Killar kallas oftare för sina efternamn. Varför och vad symboliserar detta?

Tes: Killar kallas oftare för sina efternamn än vad tjejer gör.

Först och främst - är det någon som motsätter sig tesen? Kan kanske variera i utsträckning från grupp till grupp men i alla fall där jag bor och i mina umgängeskretsar har detta varit ett tydligt fenomen.

Jag själv kallas ofta för mitt efternamn, min syster gör inte det.(Har till och med blivit kallad för mitt efternamn av lärare.)
Min pappa har ofta kallats för sitt efternamn, min mamma har inte det.

I mitt fotbollslag var det vanligt att man kallade vissa(dock inte alla) för sitt efternamn. Som lillebror följde jag min systers fotbollslag lite grann och där vill jag inte minnas att någon kallades för sitt efternamn. Möjligtvis om det var två tjejer vid samma namn, att man sa t.ex. Rebecca P och Rebecca K.

I mina kompiskrets med boys är det även där mycket vanligt. Tjejer jag känner däremot kallas för sitt förnamn eller på sin höjd för för- och efternamn. Aldrig enbart efternamn.

Så även om detta bara är mina erfarenheter, och någon kanske motsätter sig fenomenet, vågar jag påstå att det generellt är rätt väletablerat.

Nu till frågeställningen,

Varför är det så här? Var härstammar detta ifrån? Kan ni bekräfta tesen, blir ni eller vet ni folk som blir kallade för sina efternamn?

Hittade ett blogginlägg där det förklarades med följande:
http://mixednina.wordpress.com/2010/05/12/kvinnors-fornamn-och-gubbars-efternamn/

Går det verkligen att förklara så enkelt? Vad tror ni? Är det ens så i dagens lumpen? Kom med idéer. Är fenomenet kanske på utgång, håller det på att suddas ut?
Känns konstigt att lumpen skulle ha så stor påverkan, när det förekommer även i tidigare ålder.

Jag har svårt att sätta fingret på var det kommer ifrån. Inte som att unga idag(inkl. jag själv) blir inlärda att vi ska kalla andra för deras efternamn.

Sen undrar jag även vad ni tror/tycker att det symboliserar? Tycker ni det är helt obetydligt eller kan ni som jag tycka att bli kallad vid sitt efternamn är lite respektingivande och hedersfullt? Nästan som en titel.

Kan man därmed göra det till en jämställdhetsfråga, d.v.s. höjer man det ena könet genom att i större utsträckning kalla män för sina efternamn?

Ge svar på mina frågor, ställ egna. Diskutera!

Lite konstigt, förut var det ju även "Fru Andersson", om man säger så.

Militäranorna gissar jag själv på, då det är just den effekt jag har eftersträvat vid användningen av just efternamnet. "Du Larsson, gaska upp dig nu för helvete." Det fungerar liksom inte när jag säger det samma till kvinnor, kanske för att kvinnorna inte var vanligt förekommande i lumparkulturen förr? Vid efternamn till kvinnor känns det mer som man behandlar dem som en klassisk skolfröken från förr då lärarstatusen var betydligt högre.

Lumpen är ju en anledning, men den klingar ju av ganska snabbt, i takt med att försvaret avskaffas.
Så jag tror mer på sportanknytningen i dagsläget.

Militären och Läroverken på 40-60 talen. Där kallades barnen/ungdomarna vid efternamn vad gäller killarna.

På den tiden kallade man fäderna för yrke - efternamn och man sa även Ni till folk istället för Du.

I politiska kretsar är man noga med att använda både förnamn och efternamn. Då uppstår en angränsande fråga: Varför ska Lena Adelsohn Liljeroth och Catharina Elmsäter-Svärd kånka på dubbla efternamn, varav hälften från den äkta hälften, en random Y-kromosom. Varför inte Carl Bildt Corazza?

Regeringskansliet sorterar förresten på förnamn, om man räknar med att F kommer före A.
http://www.regeringen.se/sb/d/385

Intressant. Jag har aldrig tänkt på detta tidigare. I min manliga bekantskaps krets är det nog 50/50 att man brukar förnamn/efternamn.
Kan inte komma på att jag någonsin använt efternamnet mot en kvinna.

Tror inte lumpen har så stor inverkan. Åtminstone inte längre.
Kan det ha att göra med att kvinnor allt som oftast tar mannens efternamn vid giftemål. Och att detta gör att mannen symboliseras starkare med sitt efternamn?

Många efternamn är ju baserade på herrnamn: Karlson, Svenson, Larsson etc. Många namn slutar dessutom på son, vilket ju gör att namnet låter ännu mer maskulint.

Heter man Ivarsdotter kanske det inte är lika vanligt att tilltalas vid sitt efternamn än om man har ett son-namn....?

Aldrig reflekterat över det men det är fan sant. I min manliga bekantskapskrets kallas säkert hälften för sina efternamn om inte mer, när det gäller kvinnor har jag svårt att komma på en enda... Men som någon annan sade, kan bero på traditioner från det militära.

Jag har inte någon vidare koll på tilltalsbruk före du-reformen men var det inte så att om man tilltalade med namn men utan titel (yrkestitel eller herr, fru, fröken) så fick männen ofta efternamn och kvinnor förnamn? ("Kan Andersson göra det och det?" "Kan Vera göra det och det?")

Vidare sågs väl mannen som familjeförsörjaren, huvudpersonen, den som representerade familjen utåt och uppbar familjenamnet av den anledningen.

Förutom "Lumpen-teorin" kan det nog också bero på att män förblir vad de heter i efternamn och för det sedan vidare genom sina barn, mer personligt och "stadigt" på något plan.

Jag tänkte lite på särskiljningsfunktionen som kommer med att kalla någon för dennes efternamn. Jag och en kompis har samma förnamn varpå vi ofta kallas för våra efternamn istället. Samma gällde i fotbollslaget då två stycken David:ar kallades för sina olika efternamn för att undvika missförstånd.

Dock har jag svårare att förklara varför jag kallar en polare för hans efternamn, trots att det inte finns någon vinning i form av särskiljning då han är ensam med sitt förnamn. Lumpen har säkert spelat sin roll genom åren, även om jag har svårt att se mig själv påverkad av det.

Jag tror också sportanyknytningen gör sitt men hur förklarar man att det skiljer sig mellan kill- och tjej-lag? Om det ens gör det d.v.s. då jag enbart baserar den slutsatsen på min föga erfarenhet av tjej-fotboll.

Ja i media-bevakning tycker jag det är rätt jämnt. Gjorde en sökning på artiklar om Reinfeldt och artiklar om Mona Sahlin men tyckte inte det var någon särskild skillnad i hur man benämnde dem.
Verkligen inte som hon i blogginlägget beskriver:
Visserligen skrivet för ett par år sedan.

Jag tror absolut det kan vara av betydelse!
I dag är det kanske vanligare att man tar kvinnans efternamn än vad det var för några decennier sedan, men mina föräldrar tog ju farsans efternamn - det var inget snack om det. Och det kan ju förklara varför han kallas för det och morsan inte.

Frågan är om en kvinna kommer kallas för sitt efternamn om paret vid giftermål väljer hennes? Jag är inte säker! Kan till och med tänka mig att mannen trots det kan komma att kallas för hennes efternamn.