Citat:
Ursprungligen postat av
McEnzino
Ja, detta med hur vården gått till/ går till avseende SB är en av de intressantaste frågorna för Q-kommissionen att granska tycker jag. För inte bara finns allt det gamla att granska utan nya frågetecken tillkommer hela tiden, bl a chefsöverläkare Vlads agerande under den pågående processen i Förvaltningsrätten samt läkaren Svenssons uttalande häromdagen ang. överflyttande av vården. Vi får verkligen hoppas att det inte påverkar kommissionens analys att en av utredarna, Kjell As*lund, tidigare var generaldirektör för Socialstyrelsen 1 juni 2004 - 29 februari 2008. Samma socialstyrelse som inte, såvitt jag känner till, gjort några större ifrågasättanden i frågan om den "vård" SB erhåller/ har erhållit. Det kan vara knepigt att "granska och kritisera sig själv" men förhoppningsvis kan kommissionen se förbi detta. Vi får se framöver.
Spännande att du tar upp detta med SoS och hur de under alla år tittat bort när det gäller hur själva vården/terapin beträffande SB bedrivits.
Det är faktiskt fullständigt obegripligt att SoS lämnade det fritt för Säterteamet (läs: 'Team Norell') att utan minsta "övervakning" få hålla på att experimentera med SB med de mest stolliga idéer svensk psykiatri har upplevt i modern tid!
När sedan SB tystnade och inte längre var i terapi, utan gick in i en sorts avskärmning från omgivningen, så borde naturligtvis SoS ha ingripit för att säkerställa att inte SB for illa efter att ha hjälpts att under mycket svår ångest (delvis spelad, absolut -men detta visste man inte då!) ha erkänt alla sina drygt trettiotalet mord.
Men så skedde inte!
SB lämnades helt åt sitt öde. Margit Norell fick aldrig något fysiskt "bevis"/tecken på att SB hade begått de bestialiska handlingarna, men vi får anta att SoS var nöjd: Den Svenska Säterterapin hade kommit att revolutionera rättspsykiatriskt utredningsarbete och det fanns ett internationellt intresse för de sensationella resultat som Säter kom att att uppvisa.
Med små, små steg lirka fram minnesbilder av vad som kunde ha hänt, men som trängts bort p g a de vidriga gärningarnas inverkan/påverkan på patienten/mördaren.
Det fanns i omvärlden ett mycket stort förtroende för svensk vetenskaplig metodik och att Sverige, av alla länder, skulle ha "fuskat" eller slarvat i ett sådant här sensationellt ärende, det fanns inte ens på kartan, vill jag påstå.
Man litade på resultaten. Man litade på att det parallella polisiära arbetet som pågick synkront med "terapin" sköttes med med största noggrannhet. 'Sverige' var varumärket den internationella psykiatrin litade på.
Man skulle kunna travestera en gammal slogan från Borås och bara byta ut 'Algots' mot 'Sverige'.
"
Säg Sverige, det räcker!"
SoS hade som ansvarig för all vård i Sverige fött fram en riktig "monsterterapi" som väckt internationell uppmärksamhet (-och även beundran!) och kunde dra sig tillbaka.
Visserligen tystnade SB, men det gjorde inte något. SoS hade låtit Sätergänget få jobba helt ostörda och resultaten (39 morderkännanden) talade för sig själv.
Och nu är vi här.
Nu vet
vi betydligt mer än vad SoS gjorde under hela denna tid av kollektivt vansinne.
Nu vill vi veta allt, precis ALLT!
Nu vill åtminstone jag veta hur Q-kommissionen tänkte när man gav Kj*ll As*lund uppdraget att granska vården/vanvården av SB.
Tror verkligen Q-kommissionen att Sverige kommer att klara sig undan hård internationell granskning och kritik, bara genom att låta den för vården av SB ytterst ansvarige tidigare Generaldirektören på SoS, nämligen nyss nämnde KA, få sitta och granska sig själv?!
Är det vad man tror i Q-kommissionen, så har jag något att berätta och jag gör det med ett modernt språkbruk:
-Det kan Q-kommissionen och Sverige fett bara glömma!