Citat:
Ban Ki-moon är USA:s knähund
Det hävdar i vart fall det amerikanska politiska nyhetsmagasinet Politico. Artikeln handlar om de patetiska och för Ban Ki-moon och FN djupt förnedrande turerna före Geneveförhandlingarna, där han först bjöd in Iran och sedan på USA:s order drog tillbaka sin inbjudan:
Yes, Ban Ki-moon Is America’s Poodle. And no, that’s not a good thing.
http://www.politico.com/magazine/story/2014/01/ban-ki-moon-united-nations-united-states-102491.html
The secretary-general’s outreach to Iran was a rare display of courage and independent thinking on his part. In the past, Ban has often failed to display either—and Washington has been just fine with that.
Faktum är att Ban Ki-moon tillsattes just för att få en lydig knähund på jobbet, påpekar Politico:
The Bush administration engineered his appointment in 2006 because it wanted someone pliable to replace the occasionally difficult Kofi Annan. Mission accomplished; it’s hard to think of significant cases where he’s defied Washington.
Dock har det sina sidor att ha en knähund som FN:s generalsekreterare, vilket är vad underrubriken syftar på:
Perhaps most seriously, it is far from certain that Ban has the diplomatic agility necessary to maneuver effectively through acute crises. [...] Global leaders including President Obama are said to be mystified by Ban’s inability to engage in freewheeling discussions about the problems he faces.
Här ställer förstås Politico orimliga krav. Om man är en lydig knähund som ständigt med ängsliga blickar kollar vad husse vill, så kan man inte samtidigt ta intiativ för att lösa globala kriser eller ägna sig åt "freewheeling discussions".
Det hävdar i vart fall det amerikanska politiska nyhetsmagasinet Politico. Artikeln handlar om de patetiska och för Ban Ki-moon och FN djupt förnedrande turerna före Geneveförhandlingarna, där han först bjöd in Iran och sedan på USA:s order drog tillbaka sin inbjudan:
Yes, Ban Ki-moon Is America’s Poodle. And no, that’s not a good thing.
http://www.politico.com/magazine/story/2014/01/ban-ki-moon-united-nations-united-states-102491.html
The secretary-general’s outreach to Iran was a rare display of courage and independent thinking on his part. In the past, Ban has often failed to display either—and Washington has been just fine with that.
Faktum är att Ban Ki-moon tillsattes just för att få en lydig knähund på jobbet, påpekar Politico:
The Bush administration engineered his appointment in 2006 because it wanted someone pliable to replace the occasionally difficult Kofi Annan. Mission accomplished; it’s hard to think of significant cases where he’s defied Washington.
Dock har det sina sidor att ha en knähund som FN:s generalsekreterare, vilket är vad underrubriken syftar på:
Perhaps most seriously, it is far from certain that Ban has the diplomatic agility necessary to maneuver effectively through acute crises. [...] Global leaders including President Obama are said to be mystified by Ban’s inability to engage in freewheeling discussions about the problems he faces.
Här ställer förstås Politico orimliga krav. Om man är en lydig knähund som ständigt med ängsliga blickar kollar vad husse vill, så kan man inte samtidigt ta intiativ för att lösa globala kriser eller ägna sig åt "freewheeling discussions".
Det är en självklarhet att FN:s funktion som fredsbevarande/fredsskapande slutar att fungera när den absolut största krigsmakten i världen bestämmer över FN chefen
Det finns ingen annan fred i världen än den som USA dikterar så är det
och behagar inte USA fred på en viss plats under deras förutsättningar så lär det heller inte bli någon fred
