Killar kallas oftare för sina efternamn. Varför och vad symboliserar detta?

Men jag kan ju göra ett undantag. Jag kallades vid efternamn i skolan, och jag är tjej. Fanns ingen heller som hette samma som mig i förnamn, så det är inte därför heller.

Jag är van vid från Gymnasiet och högstadiet att lagsportkillar använder varandras efternamn. Vet dock inte varför tjejer tilltalas med förnamn även om dom är med i något lag.

Trams är det i alla fall när det inte används i syfte till att hålla reda på vem som är vem.

I skolan så blev jag aldrig kallad med mitt efternamn, undantag för någon lärare ibland.
Dom som blev kallade för sitt efternamn var "sportnissarna"

Inte till "folk", till "tjänstefolk". Gick min mormor in i en klädbutik på Östermalm på 40-talet kan du ge dig på att hon inte blev tilltalad "ni" av personalen, däremot blev personalen säkerligen kallad "ni" av både mormor och ägarinnan.

"Vill han, hon, herrn, frun, fröken, sällskapet ha någonting mer", inte "vill ni ha någonting mer".

En del efternamn fungerar som smeknamn, men andra inte. Det finns en del personer i min skola som nämns med efternamn vid tal och självklart är det killar. Det skulle nästan vara konstigt att använda en tjejs efternamn vid tal faktiskt.

makt.

Jovisst, efternamn som klingar dåligt använder man ju varken på tjejer eller killar.
Sen har vi efternamn som slutar på "son" t.ex. Jönsson - alltså Jöns son.
De blir ju rent språkligt konstigt att kalla tjejer för.

Men varför fungerar inte könsneutrala efternamn som smeknamn på tjejer? Skulle man kunna anta en rent manschauvinistisk hållning och skylla på patriarkatet?

För att ta ut svängarna: Kvinnor är objekt och mannens ägodel, efternamnet är därför inte deras utan mannens?

I grundskolan kallade de sportande människorna varandra och andra för efternamnen ibland. Var jämn könsfördelning på min skola. När två människor har samma namn så blev det lätt så att man började kalla de för deras efternamn. I mitt liv så har det varit vanligare att tjejer kallas vid deras efternamn än killar. Så jag motsätter mig tesen.

I mitt vuxna liv så har jag bara varit med om att folk regelbundet blivit tilltalade med sitt efternamn när de haft ett väldigt annorlunda sådant.

Helt riktigt. Intressant ämne du tar upp eftersom man på Island har många efternamn som slutar på -dotter/dotttir t.ex. sigmundsdotter. Frågan är då om det är sant som du säger att flickorna där blir kallade med sitt efternamn istället för pojkarna.

Kan det inte vara så att de historiska skäl som påpekats i tråden lever kvar som jargong, framför allt i sådana sammanhang där män gör saker tillsammans i enkönad grupp och "tillåts vara karlar"? Delvis omedvetet, säkerligen. Man kan ju dra en parallell till det i media ofta påpekade faktumet att det fortfarande är så svårt att komma ut som homosexuell i den manliga fotbollsvärlden för att konstatera att lite andra, mer traditionella normer gäller där än i samhället i övrigt.

Sedan undrar jag om den som är "Larsson" på fotbollsträningen nödvändigtvis är det konstant eller kan förvandlas till "Stefan" på en parmiddag med en lagkamrat och dennes flickvän.

Jag är beredd att hålla med. Var dessutom på FBU-läger när jag var 15 och det var ju likadant där. Har man dessutom ett lite ovanligare, kort efternamn som jag så är det även ett par arbetskamrater som brukar tilltala mig med det (grabbiga grabbar självklart...).

Tycker det oftast är grupp/sport/militära bekanta som tilltalar mig med mitt efternamn.
Kan dock säga iaf här där jag bor att även tjejer kallar varandra vid efternamn i sportsammanhang, inte alls ovanligt.