Citat:
Ursprungligen postat av
Quarrel
Två domstolar har kommit fram till att det finns utrymme för en alternativ gärningsman. Bevisningen är snarlik, och denna domstol kommer till en annan slutsats. Det är konstigt.
Ja, och det är naturligtvis inte tillfredsställande att olika domstolar kommer till olika resultat i snarlika frågor. Det är önskvärt och eftersträvansvärt att alla domstolar dömer likadant och att de dessutom alltid dömer rätt. Det skulle göra fler än mig överlyckliga, inte minst DV själva.
Men juridik är ingen exakt vetenskap och domstolarna dömer på det material som är för handen (vilket nästan alltid är ofullständigt eftersom det här inte är "1984") och utifrån enskilda domares kompetens och förstånd.
Precis som TR och HovR kan döma olika på samma material (utan att det nödvändigtvis är en nämndemannadom i TR) så kan även två olika HovR komma till olika resultat med liknande förutsättningar. Små, små skillnader kan ge stora skillnader i resultat.
I förevarande mål har det också tillkommit lite ny bevisning som domstolen kan tycka är det som behövs för att undanröja de tvivel som tidigare fanns för att anse gärningsbeskrivningen uppfylld och den tilltalades skuld ställt utom rimligt tvivel.
Ur GRUNDERNA FÖR BEVISVÄRDERINGEN av docent Christian Diesen
Citat:
I brottmål utgår hypotesmodellen från beviskravet i dess formulering "ställt utom rimligt tvivel".
Detta innebär att om det finns en annan rimlig förklaring till (vissa) fakta i målet än den som åklagaren framställer i sin gärningsbeskrivning ska den tilltalade gå fri.
Med "rimlig" förklaring menas
1. att slutledningen baseras på den utredning, som befinnes adekvat för målet i fråga - att utredningskravet är uppfyllt - vilket beror av faktorer som brottets grovhet, den tilltalades inställning, brottets straffrättsliga karaktär (lagtekniska svårighetsgrad) och inte minst på omständigheterna i det konkreta fallet,
2. att tvivlet är rationellt och kan motiveras, dvs att den friande förklaringen baseras på logiska resonemang och erkända erfarenhetssatser samt
3. att den alternativa förklaringen byggs upp med hjälp av i målet förekommande fakta och inte baseras på spekulationer, hypotetiska bevis eller bristande utredning.
Först när en friande förklaring är prövbar, rationell och konkret kan den uppkomma ett rimligt tvivel - ett "intuitivt" tvivel, som förklaras med känslor, är i detta sammanhang inte att beteckna såsom "rimligt".