Citat:
Ursprungligen postat av
Grandioso
Brevet vittnar ju med sån skrämmande tydlighet om hur en person kan bryta ner en annan så
att denne blir nästan tillintetgjord, helt sig olik, förminskad och berövad sin livskraft
i allt väsentligt och det görs medvetet, någon gör så med vilja mot en annan för att
tillskansa sig makt över dennes liv och det är bra vidrigt alltsammans. Och det pågår mest
hela tiden. Folk far illa. Man skapar helveten åt andra att leva i. Överallt.
Fredrik tog sönder henne bit för bit och fick henne antagligen så rädd innerst inne att hon
bara inte VÅGADE göra det som situationen påkallade: sparka ut den människa som
ville förstöra hennes liv. Nu blev det en halvmesyr av det istället; han var ju kvar, nerskickad
i källaren men likväl inte BORTA. Han fanns där och var nog inte lätt att bli av med.
Rädslan. Den gör mycket med människor. Den förlamar och hejdar oss.
Jag mår för dåligt och jag kan inte fortsätta att utsätta mig för psykiskt lidande som tar sig fysiska uttryck längre.
Du gör att jag mår så dåligt psykiskt att det får fysiska uttryck. Mitt hjärta bankar så hårt att det gör ont i bröstet. Jag biter ihop käkarna så hårt att jag får spänningshuvudvärk. Du gör mig så ledsen med ditt sätt, exempelvis rökningen att du får mig att må illa. Jag sover inte bra. Jag ligger och vänder och vrider mig, oroar mig, känner mig dum och utnyttjad. Det är inte meningen att jag skall känna så här. Jag känner i kroppen att jag vill gråta, men det kommer väldigt sällan tårar. Jag känner mig så otroligt dum och utan hopp. Du ger mig inget att tro på. Det gör mig ledsen.
Bra skrivet
En annan person är enligt vänner, arbetskamrater och familj stark och tuff men har ändå
-efter mycket kort tid med en galen man, suttit på knä och lirkat och bett, vädjat framför mannen som varit rasande över småsaker som ingen annan skulle kunna förstå.
Det har funnits hot och hållhakar, det har upplevts som livsfarligt att lämna.
Så det kan man sällan se utifrån hur det är innanför dörren hos folk.
Man kan aldrig gissa var eller hur förrän det är för sent, när det gått för långt syns det men då finns ofta inga hjälpande händer kvar.
Det handlar också om skam.
Det är nästan ett högre fall om man aldrig behövt hjälp tidigare.
Ett stort steg att visa vad som döljer sig, väldigt stort steg till och med.