Svenska nationalister rekryteras till Ukraina?

Psaki also addressed Nuland’s and Pyatt’s discussion of which forces Washington would allow to come to power in Kiev. In the telephone call, the two discuss plans to install an oligarchic regime working closely with fascist gangs. They agree that boxer Vitali Klitschko, who leads the German-backed UDAR party, should stay out of power and “do his political homework and stuff.”

They conclude that Arseniy Yatsenyuk of jailed billionaire oligarch Yulia Tymoshenko’s Fatherland Party should rule, conferring regularly with Oleh Tyahnybok of the fascist Svoboda Party, whose members and neo-Nazi allies provide most of the thugs fighting riot police in Kiev.

“Being aware of all the dangers that are looming over the Ukrainian state, the headquarters of the Right Sector order all its units to mobilise and arm, and depending on the specific situation to coordinate with the armed forces.
We remind all citizens of Ukraine regardless of nationality (including Russians) that our struggle is anti-imperial, not Russophobe. Russian empire will be destroyed. Urge Resistance Movement Caucasus and all liberation movements in Russia to step up their activities.”

Incredibly, Avraham Stern, the leader of the notorious “Stern Gang,” late in 1940, made a written proposal to Hitler, by which the Jewish militias in Palestine, would fight on “Germany’s side,” in the war against England, in exchange for the Nazis help in resolving the “Jewish Question” in Europe, and their assistance in creating an “historic Jewish state.” By this date, German troops had already marched into Prague, invaded Poland, and had built the first concentration camp at Auschwitz. The deranged Stern had further bragged about how the Zionist organizations were “closely related to the totalitarian movements of Europe in [their] ideology and structure.” Stern’s obscene proposal was found in the German embassy, in Turkey, after WWII.

Många hårda ord har yttrats gentemot revolutionen i Ukraina. Vad de har gemensamt är att de alltför ofta är anonyma, vulgära och onyanserade. Fördömanden haglar baserat på andrahandskällor, lösryckta citat och partiska tolkningar. De personer som istället väljer att framträda med sina namn manar till reflektion och eftertanke.

Jag anser att det är av yttersta vikt att vi stärker de positiva krafter som finns i Ukraina med både ord och handling. De är absolut redo att lyssna på oss. Samtidigt är det dags att skifta fokus. Den politiska fienden i Ukraina är nu de sionistinfluerade, EU-vänliga krafterna och andra destruktiva element inom maidanrörelsen och de bör bekämpas på alla plan. För vare sig vi gillar det eller ej så kommer resultatet av Ukrainas kamp att ge svallvågor över Europa och påverka oss alla. Då vill man inte leva med erfarenheten att man bara satt och tittade på istället för kämpa för det man tror på.

Det finns människor hemma i Sverige som säger att de vägrar röra revolutionen ens med tång på grund av judisk finansiering, liberala element, EU-stöd med mera. Men hur kan de verkligen falla i den fällan så lättvindigt? Detta är ju exakt vad sionisterna vill! Tänk er det omvända; att den andra delen av oppositionen agerade lika naivt. ”Nej, vi vägrar stödja denna rörelse! Här finns nazister, folk mot homosexualitet och andra som strävar efter ett fritt Ukraina, fy & usch!”

"Against any integrations that dictates not Ukraine". Enligt den högra sektorn har denna revolution bara börjat.

FN: Vi vet att de flesta ukrainare ser sig som en del av den europeiska kulturen och traditionen, men hur ser ni på ett eventuellt ingående i EU? Vad är det ni har slagits för i Euromaidan? Vilka förändringar är det ni vill se i ert land?

A.V: Vi står visserligen för att den ukrainska nationen ska vara en integral del av Europa, men protesterna handlar inte om medlemskap i EU, utan om befrielse från den ”koloniala” administrationen, de ryssvänliga krafterna i regeringen. I Ukraina idag kryllar det av ryssar i ledningen för försvarsmakten, polisen och säkerhetstjänsten (SBU), som föraktar Ukrainas språk, historia och traditioner. Även i det ukrainska parlamentet är det ryskvänliga krafter som är i majoritet i nuläget. Deras parlamentsledamöter talar ryska från talarstolen i officiella anföranden och ignorerar således lagen som fastslår att ukrainska är landets enda officiella språk.

När nationalistiska partier i parlamentet har fört fram frågan om att ukrainska bör användas som enda språk i parlamentet har de anklagats av de ryssvänliga för att vara ”fascister” och ”nazister”.
Ukrainarna är alltså i minoritet på alla maktpositioner i Ukraina, inom media, inom förvaltning. Därför slåss folk på gatan mot den ryska imperialismen och chauvinismen som man gjort i modern historia i Finland, Polen, Estland, Georgien, etc. Det är dessutom viktigt att poängtera det faktum att ukrainarna inte är mot Ryssland, utan bara dess nuvarande imperialistiska politik. De senaste dagarnas strider är bara en ny aspekt på en sekelgammal konflikt: vi ser det som en ”revolution för Nationens ära”.

Den andra viktiga orsaken till protesterna är den extrema korruptionen, som finns på alla nivåer i landet och utgår från presidentens närmsta krets. Detta i kombination med framväxten av ett oligarkiskt system som har lett till extrem fattigdom hos folk i gemen. Miljontals ukrainare har därför lämnat landet för att söka arbete i andra länder. Vi stödde en överenskommelse med EU bara för att ”befria oss” från den ryska ”ockupationen”, fullt medvetna om att frågan om medlemskap i EU inte är något som kan avgöras på kort tid. EU har utan tvekan positiva och negativa sidor. De positiva är främst de ekonomiska, medan de negativa är undergrävandet av traditionella institutioner som Familjen och Kyrkan. Protesterna på ”Euromaidan” startades av aktivister som var för EU-inträde. 30 november, på natten, blev demonstranterna, de flesta av dem studenter, brutalt nedslagna av polisens specialstyrkor, Berkut. Om inte det hade varit för det hade protesten förmodligen bara klingat av, men det brutala angreppet gjorde att hundratals människor tog till gatan för att protestera och visa sin avsky över det inträffade. Sedan började myndigheterna ignorera Maidan och det ledde till konfrontationer på andra ställen, framförallt en stor konfrontation på Hrushevskogo-gatan där fem demonstranter dödades av polisen. Efter det ville majoriteten av demonstranterna inte acceptera mindre än ett regimskifte: presidentens avgång, nyval, slut på förtrycket mot Maidan-demonstranterna och försäkran om amnesti. Vi hoppas att Ukraina efter ett regeringsskifte ska kunna börja utvecklas mot tillväxt och välstånd. Vi ser framtidens Ukraina som starkt och självständigt; en vision som delas av både vårt parti Svoboda och dem som tagit till gatorna.