer, alla ruttnar. Men ingen rannsakar sig själv.
Såg ni hade en intressant fråga tidigare, territoriell rasism.
Personligen så tycker jag uttrycket är bland det mest löjliga jag någonsin hört. En pappersprodukt av nån som ville komma åt nåt man inte tyckte om. Ett jävla påhitt som inte kan definieras, utan används godtyckligt när man känner det passar. Som när min chef sa upp en deltidsanställd med motiveringen "arbetsbrist för deltidsanställda", och nån vecka senare tvingade alla att gå ner i tid. Romasupportrarna demonstrerade just precis idag utanför FIGC kontor på Via Allegri. På ena banderollen så ställde dom sig frågan om inte "Romano di merda" är territoriell rasism. En befogad fråga som hittills fått ett nekande svar i stort sett varenda helg.
Kommer aldrig kunna finnas en rak och konsekvent linje i den här soppan. Ramsorna och banderollerna som varit en konstart och sport i sig, ska nu bli nån jävla bedömningssport a la backhoppning. Personligen tycker jag det suger hästdrule.
Idag är snittet i runda slängar på 23000. Backar man bandet 15 år så gissar jag man hittar ett snitt på kring 30´. Hoppar man 30 år tillbaka i tiden så va snittet 38000.
I en tid då undersökningar säger antalet procentuella ultras minskar så påstår man att en enkel lösning på problemen är att stänga ute dom som bråkar. Men varför klarade man sig utan den lösningen i ett ultras-tätt 80- och 90-tal? Ingen som vet, men det man uppenbarligen är jävligt säkra på är att en jävla massa identifikationskort, stängda arenor eller läktarsektioner och en uppsjö godtyckliga och/eller regelvidriga och/eller krångliga regler är vägen till framgång. Men aldrig en enda tanke på att man kanske själva är en stor del i problemet med publiktappet? Nejdå, är alltid någon annans fel. Det är baksidan med Italien. Är aldrig ens egna fel, alltid nån jävla domare som missat nåt, eller så är planerna kassa. Den enda säger det blev offside för att passning slogs för sent, den andre säger idioten tog sin löpning för tidigt. Moment 22. Och under tiden så kom calciopoli, en DJ dör, hans vice-kapten ringde lite för många kartlagda samtal till fel personer. Inget händer, alla ruttnar. Men ingen rannsakar sig själv.
