Citat:
Ursprungligen postat av
Clodius
DN IPsos
V 7.9 (- 1.3)
S 35.1 (+1.1)
MP 9.0 (-0.9)
M 24.7 (-0.3)
FP 6.0 (-0.4)
KD 3.5 (+0.1)
C 3.5 (+0.4)
SD 7.9 (+0.6)
Vänsterblocket förlorar som helhet, men s går framåt och når faktiskt sina lågt uppsatta mål Sympatierna för s är fortsatt svårbegripligt svaga. V & MP förlorar något, men har fortsatt goda siffror.
Alliansen bör inte vara alltför missnöjd. Visserligen förlorar man något, men dessa röster går till stödpartiet SD, och C och KD är så nära 4% spärren att har god chans att få fortsatt fötroende efter valet. FP fortfarande märkligt starkt trotts alla politiska fiaskon.
Ställingen mellan blocken:
V+S+MP 52.0
M+FP+KD+C+SD 45.7
Vänsterblocket i klar ledning men det var man innan förra valet också.
Regeringsalternativens stöd
S+MP 44.1
M+FP 30.7
M+FP+KD+C 37.7
Inget av dessa alternativ är nära egen majoritet. Det behövs ytterkantspartierna för det!
Miljöpartiet i guldsitts
S+V 43.0
MP+M+FP+C+KD+SD 54.7
Här visas att MP är de som vågmästare bestämmer vilka som bildar regering. Det innebär att de genom att spela ut blocken mot varandra kan gå ihop med högstbjudande, och man har ju samarbetat med alliansen tidigare. Miljöpartiet kan komma att få avgörande inflytande på svensk politik.
(Jag menar naturligtvis inte att alliansen+MP skall bilda regering med SD, utan att de senare passivt skall tolerera e sådan regering som man gjort med den nuvarande alliansregeringen.)
Ser stabilt ut även om alliansregeringen gör en spurt på några procentenheter när man mer konkret kan väga den rödgröna sidans program mot fortsatt Alliansstyre, tyder allt på att alliansen är på väg bort.
En alliansökning och motsvarande nedgång för de rödgröna ökar helt enkelt bara chansen att Sd intager någon form av vågmästarställning.
Reinfeldts har ju tidigare meddelat att alliansen sitter kvar om alliansen om än i minoritet, har fler röster än vad de rödgröna har efter valet 2014.
Det är också nackdelen - ytterligare fyra år med alliansen i minoritetsställning låter inte som ett vinnande koncept.
Allt spricker förstås om någon av de komatosa småpartierna C eller KD röstas ut ur riksdagen.
Eller om de röd gröna blir en större minoritet eller om Sd / MP inte spelar med i Reinfeldts plan.
Där någonstans börjar planerna på att S eller M måste aktivt eller passivt låta sin huvudmotståndares parti få bilda regering med intern svekdebatt som följd.
Alliansväljare måste fråga sig - är det värt att stödrösta på något av de tre allianspartierna som alla minskar och när två av dem bokstavligen talat ligger på dödsbädden?
Finns det stödröstare till alla tre?
Vill man ha en alliansregering i minoritetsställning som bygger hela sin politik på att MP får ett avgörande inflytande?
Vill man ha en sådan passiv och MP beroende regering i fyra år till?
Hur länge kan alliansen försumma sina högerväljare som inte är nöjda med skolan, lag och ordning försvarspolitik, invandringspolitiken, skattepolitiken?
Hur skall M och alliansen få tillbaka kärnväljare som gått till Sd utan att förlora de mittenväljare som de erövrat från S?
Gamla maximer och taktik fungerar inte i en värld där det finns tre block i riksdagen - att skrämmas med Sd eller De rödgröna hjälper inte alliansen i det här läget.
Det är alltid någon annan som fångar upp de kritiska, de missnöjda, de som vill något annat.
Slutet ser ut att närma sig för trianguleringens tillskyndare och röstmaximerare, de ser ut att falla på eget grepp.