Citat:
Ursprungligen postat av
Pooke
Tror ni att detta gynnar eller missgynnar SD? Ge ett kortsiktigt och långsiktigt scenario. Jag tror inte att det gynnar alls faktiskt, again det är vad jag tror. Ni andra är säkert mer pålästa och intelligentare än mig så damma upp en analys. Har inte nedtystande och massiv kritik bidragit till mycket av SDs framgångar? Deras motstånd faller liksom på eget grepp, right? Blir det inte en backlash för SD ifall man neutraliserar "gammelmedia"? Eller är det nästa steg för deras framgång?
Åtminstone kan inte jag se om det varken gynnar eller missgynnar SD på kort eller lång sikt. Däremot tvivlar jag på att det här i något avseende skulle återupprätta förtroendet för regimmedia i Sverige, men det är väl även där svårt att hävda något bestämt.
I grund och botten gissar jag att liknande händelser har mindre inverkan än den generella utvecklingen har. Svensk ljug- och regimmedia tappar snarare inflytande än förtroende för varje dag som går, vilket förmodligen är än mer förödande när det gäller förmågan att föra propaganda och försöka vilseleda medborgarna. Internet och dess förändring av medborgarnas konsumtionsvanor när det gäller information och nyheter drabbar hela det halvtotalitära svenska systemet mycket hårdare än i stort sett något annat skulle kunna göra. Visst har svenska regimens propagandarör och media drivit en ständig kampanj mot internet, med hetsande mot allt från dödsknarkarnazistforumet Flashback till "hatsajter" och "näthatet", men desto mindre roll regimmedia har i folks informationshämtning, desto mindre inverkan har hetsen. Det enda som kvarstår är så klart att försöka tysta stora delar av (svenska) källorna på internet med våld, men allt från att stänga ned Flashback forum till att kampanja för införandet av en omfattande lagstiftning mot medborgare och sajter som är illojala till regimen ("näthatet") har än så länge inte resulterat i något mer än kortvariga nedläggningar av nätsidor, några åtal mot enskilda personer och försök att skrämma folk genom uthängningar. Eventuellt finns det ett mer konkret hot när de gäller de internationella förhandlingar som pågår mellan länder om att införa större ingrepp och censurering på nätet, men jag är personligen inte så insatt i just det ämnet.
Även när det gäller både svenskarnas och regimmedias förhållningssättet till SD, så har nog den generella utvecklingen större inverkan än sådana här händelser. D.v.s. när ett parti eventuellt är det tredje största partiet i landet, samt att deras politik i väldigt liten grad skiljer sig från sju (ifråga om den politik som förs) i praktiken likadana riksdagspartier och hetsen bygger i grunden på att SD vill inom ett par politiska frågor föra en internationellt sett normal politik istället för en världsunikt extrem sådan, så lär det finnas en övre gräns för hur totalitär och psykotisk hetsen mot dem kan tillåtas bli utan att regimen och etablissemanget riskerar att helt tappa den prestige och auktoritet de har över befolkningen.
Dessutom bör man minnas att hur mycket liknande drag det svenska styret än har med många tidigare kommunistdiktaturer, så är Sverige trots allt inte ett helt totalitärt och isolerat land som t.ex. Nordkorea. Hittills har den svenska regimen dels kunnat dra fördel av att Sverige är ett tämligen betydelselöst land i civilisationens utkanter, vilket har gjort att andra länders massmedia och statsvetare knappast har studerat landet i mer detalj (vilket krävs för att faktiskt förstå hur landet fungerar, medan att enbart tillgodogöra sig informationen från offentliga kanaler enbart ger en falsk bild, då dessa är underställda regeringen och desinformerar i dess intresse). Dels har svenska regimen kunnat dra fördel av att de svenska attackerna mot yttrandefrihet och demokrati har haft sina motsvarigheter i de nordiska grannländerna och i andra västeuropeiska länder, inte minst de större som t.ex. Storbritannien och Frankrike (i dessa länder har man i enskilda detaljer t.o.m. gått ännu längre än i Sverige när det gäller att kväsa friheten att yttra sig om vissa ämnen). Dels har svenska regimen kunnat dra fördel av att dessa attacker har precis som i de andra länderna i hög grad skett i samband med drivandet av samma likartade politiska frågor. Även om Sveriges politik skulle vara extremare, så innebär kritik riktat från de andra länderna i grund och botten att man kritiserar den politik man försöker legitimera i det egna landet, vilket givetvis knappast vore tänkbart.
Det är något ironiskt att yttrandefriheten och demokratin mår klart bättre i de EU-länder som nyligen var kommunistdiktaturer, då reformerandet av deras statsskick till demokrati och rättsstat ingick som krav för EU-medlemskap. Hade Sverige utsatts för lika hård granskning vid ansökan om medlemskap, så undrar jag vad man hade kommit fram till, med tanke på det inte finns en författningsdomstol och att det helt saknas maktuppdelning och oberoende granskning av maktutövningen, något som tillsammans med fria och rättvisa val brukar ses som själva grunden för en rättsstat och en modern demokrati. Tyvärr verkar inte dessa forna kommunistländer driva samma hetsiga kampanjer mot andra EU-länder när de inte uppnår grunderna för demokrati och rättsstat, på det sätt som Sverige och en del andra angriper andra EU-länder för att folk har fått rösta fram en politik, ett parti eller uttala åsikter/värderingar som inte sammanstämmer med det egna landets politik och inhemska statspropaganda.
Trots detta har det inte varit helt tyst från grannländerna, trots att de själva sitter i en aning liknande sits. Åsikts- och tankeförtrycket i Sverige har i allt högre grad börjat påtalas även i grannländernas massmedia. Danska forskare och ministrar gick ut inför valet 2010 och påtalade att Sverige möjligtvis har fria val, men däremot är det osäkert om dessa är rättvisa, samt krävde att OECD skickar oberoende valobservatörer till Sverige. Inte minst har ett stort antal EU-länder börjat peka på utvecklingen i Sverige p.g.a. landets extrema asylpolitik, samt pekat på att dess konsekvenser i Sverige lär ha samma konsekvenser i det egna landet om man för samma politik.
Mest märkbart blev det vid de uppmärksammade "Husby-kravallerna", då massmedierna i många europeiska länder och även länder utanför Europa påpekade att inte ens Sveriges unikt generösa välfärdssystem och höga levnadsstandard i ett av världens socialt och ekonomiskt mest jämlika länder kan förhindra den förstörelse som massinvandring från Afrika och Mellanöstern har uppvisat även i de egna länderna. Inte minst pekade man på den relativt låga arbetslösheten och relativt goda materiella levnadsstandarden hos de boende i Husby, vilket enligt deras bedömning fastslog en gång för alla att en liknande massinvandring därmed kommer att ha minst lika hemska konsekvenser även i alla andra länder (inklusive det egna landet) och att det är meningslöst att tro att problemen går att lösa med välfärdsprogram och bättre levnadsförhållanden. I en del grannländer, t.ex. i Finland, gick t.o.m. landets högsta politiker ut i offentligheten och pekade på händelserna i Sverige som ett solklart exempel på vilken samhällskatastrof en obevakad, odiskuterad och ansvarslös invandringspolitik kan leda till (obs, när det gäller den kritiska hållningen mot svensk invandringspolitik i de nordiska grannländerna, så är de nordiska grannländernas asylpolitik den som mest liknar den svenska i världen, samt att Finlands asylpolitik är sett till befolkningsmängden EU:s 5:e mest generösa, samt Norges och Danmarks är än mer generösa).
Visst fördes det "diskussioner" även i Sverige efter Husby-kravallerna, men det som hördes från regimen och regimmedia verkade snarare beröra något land på någon okänd planet befolkat av någon annan livsform, för något som hade koppling till verkligheten i det svenska samhället verkade inte nämnas. Som sagt, det är svårt att föreställa sig att det inte skulle finnas någon slags övre gräns för hur verklighetsfrämmande verklighetsbeskrivning kan bli i den svenska offentligheten, samt hur omfattande åsikts- och tankeförtrycket kan bli, innan antingen landets medborgare eller omvärlden börjar ifrågasätta rimligheten i den rådande situationen. Dock finns det en sak som verkar i motsatt riktning, och som jag personligen oroar mig mest för (och som faktiskt var anledningen till att jag överhuvudtaget började en gång intressera mig för hur situationen är i Sverige och började bry mig om politik), nämligen den alltmer omfattande fördumningen, undermåligheten, pseudovetenskapen och vetenskapsfientligheten inom den regimstyrda "forskningen" och undervisningen på svenska högskolor och universitet, samt därpå följande försvinnandet av ämneskunskaper, samt matematiskt och vetenskapligt tänkande, i den svenska grund- och gymnasieskolan (alla ni som har tagit del av de inhemska studierna och internationella studier som TIMMS och PISA om svenska elevers färdigheter inom nämnda områden, har kunnat följa med i det kontinuerliga förfall som inte kommer att gå att bryta och kanske inte heller någonsin reparera helt). Att svenskarna bli alltmer obildade och oförmögna till kritiskt tänkande fråntar dem de intellektuella verktyg som invånarna i likvärdiga industriländer har för att överhuvudtaget kunna ifrågasätta statspropaganda, pseudovetenskap och orimliga påståenden. Det får Sveriges framtid att se väldigt mörk ut, även om den nuvarande samhällsskadliga regimen och dess etablissemang skulle rensas bort från sina maktpositioner.
Åtminstone är det min bedömning i egenskap av kunskaps- och vetenskapsanhängare, samt som någon som är positiv till demokrati och yttrandefrihet.
