Killar kallas oftare för sina efternamn. Varför och vad symboliserar detta?

Jag vet inte varför men i sena tonåren började en del av de killar som tidigare kallats vid förnamn kallas vid efternamn, i alla fall om efternamnet var ovanligare än förnamnet.

Jag tror det har att göra med lumpen eller möjligen titelsamhället. Jag tror även att det är en typisk skandinavisk eller till och med svensk företeelse, på engelska är det Mr eller Mrs, ibland även Ms som alla vet.

Min erfarenhet är att de som har ett längre efternamn kallas mer sällan för det jämfört med de som har ett riktigt kort eller kortare dito. I stället blir det förnamnet eller andra smeknamn, så det är inte helt entydigt eller glasklart påstår jag.

Rimligen så borde även förnamnets och/eller efternamnets vanlighet också spela in.

Varför det är så här... ärligt talat så har jag ingen aning, exempelvis så blir jag kallad både mitt förnamn och efternamn utav olika personer, märkt däremot att sedan man kom till Norge så har det blivit otroligt ovanligt att någon använder sig utav ens efternamn, skulle gissa att det beror på att norrbaggarna har stora problem att helt enkelt utala det^^

I seriös journalistik använder man efternamnet när man skriver om personen ifråga. Ett exempel bara lite påhittat sådär; Hasse Aro slutar som värd för programmet efterlyst som sänds i Tv3. Programmet har enligt Aro själv varit väldigt roligt blabla.. Man använder oftast efternamnet i sammanhanget. Det är referat-regler.

-Langhalm.

Om man utgår från en feministisk synvinkel så skulle man kunna förklara detta genom att man använder förnamn på kvinnor för att det inger ett mer privat intryck, att man "känner" personen. Det blir helt enkelt en närmare relation till personen då man oftast använder sig av förnamn (i det flesta fallen) i nära relationer som kompiskretsar mm.

Anledningen till detta skulle alltså vara PGA. könsrolls-indelningen och de normer som följer med patriarkatet där kvinnan fortfarande förknippas med hemmasysslor (det privata) och mannen med arbete. Självklart inte i lika stor grad längre men vissa strukturer ligger kvar.

Efternamn ger ett mer respektingivande och seriöst intryck.

"Idag var moderaternas ledare Reinfeldt på besök"
"Idag var centerpartiets ledare Annie på besök"

Inte så bra exempel kanske, men ändå.

Enligt min erfarenhet så tilltalas fotbollstjejer med efternamn, Nilsson, Ohlsson, Mitkovic etc... Beror nog på sammanhanget s.a.s?

Jag har tilltalats med efternamn av vänner, lärare, tränare osv så länge jag kan minnas.

Det började när jag höll på med en sport (vilket jag inte har gjort på flera år nu). Efter det har det suttit i. Gick i samma klass som många andra ur mitt handbolls lag. Och då tilltalades jag även med efternamn i skolan. Det dröjde inte länge innan lärarna även dom började tilltala mig med efternamn, vet att någon lärare till och med frågade mig om det var OK om han gjorde det. Men jag hade inget emot det.

Sen med tiden har man fått nya vänner, (presenterar mig alltid med förnamn) dock så umgås man fortfarande med den gamla skaran så dom nya vännerna brukar alltid också börja kalla mig vid efternamnet ganska så snabbt. Skulle inte bli allt förvånad om det finns folk som jag bara känner lite sådär halvbra men som man ändå umgås med till och från som inte ens vet om mitt förnamn.

Generellt sätt så är det bara min familj som kallar mig vid förnamn.

Kort efternamn och vanligt förnamn ledde till att jag alltid har kallats vid efternamn utanför närmaste familjen. En gång blev jag tilltalad med förnamn och då kollade jag om det stod någon bakom mig.

Om det är könsbundet? Min bror kallar sin sambo vid hennes långa -son-efternamn. Charlott Kalla kallas väl Kalla? Slalomtjejen Jessica Lindell Vikarby kallas ofta för Lindell Vikarby.

Jag tror att det eventuellt skulle kunna ha någonting att göra med lumpen, d v s den allmänna värnplikt som vi hade tidigare. I princip alla killar gjorde värnplikt tidigare, under ca ett år. Inom det militära så kallas man för ett nummer + sitt efternamn (ex 91 Karlsson).

Kanske har det något att göra med lagidrotter, där man har sitt efternamn på tröjan. Det var tidigare mer vanligt att killar sysslade med sådana idrotter.

Ofta har det en praktisk bakgrund, om flera personer har samma förnamn. Men det torde ju iofs inte förklara den skillnad mellan könen som du framhåller.

Jag kan uppfatta det som lite mer "hårt" eller "käckt" att kalla en kille för sitt efternamn. Traditionellt så behandlas kvinnor "mjukare" och det känns "fel" att blanda in jargong från det militära eller "tuffa" lagidrotter.

Kanske har det så pass gamla rötter, så att det har något att göra med att män bär vidare sitt efternamn, medan kvinnor endast behåller förnamnet.

När jag gjorde lumpen var det ingen som kallades något nummer, inte ens de två Karlsson som var i samma grupp.

Bland dom jag känner & är bekant med & deras familjer så verkar det vara betydligt vanligare att killar ägnar sig åt lagsporter än att tjejer gör det. Vilket jag tror räcker som förklaring på frågan.

När det gäller tjejer i lagsport så har jag egentligen bara insikt i ett par handbollslag pga. att släktingar spelar där. Dom verkar också kalla varandra vid smeknamn som i flera fall är baserade på efternamnet.

Det finns nog flera olika förklaringar, men en handlar om att efternamnsuppkallelse var regel i arbetslivet på den tiden alla män, men bara en liten del av kvinnorna, var ute i det.

Man ska också ha klart för sig att den klassiska akademiska titelbortläggningen (-Jag tror att jag är äldst! Jag tycker att vi spottar varandra i ansiktet! Karlsson, femtisex! -Johansson, femtinio, tack ska du ha!) resulterade i att man kallade varandra för du och efternamn.