Har rika människor skyldigheter att donera pengar?

Tror det var Peter Singer som kom upp med följande argument:
Säg att du går förbi en sjö, där en människa håller på att drunkna, och du har möjlighet att rädda livet på denne, utan någon större risk för din egen säkerhet. Det är rimligt att du har en skyldighet att rädda personen.
Antag istället att en människa i en annan del av världen håller på att svälta ihjäl, och du har möjlighet att utan större ansträngning eller ekonomisk börda rädda denne till livet med en donation. Det enda som skiljer situationen innan är geografiskt avstånd, men det är en variabel som egentligen inte borde vara moraliskt relevant. Därför är vi skyldiga att donera.
Naturligtvis slår argumentet inte bara mot rika människor utan mot oss själva, relativt bemedlade. Det är kanske därför man värjer sig mot att den typen av skyldigheter existerar.

Fast det finns dessvärre en helvetes massa människor i andra delar av världen som håller på att svälta ihjäl.
Hur väljer man då ut vilka som ska räddas? För ska man rädda alla är det inte längre en liten ekonomisk börda för en person.
Och personligen skulle det vara en rätt stor ekonomisk börda att hjälpa endast en eller två svältande människor i afrika. Dessvärre, men så är det.

Sånt enkelt verkar det som att många inte förstår. Deras perspektiv verkar vara så begränsat.

De ska inte få ta med sig sina tillgångar ut ur Sverige och sedan måste detta förenas med någon form av ekonomisk protektionism.

Helt nytt vet jag inte om det behövs. Våran blandekonomi ska bara närma sig planekonomi mer.

Svar: nej. Rika donerar redan pengar genom att betala skatt samt skapar jobb.

Antar att du inte skulle föra den linjen om du gick förbi en sjö där fler än en höll på att drunkna och du kan rädda åtminstone någon (utan fara för din egen säkerhet)? Det hade verkat absurt. Singer hade nog menat att det är lika absurt att blanda in sådana hänsyn när det handlar om människor i nöd som befinner sig på ett större geografiskt avstånd, där räddningsinsatsen är lika krävande (eller mindre). Hur din personliga ekonomi ser ut har vi andra knappast någon uppfattning om .

Planekonomi fungerar inte, du kan inte konkurrera med andra nationer då. All kompetens skulle fly landet. Sverige som exporterande pluttland bör nog inte försöka sprida ekonomisk protektionism.

Det går inte ha ett elitistiskt system utan elit. Eliten kringgår då taken via annan korruption eller flyr.

Du missar att det är pengarna i sig som som är ett elitistiskt fördelningssystem.

Du kan inte jämföra att drunkna med att svälta ihjäl.

Jo, antagligen. Men i en akut situation finns inte riktigt utrymmer för annat än att agera eller inte agera.

När det gäller att skänka pengar måste jag ju först värdera min egna situatuion. Visst, globalt sett är jag relativt välbemedlad. Men att skänka 100-200 kr i månaden skulle definitivt försämra min egna livssituation en hel del. Okej det kanske inte är så hemskt att leva på bönor en vecka för att en annan person ska kunna leva överhuvudtaget. Men rätt snabbt befinner jag mig då i en situation där jag lever på endast bönor och helt avstår nöjen eller nya kläder. Möjligt att det globala lyckoindexet skulle stiga, men för mig har det ju sjunkigt drastiskt och antagligen till den grad att jag är direkt olycklig.
Det gör att jag, hur egoistiskt det än må vara, inte skänker pengar.

Suck. Halmdocka. Förespråkar inte en planekonomi utan en blandekonomi.

100 % planekonomi funkar inte så bra; 100 % marknadsekonomi funkar inte så bra; en blandning av planekonomi och marknadsekonomi fungerar bättre.

Fattar du inte resonemanget?

Vad fan tror du att din löjliga donation gör för skillnad. Det finns en anledning till att världen ser ut som den gör.

Jag har personligen sett till att min frus släktingar har hållits på benen. När jag träffade dem 1996 hade de flesta av dem det ganska drägligt och hade jobb eller försörjde sig genom att driva eget på marknaden. Min frus syster och jag skickade säkerligen miljonbelopp till filippinerna och deras släktingar slappade och mådde bra. Efter min första resa hit sa jag stopp för alla typ av bidrag. Ingen jobbade och bara väntade på nästa "utbetalning". Släktingarna började få det sämre pga utebliven "inkomst" men då plötsligt 2010 så dog grandpa och ett gäng miljoner till frilades. Idag är resten av släkten som fortfarande lever till viss del beroende av hjälp som skickas från nyblivna svenskar. Hur fan kan det vara bra

För att vara kortfattad. Det finns för mycket människor som ingen vill hjälpa. Vad mänskligheten behöver är definitivt inte större befolkning på jorden och absolut inte i de de fattiga regionerna. Antagligen är jag hjärtlös eller mentalt störd men jag ser överhuvud taget ingen mening med att folk med pengar skall hjälpa alla andra mindre bemedlade.